Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Trädgård’

Vår! Snart i en park nära dig…

ont hems

tulpaner hems

tulpa hems

apple hems

blomma hems

 

Read Full Post »

ko

Vissa drömmar dröjer sig kvar. Jag hade en sådan för några nätter sedan. Trots sin bisarra inramning framstår den i sin enkla logik som obehagligt trovärdig och har tvingat mig att ägna en del tid åt informationssökning på ämnet GMO. Variationer på den framtidsbild som spelas upp i min dröm framstår plötsligt som mer än sannolik.
Vad jag alltså såg i min dröm var min yngste son Alve, snart ett år. I drömmen hade han blivit gammal och satt med ett av sina barnbarn i knäet. Han berättade om sin egen barndom och hur man på den tiden kunde plocka bär, frukter och grönsaker direkt från träd, buskar eller trädgårdsland utan att det behövde passera livsmedelsverkets kontrollinstanser. Ungefär följande dialog utspann sig sedan:

lilja”Men hur vågade ni äta mat direkt från naturen?”
”Det var inte farligt på den tiden. Ett krusbär var ett krusbär, en melon var en melon.”
”Varför är det inte så längre?”
”Jag tror att det började med kriget mot Nordkorea. En av stormakterna, kanske USA, började genmodifiera smultron. Man korsade in en gen från, jag tror det var Od- eller Bolmört, den gen som står för själva giftigheten i växten.”
”Är det därför det finns giftiga smultron?”
”Från början, ja. Man spred fröer från dessa smultron med hjälp av drönare över det där arma landet. De slog rot, växte upp, barn åt av dem och dog. Det kallades för biologisk krigsföring.”
”Varför då, varför gjorde man så?”
”Tja, det var krig. Man ville väl vinna genom att slå mot fiendens ömmaste punkt.”
”Vann dom då?”
”Tanken var nog att det här skulle vara hemligt men på något sätt kom det ut vad den här stormakten hade ägnat sig åt. Nordkorea började fröbomba både USA och andra länder.”
”Med smultron?”
”Med alla möjliga växter, vissa giftiga, andra narkotiska. Man började även korsa in gener från djur i växter och gener från växter i djur. Snart ägnade sig alla krigsförande länder åt det här.”
”Och det är därför vi inte längre kan veta om den omärkta maten är giftig eller om den går att äta?”
”Tråkigt nog, allt det här spreds ju helt okontrollerat.”

grödorUngefär där tar drömmen slut. Den där lättnade över att det bara var en ond dröm infinner sig. I realiteten är det ju helt otänkbart att någon skulle använda kraftfulla teknologiska verktyg till något så galet, eller? Det är i vart fall inget som existerar i Anna-Maria Corazza Bildts föreställningsvärld. Hon vill övertyga oss om att GMO inte på något sätt skiljer sig från traditionell växtförädling (man skulle vilja se henne korsa in gener från råtta i blomkål med traditionella metoder). Är grödorna bevisligen säkra för människor och natur bör det vara upp till lantbrukarna och konsumenterna att avgöra om de vill odla och konsumera GMO-grödor. Det ska inte toppstyras av staten, avslutar Corazza Bildt i en text som ångar av aningslöshet. Med sådana politiker stärks ytterligare känslan av realism i min dröm. Hon förtiger i sin inlaga bland annat följande uppenbara realiteter:

vit vallmo – Jodå, scenariot i min dröm, med biologisk krigsföring är tydligen redan en realitet.
– Vi har bara sett början på de patentstrider som kommer att utkämpas då arter, livsformer och biologiskt material blir privat egendom med skyddad upphovsrätt.
– Existerande GMO kräver i första hand inte mindre bekämpningsmedel (som Corazza Bildt hävdar) utan är resistent mot bekämpningsmedel så att detta kan användas obegränsat. Det mest kända är, av Monsanto marknadsförda, Round-up.
– Ett antal stora multinationella företag har snabbt etablerat sig som globala aktörer på GMO-marknaden. De säljer ”sterilt” utsäde som gör brukare, framför allt i tredje världen, helt beroende av deras produkter.
– GMO leder till monokultur. Det hotar den biologiska mångfalden och gör jordbruket ytterst sårbart.
De produktivitetsvinster GMO ger är inte oomtvistade.
– Global mat- och jorbruksproduktion så som den ser ut i dag är groteskt dysfunktionell. Enorma mängder med grödor och mat slängs, både av efterfråge- och prisregleringsskäl. Enorma arealer används som bete för köttdjur eller för energiframställning. Med en sund omställning av jordbruket skulle stora produktionsvinster kunna göras helt utan GMO.

Den lobby som lindar politiker som Anna-Maria Corazza Bildt runt sitt finger är stark. Dock finns det förnuftiga röster i debatten. Jag hoppas de inte tystnar.

Här är en bra introducerande text för dig som vill veta mer om GMO.

dy

 

Read Full Post »

höst

”Kill your Darlings” heter det ju. Varje gång jag tror mig ha skrivit den avslutande delen i trilogin om ledarskap gör jag just det, rensar texten på ”darlingar” och sitter åter med ett blankt ark. Grönkål, vad sägs om det? Förra årets grönsak i USA, supertrendig i Beverly Hills, nyttig, god, tjusig och härdig; Dessutom inte utrotningshotad som den vanliga ålen.

Men vad har man den till, mer än som menlös garnering? Jag säger långkål och få utanför Hallands gränser vet vad jag talar om, en helt oumbärlig ingrediens på julbordet. Recept: Repad grönkål i lagom mängd fräses i smör, långkokas sedan i lagom mängd grädde, nån buljongtärning och lite peppar. Låt det sjuda i någon timme tills grönkålen tagit upp all grädde. Otroligt gott! Det som inte blir långkål kan med fördel få bli grönkålssoppa. En mängd recept finns på nätet.

Odling av Grönkål från frö är inte så svårt. Jag brukar så inomhus i slutet på april, avhärdar sedan successivt för definitiv utsättning i början på juni. Den växer bra i vanlig mullhaltig och gödslad trädgårdsjord, inte för skuggig. Ge plantan ordentligt med plats grönkåloch vatten så växer den snabbt och brukar vara skördeklar från slutet av augusti. Jag brukar dock låta dem stå kvar en bra bit in på vintern. De är mycket härdiga.

Grönkål finns i alla möjliga sorter. Om du ska prova tre spännande sorter så föreslår jag som nr 1 Pentland Brig för dess fenomenala smak. Någon invänder säkert att den inte är så mosskrusig. Det är sant, men som nr 2 föreslår jag Baltisk Röd, visserligen för dess fina färg men den är dessutom mosskrusig. Som nr 3 väljer jag absolut Nero Di Toscana, även kallad svartkål för att det är en av de tjusigaste växter man kan ha i ett trädgårdsland. Det är den som dominerar bilderna höger/ovan. Runåbergs Fröer är pålitlig leverantör av fröerna.

Riskbedömning: Vid försådden kan spinn bli en plåga. Se till att de krukor som används har decinficerats med kokande vatten. Under sommaren utgör främst kålfjärilarnas larver ett hot. Plocka dem för hand. Äter mördarsniglar Grönkål? Gissa… Fram mot vintern är Grönkål populär mat för både rådjur och vildsvin om dessa finns i närheten.

Grönkål som plockats håller inte särskilt länge. Den kan som sagt stå kvar på jord mitt i vintern men om möjlighet till detta saknas är mitt råd infrysning. Strunta i förvällning, repa bara bort de grova nerverna från bladen och lägg in i fryspåsar. Det enda du behöver tänka på att hållbarheten efter upptining är obefintlig. Den bör användas inom ett dygn för att inte tappa i smak.

Så låt oss nu längta efter våren och hoppas att Grönkål årgång 2015 blir något utöver det vanliga.

 

 

Read Full Post »

Längta bort

äng

En midsommaräng. Det är bara sex månader bort. Bilden är tagen med mobilkamera en stund efter midnatt. Ljusare då än vad det nu är när man åker hem från jobbet.

En del människor gillar november. De ljuger, eller bor de i en annan del av världen. Så här års är tid att längta bort.

Inom kort återkommer jag på bloggen med Den pedagogiska ledaren och auktoritet III. Den handlar om det pedagogiska ledarskapets pågående infantilisering och är lite snårig att få ihop.

Read Full Post »

fikonblad

Äntligen!

I år får jag frukt från fikonbladspumpan Cucurbita ficifolia, följaktligen också egna fröer. Dess fröer är svåra att få tag på, men jag har lyckats på olika sätt och haft fikonbladspumpans fantastiska rankor i trädgården under de senaste 3-4 åren. Blomningen har dock kommit sent, frukterna ännu senare och inget har hunnit mogna innan höstkylan har satt in på allvar. Men i år!

Jag kommer att odla vidare på mitt eget utsäde och selektera utifrån tidig blomning. När jag odlade denna växt på 90-talet var det annorlunda (inbillar jag mig). Plantorna betedde sig ungefär som andra pumpor och gav generöst med frukt år efter år. När jag åter tagit upp odlandet av dem nästan 20 år senare beter de sig som primadonnor från medelhavet. Vad jag hört kommer mycket av det frö som idag är i omlopp i norden från Portugal. Kan det vara så att de ”anpassade” stammar som fanns tillgängliga på 90-talet har tynat bort? Kan inte veta, men det verkar så.

Lite om denna växt: Tillhör pumpasläktet, någonstans mellan klassisk pumpa och melon. Dess kött är lite sötare och används med fördel i desserträtter, typ ”falsk ostkaka”. Skjuter lååånga rankor, 10 meter är inte ovanligt, blommar och ger frukt som vanlig pumpa, men tycks alltså vara lite senare. Får blad liknande fikonets, därav dess namn och därför en mycket vacker och exotisk växt. Försås och odlas på samma sätt som pumpa. Se mer om det här.

 

 

 

Read Full Post »

old red yell

Under hösten mognade en stor mängd blåa vindruvor på vår lilla täppa i Malmö. I slutet av oktober var de helt mogna och mycket söta. Jag kunde plocka dem kilovis och bestämde mig för att göra vin, äkta ekologiskt svenskt rödvin. Det låter exotiskt. Nu har vinet mognat på flaska sedan början på december. Det börjar bli dags för en test. Och hur blev det?

SAMSUNGJo, så där, ärligt talat. Vinet är fortfarande väldigt ungt, men inte så mycket talar för att det kommer att utveckla någon stor karaktär. Det har en kort insmickrande smak med mycket frukt. Det är roséfärgat snarare än rött, och saknar i stort sett inslag av tanniner. Det är väldigt starkt, 17%, men trots det oförskämt lättdrucket. Det påminner egentligen mer om ett sydländskt bordsrosé, än om rödvin.

Så vad har jag lärt mig?

Jag använde druvor med skal och kärnor, men slängde alla stjälkar. Det var antagligen dumt och orsaken till att mitt vin nästan helt saknar tanniner, ämnet som ger den där strävheten i vinet. Tanninerna brukar ”rundas av” när vinet mognar och bidra till en ökad komplexitet i smakupplevelsen. I ett avsnitt av ”Gardeners world” (BBC-SVT) får vi träffa  Marko Bojcun som odlar vin på en bakgård mitt i London och tillverkar eget Cockney-vin. Han pressar druvorna med stjälkar och allt, vilket nog bidrar till berikning av tanniner. Ämnet tannin går naturligtvis att tillsätta i efterhand, men det känns lite som fusk.

Marco Bojcun har för övrigt en blogg som är läsvärd för oss nordliga urbana vinodlare.  

vin_0012Druvsorten, som liknar Kuibyshevsky, ger som sagt en ljus, nästan roséliknande röd färg. Den bör man kunna få att djupna genom att minska mängden vatten i förhållande till frukt. Det finns naturligtvis andra sätt, men det är nog vad jag ska prova 2014.

När det färdiga vinet tappas på flaskor finns det, trots att bottensatsen har avlägsnats i ett tidigare skede av tillverkningen, ofta lite grums på botten av tunnan. Därför ska hävert användas. Jag använde 25-liters dunk med tappkran, vilket var en dålig idé. Vinet är därför inte perfekt ”klarnat”.

Mitt vin blev för starkt. Av Marko Bojcun har jag lärt mig att använda refraktometer för att fastställa sockermängden i druvorna. En sockerhalt på 15% i druvorna ger ett vin på 7,5%. Alkoholstyrkan kan ökas till önskad nivå genom tillsättning av rätt mängd socker i jäsningsprocessen.

Att odla vin har varit en ny och spännande upplevelse. Nu ser jag fram mot säsong 2014 och hoppas på en god skörd.

vin_0171

Read Full Post »

Via våra medier meddelas idag att en …man i brittiska Aylesham har gripits av polis efter att ha satt eld på en pappersvallmo och lagt ut bilder av tilltaget på Facebook…19-åringen riskerar nu åtal för blombränningen. Brottsrubriceringen lyder ”illvillig telekommunikation”.

Det här ter sig givetvis absurt och helt obegripligt om man inte samtidigt vet att den 11 november är Remembrance Day, Vallmodagen. Denna firas till minne av de soldater som stupade under 1:a världskriget och har som högtidsdag en stark ställning.

Därför brukar det runt den 11 november varje år dyka upp underliga nyhetsinslag med anknytning till blomman Vallmo. I fjol var det brittiska premiärministern David Cameron som hamnade på kollisionskurs med fobollsorganisationen FIFA efter att dessa förvägrat Englands landslag att bära en vallmodekal på sina tröjor. Cameron ansåg det vara …absurt att jämställa en minnesblomma med ett politiskt budskap.  

Bakgrunden till Remembrance Day handlar om hur miljontals granater under första världskriget förvandlade enorma markarealer till en brun sörja av jord och lera. Träd, buskar och växter försvann. Eftersom vallmon trivs i vilken jord som helst var den därför en av få växter som kunde gro vid fronten. Vallmon blommade varje vår och täckte det sönderskjutna ingenmanslandet mellan skyttegravarna med röda blommor. Växten blev därefter en symbol för första världskrigets fasor.

Som odlad tillhör Vallmo ett mycket gammalt släkte. Den odlades redan 5 000 år f.Kr i Mesopotamien. Vallmo intar en central plats i den grekiska mytologin, där den förknippats med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Om det växte mycket vallmoblommor på ett fält så var detta ett tecken på att skörden skulle bli stor.

Vallmons vetenskapliga latinska namn är Papaver. Papaversläktet är stort och omfattar en mängd ett- och fleråriga växter, vars häftiga frökapslar vittnar om att de är gömfröiga. Trädgårdsnörden kan ägna ett trädgårdsliv åt att beforska alla de hundratals arter och varieteter som, bland perenner, rymmer allt från små arktiska svavelgula dvärgar (bl.a P. microcarpum och P. radicatum) till orientaliska blodröda giganter (bl. a P. Orientale och P. bracteatum), bland anueller rymmer allt från de skånska åkrarnas vackra ogräs (P. Rhoeas) till pråliga färger och jättefrökapslar (P. somniferum)

Vallmo har förblivit den blomma jag gillar bäst och odlar mest av. Inte främst för att den är fantastiskt lättodlad, utan för att den är underskön och bättre än någon annan blomma förmedlar den lätta känslan av att det äntligen är sommar. Min absoluta favorit är Pionvallmo (P. somniferum), enkla fyllda och i alla tänkbara färgkombinationer. De blir kraftiga i mina välgödslade land och jag låter dem blomma i stora bestånd, sprida sig och även invadera delar av kökslanden. Sensommarens frökapslar är konstverk var för sig och innehåller tusentals fröer till nya generationer. Pionvallmons egentliga namn är Opievallmo. Den odlas för kapslarnas giftiga saft, men knappast i vårt klimat. Här odlas den för sin skönhets skull och ingenting annat.

Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..

Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule

Read Full Post »

Så här i juletid kan det kännas lite trist att ålen numera är fridlyst. Dess bättre inte all ål. Det vegetariska alternativet fänkål fungerar alldeles utmärkt på julbordet.

Fänkål är för de flesta kända som en anisdoftande brödkrydda eller en tjusig solitär i kryddlandet. Mindre känd är den varietet som ibland kallas knölfänkål. Det är egentligen samma växt, Foeniculum vulgare, men där knölfänkålen känns igen genom sin uppsvällda stjälkbas, vilken används som grönsak.

På våra breddgrader är knölfänkålen relativt ny i odling och därför inte så vanlig. Den har i århundranden odlats runt medelhavet och varit beroende av det klimat och de ljusförhållanden som råder där. De odlingsförsök som gjorts längre norrut har obönhörligen lett till att stjälken ränner iväg och blommar.

Det är först när den schweiziska sorten ”Zefa Fino” introduceras på 70-talet som vi får en trögblommande sort som passar vårt klimat bättre. Vid ogynnsam väderlek kan fortfarande blomning vara ett problem, men för det mesta blir resultatet lyckat. Sorten ”Zefa Fino” är ännu den i särklass mest odlade sorten även om t.ex F1-hybriden ”Goal” har kommit senare. En bra leverantör av fröer hittar man hos Runåbergs Fröer.

Knölfänkål doftar och smakar anis. Om den skivas tunnt och blandas i en sallad blir den en krispig smak- och konsistensförbättrare. Tillagad kan den med fördel pigga upp en rotfruktsgratäng eller helt enkelt ätas ostgratinerad som tillbehör till köttbullarna.

Jag brukar förså min fänkål i början på maj. Jag har den ljust inne eller i en drivbänk. Jag sätter ut plantorna på friland i början på juni med ett avstånd på 30 cm. Eftersom deras bladverk bildar ett tunnt flor ungefär som dill, är de tjusiga tillsammans med vallmo, ringblommor eller liknande. De kan också vara effektfulla intill en salladsrad.

Jag håller koll i august-september och skördar de stjälkar som börjar växa ”på längden” istället för på bredden. Men de flesta håller sig förvånansvärt trinda långt in på hösten.

Det kan vara knepigt att spara knölar ända fram till julbordet, men det är inte omöjligt. Lägg dem i en ”stuka”,  eller i en hink med sand som placeras på kall och fuktig plats. Alternativet är att köpa dem hos din grönsaksleverantör där de faktiskt brukar finnas numera.

Read Full Post »

Redan blommar Haverroten (Tragopogon porrifolius) och är verkligen en prydnad i grönsakslandet.

Jag har inte lyckats övertyga så många om tjusningen med att odla eget morotsfrö. De flesta tycker att det verkar för svårt och för krångligt. Jag får vässa mina argument.

Morot är inte den enda tvååringen som brukar finnas i våra köksland. Hit hör även Svartrot, Kardborrerot och Haverrot. Om man vill fröodla är en avgjord fördel med dessa senare att de kan stå kvar på sin växtplats över vintern (med lite tur kan även moroten göra det, men det blir mer av ett vågspel).

Härmed faller ett argument mot att odla eget frö på tvåårig gröda. Valet av en art som kan övervintra på friland gör att man slipper allt pyssel med frostfri förvaring. Risken för att dessa grödor korsar sig är också betydligt mindre än vad som är fallet med morot.

Det starkaste argumentet handlar dock om växternas originella blomning. Ett köksland där några stånd av dessa grödor har sparats över vintern ger en fantastisk blomning på försommaren med ståtliga växter av ett slag som få visste fanns. Detta har sina givna poänger även om man inte gitter samla ihop deras fröer fram på sensommaren.

Men glöm inte att rötterna i första hand är föda. Svartrot har nog de flesta provat. Haverrot är mer okänd. Jag tycker att dess smak och konsistens är fantastisk, en korsning mellan palsternacka och jordärtskocka, ostron säger man på kontinenten. Den är tjatig att skala eftersom den gärna grenar och trådar sig. Man får också vara snabb med kastrull eller stekpanna eftersom det händer saker med dess färg nästan direkt efter skalning. Har man väl gjort sig detta besvär har man att göra med en riktig delikatess.  Jag vill minnas att även Kardborrerot är gott, men har glömt detaljerna eftersom det är några år sedan jag senast fröodlade den.

Fröer till de nämnda rötterna beställer du med fördel från Runåbergs. De kan sås på friland så fort tjälen har gått ur jorden. Lycka till.

Read Full Post »

Om du idag bestämmer dig för att tillverka egna morotsfröer så kan du skörda dina första rötter i september 2013. Utmaningarna på vägen kommer att vara många och svåra, men det är definitivt värt allt slit och all väntan. Eller vad sägs om att kunna bjuda på morotssallad i fyrfärg med himmelsk smak och ett näringsinnehåll långt över det du finner hos snabbköpets slokande stallfoder. Om du lyckas är du kung (drottning) av grönsakslandet. För morötter blommar först på sitt andra levnadsår.

Det finns tjogvis med morotssorter. De skiljer sig åt i storlek, färg, form, smak, tidighet och näringsinnehåll. Det finns vita, gula, orange, röda och purpurfärgade, Det finns runda, koniska, lååånga och knubbiga. Det finns saftiga och torra, stora och mindre. Det sköna är variationen, men flera av de roligaste sorterna är äldre kultursorter och kan i dessa tider då EU vill ha järnkoll på vad vi har i våra trädgårdar, vara svåra att få tag på. En marmorvit skönhet som ”Kuttiger Ruebli” är numera svår att hitta. Morotsfrö är dessutom färskvara. Redan efter ett par år avtar grobarheten. Att fröodla morotsfrö är alltså utöver själva nöjet en kulturgärning och en insats för ekologisk mångfald.

Steg 1: Bestäm dig för vilken slags morot du vill odla. Skaffa frö, standardsort – ej F1 hybrid. En sort per säsong är det mest förnuftiga. Fyra sorter är egentligen helt galet komplicerat, men kul som ett fyrfärgsupplägg. Man kan då skaffa frö enligt exempelvis följande:

Vita rötter  – Belgian White

Gula rötter – Yellow Stone

Orange rötter – London Torg eller Early Nantes

Röda Rötter – Atomic Red eller Samuraj

Bästa fröfirman är Runåbergs fröer, men på Impecta finns också skojiga sorter. De verkliga ”klippen” gör man senare genom att ingå i fröbytarnätverk och andra samhällsomstörtande verksamheter.

Steg 2: Så fröna på friland, helst så fort jorden är hanterbar men senast en bit in i maj. Jorden ska vara djup och lucker men får inte innehålla för mycket kväve. Så minst en meter så att du får några rötter att välja på. De gror långsamt och vill inte konkurrera med ogräs. Vattna (givetvis).

Steg 3: Gallra. Ta bort rötter som växer för tätt så att det är några centimeter mellan plantorna. Detta bör göras när blasten hunnit bli några centimeter hög.

Steg 4: Plötsligt är det höst och du kan skörda många tjusiga rötter. Nu börjar det knepiga. Välj ut 6-12 av de snyggaste rötterna och var rädd om dessa. Kapa blasten en bit ovanför nacken. Det är dessa som ska ge dig fröer.

Steg 5: Fyll en hink eller låda med fuktig sand. Tryck ner rötterna i denna och placera på ett mörkt och svalt ställe. Det kan vara en källare eller ett bankfack. Det viktiga är att temperaturen håller runt fem plusgrader vintern igenom. Titta till dem ibland så att det inte blir för kruttorrt eller att de angrips av mögel.

Steg 6: Nu är det redan vår, om vi har tur släpper tjälen i mars. Nu ska rötterna lyftas ur hinken och placeras ut på friland. Här inträder en besvärande omständighet, nämligen morotens lössläppta sexualvanor. För att sorterna inte ska korsa sig och din ”London Torg” inte ska förvandlas till ”Säffle bakgata” krävs ett avstånd på minst 800 meter mellan olika sorter. Om man har endast en sort räcker det med att kolla så grannarna inte fröodlar morot (risken är liten) och att vildmoroten inte finns för nära in på knutarna. Vildmorot blommar ungefär som hundkex, bladen luktar och ser ut som morot. När jag har fler sorter på gång brukar jag lösa detta genom att låna små jordplättar hos olika bekanta som bor på lagom avstånd från varandra. När du väl planterat ut rötterna kan de sköta sig själva hela sommaren.

Steg 7: Nu är det höst, dina morötter har blommat (tänk hundkex) och börjat sätta frö. När blomningen är över och fröna börjar växa kan man knyta en bit fiberduk över blomflockarna. Fröna samlas då upp och man slipper nesan att de faller till backen eller blåser bort efter ett och ett halvt års arbete.

Steg 8: Ta hand om fröna och rensa dem från fnas. Tillverka egna fröpåsar med årtal, sort och något tjusigt motiv. Låt dem ligga torrt.

Steg 9: Se steg 2 (men alltså de egna fröerna nu).

Steg 10: September 2013. Skööörd! Och man är sin egen hjälte. Om man vill kan man åter välja ut de tjusigaste rötterna och fröodla på dessa. Man kommer att upptäcka att de för varje generation blir godare, bättre och ännu mycket mera nyttigare. Lycka till. . .

Read Full Post »

Older Posts »