Via våra medier meddelas idag att en …man i brittiska Aylesham har gripits av polis efter att ha satt eld på en pappersvallmo och lagt ut bilder av tilltaget på Facebook…19-åringen riskerar nu åtal för blombränningen. Brottsrubriceringen lyder ”illvillig telekommunikation”.
Det här ter sig givetvis absurt och helt obegripligt om man inte samtidigt vet att den 11 november är Remembrance Day, Vallmodagen. Denna firas till minne av de soldater som stupade under 1:a världskriget och har som högtidsdag en stark ställning.
Därför brukar det runt den 11 november varje år dyka upp underliga nyhetsinslag med anknytning till blomman Vallmo. I fjol var det brittiska premiärministern David Cameron som hamnade på kollisionskurs med fobollsorganisationen FIFA efter att dessa förvägrat Englands landslag att bära en vallmodekal på sina tröjor. Cameron ansåg det vara …absurt att jämställa en minnesblomma med ett politiskt budskap.
Bakgrunden till Remembrance Day handlar om hur miljontals granater under första världskriget förvandlade enorma markarealer till en brun sörja av jord och lera. Träd, buskar och växter försvann. Eftersom vallmon trivs i vilken jord som helst var den därför en av få växter som kunde gro vid fronten. Vallmon blommade varje vår och täckte det sönderskjutna ingenmanslandet mellan skyttegravarna med röda blommor. Växten blev därefter en symbol för första världskrigets fasor.
Som odlad tillhör Vallmo ett mycket gammalt släkte. Den odlades redan 5 000 år f.Kr i Mesopotamien. Vallmo intar en central plats i den grekiska mytologin, där den förknippats med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Om det växte mycket vallmoblommor på ett fält så var detta ett tecken på att skörden skulle bli stor.
Vallmons vetenskapliga latinska namn är Papaver. Papaversläktet är stort och omfattar en mängd ett- och fleråriga växter, vars häftiga frökapslar vittnar om att de är gömfröiga. Trädgårdsnörden kan ägna ett trädgårdsliv åt att beforska alla de hundratals arter och varieteter som, bland perenner, rymmer allt från små arktiska svavelgula dvärgar (bl.a P. microcarpum och P. radicatum) till orientaliska blodröda giganter (bl. a P. Orientale och P. bracteatum), bland anueller rymmer allt från de skånska åkrarnas vackra ogräs (P. Rhoeas) till pråliga färger och jättefrökapslar (P. somniferum)
Vallmo har förblivit den blomma jag gillar bäst och odlar mest av. Inte främst för att den är fantastiskt lättodlad, utan för att den är underskön och bättre än någon annan blomma förmedlar den lätta känslan av att det äntligen är sommar. Min absoluta favorit är Pionvallmo (P. somniferum), enkla fyllda och i alla tänkbara färgkombinationer. De blir kraftiga i mina välgödslade land och jag låter dem blomma i stora bestånd, sprida sig och även invadera delar av kökslanden. Sensommarens frökapslar är konstverk var för sig och innehåller tusentals fröer till nya generationer. Pionvallmons egentliga namn är Opievallmo. Den odlas för kapslarnas giftiga saft, men knappast i vårt klimat. Här odlas den för sin skönhets skull och ingenting annat.
Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..
Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule