”En målorienterad strategi för att organisera och leda skolan, en struktur för verksamhetsutveckling samt en processorienterad pedagogisk form för att strukturera undervisningen kring eleverna som individer och i grupp. Undervisningen struktureras kring tre processer; självkunskapsprocess, tillämpningsprocess och kunskapsprocess, vilka tillsammans utgör grunden för kompetensutveckling och lärande. Demokrati, elevinflytande, delaktighet, mångfald, motivation, socialt ansvar, socialt samspel, kreativitet, företagsamhet, värderingsarbete, arbetsmiljö, jämställdhet, marginalisering och utanförskap är områden och frågor som naturligt integreras i den pedagogiska formen.” och bla bla bla…
Vad handlar ovanstående om? Är det någon ”karriärkåt reformpedagog” som fullständigt har tappat markkontakten eller är det en Zaremba som med inskjutna citat raljerar över det flumm som har ersatt katedern i dagens skola?
Nej, tvärt om.
Citatet beskriver det bärande pedagogiska elementet i den skolreform som under Jan Björklunds ledning nu sjösätts. Det kallas för Entreprenöriellt lärande.
Kan någon förklara för mig hur denna processorienterade pedagogiska form, efter alla ordning och reda, kunskaps och katederdiskussioner nu plötsligt kan utgöra högsta pedagogiskt mode för samma konservativa skoldebattörer som ägnat timmar och spaltkilometer i våra media åt att spy galla över PBL och andra reformpedagogiska metoder? Vari ligger de avgrundsskillnader som gör PBL till metoden från helvetet, entreprenöriellt lärande till en avgörande framgångsfaktor? Jag förstår det helt enkelt inte.
Har insikter förmedlade av progressiv pedagogik plötsligt sjunkit in i medvetandet på kretsen runt Björklund?
Eller, det kan väl inte vara så illa att metodens hela förtroendekapital ligger i de associationer till näringsliv och fri företagsamhet som termen entreprenöriellt lärande kan ge? Det vore förfärligt, speciellt med tanke på det osmidiga tungsnubblande som ligger redan i uttalet av själva metoden.














Lämna en kommentar