Inom skolans område ska reformer enligt gällande doktrin vara kostnadsneutrala, dvs avnämarna bör kunna kräva mer utan att skjuta till medel. Detta har också inneburit en retorisk kontext, där krav framställs utan att närmare specificeras. Så har det varit gällande IUP och så har det varit gällande likabehandlingsplaner. Själva poängen tycks ligga i att specificera genom inspektioner där ”försökskaninerna” hängs ut, dumförklaras och vitesföreläggs.
Exempel: Den nya skollagen ställer krav på skolbibliotek. Det är ett nytt krav. Det saknas dock någon som tydligt vill definiera vad som avses, än mindre vad det ska kosta. Skolinspektionens chef, Ann-Marie Begler säger till SR att ”…skolor i glesbygd till exempel, kan ha svårt att leva upp till kravet på lokal, då kan en bokbuss vara ett alternativ” . Dagen innan, säger Skolinspektionens Kjell Ahlgren till SR att, ”…är det en bokbuss på torsdag eftermiddag, då är det inget skolbibliotek, då är det en bokbuss på torsdag eftermiddag”. Som svar på varför inga medel avsatts för den nya reformen svarar Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet att ”…nu har ju också Skolinspektionen fått muskler så man kan införa sanktioner och belägga skolorna med viten om de inte följer kraven. Och det ska vara på en sådan nivå så att ingen ens funderar på att låta bli att skaffa skolbibliotek”. Frågan vad som är ett skolbibliotek hänger i luften och ska alltså diskrimineras fram genom inspektion och kännbara viten. Om Begler kommer är bokbuss ett bibliotek, om Ahlgren kommer blir det kännbara viteskostnader.
Orka jobba vidare i pedagogisk verksamhet? Erfarenhet, kunnande och professionalism på hälleberget?
Naturligtvis hade det varit mycket enkelt att definiera vad som menas med skolbibliotek samt vad ett sådant kan tänkas kosta beroende på skolenhetens storlek. Som enmansutredare hade jag klarat uppdraget på mindre än en vecka. På samma sätt hade det varit enkelt att, vid implementering av förvaltningslag i ny skollag, definiera gentemot skolorna vilka handlingar som berörs, varför, hur en tillämpning för att svara mot lagen bör se ut, samt en kostnad för detta. Men, nej tack, icke. Låtom oss Inspektera Eder! Doktrinen om ”mål och resultatstyrning” liknar allt mer ”regelstyrning utan regler”. Är det Kina-anpassningen som smygs igång?














Lämna en kommentar