Posted in Epistemologi, Genomslunket, Satir, tagged dajm, dajmreklam, dikter, poesi on maj 12, 2015| Leave a Comment »
Hon log stelt när hon i julklapp fick ett fotoalbum.
Hon hade ingen kamera och
sitt sista foto brände hon då han visat sitt verkliga Jag.
Nu var hon ägare till ett fotoalbum,
tomma sidor med anspråk på att fyllas.
Ur Allers klippte hon bilder och klistrade in;
först en dajmreklam, så en till, sen en tredje.
Hon ville vara som kvinnan i reklamen,
lycksalig över en bit Dajm,
fylla sina kassar på Netto och
idissla
knastra
i ett rosa skimmer.
Posted in Epistemologi, Politik, Satir, tagged vatten on april 28, 2015| Leave a Comment »
Plötsligt en dag kom inget vatten ur kranen
Man blir ju fundersam och tänker,
vad är det här för ställe?
Röret försvann under golvet
men sen?
Ingen som visste.
Torkan var förfärlig
det nästan som knastrade i kranen.
Borrkronan kom
kronborra djupvattensbrunn.
Nu blir allt bra ska du se,
men inte.
Då fick vi frystorkat.
Ville vi inte ha
för vi blev lösa i magen av den.
Ja, allt var väldigt underligt den gången
vi skrev brev till TV och skyllde på dom
för dom visade hemska bilder
från Biafra.
Men dom sa att det var ett helt annat ställe
det kunde inte inverka.
Sen plötsligt kom det igen
bara så där
en morgon när nån vred på kranen.
Jag förstår inte hur det fungerar.
Nån under golvet
som gör nåt.
Posted in Epistemologi, Satir, Skoldebatt, tagged dinosaur, korta häcken, kunskapsrörelsen, kunskapsskolan, Pedagogik, plattektonik, positivism, rousseau, spetskompetens, uppföljning on oktober 6, 2014| 7 Comments »
Efter åtta långa år har Sverige fått en ny skolminstär. Till dess ära och som varnande exempel återpublicerar jag här den lilla anspråkslösa pedagogiska berättelse som dessvärre kom att bilda utgångspunkt för den moderna kunskapsrörelsen, en slags antites till ”Émile ou de l’éducation”. Rousseau vrider sig i sin grav.
Det var en gång för länge sedan en liten sexårig kille, min äldste son. En morgon vaknade jag av märkliga brummande, hummande och pipande ljud från hans rum. Jag tassade över och kikade in genom dörröppningen. Ljuden kom från honom där han satt i sin säng med två uppslagna böcker och ett stort antal plastgjutna leksaksdjur från förhistorisk tid. Han hade drabbats av dinosauriefebern.
Jag insåg ganska snabbt att hans kunskaper var förvånansvärt omfattande. Han hade inte bara lärt sig ett stort antal arter till deras latinska namn, utan kunde också redogöra rätt bra för deras levnadsvanor och livscykler. Han kunde mer eller mindre utantill återge innehållet i de datoranimerade dvd-filmer från BBC som han vid ett tillfälle tjatat till sig på någon loppis. Bra eller dåligt? Jag ska villigt erkänna att jag hellre hade sett honom begåvad med en nyttigare talang. Men samtidigt som jag befarade att hans expertkunskaper skulle ge begränsad nytta på en globaliserad arbetsmarknad, borde spetskompetens, även inom ett perifert område, kunna utgöra en konkurrenskraftig tillgång om den förädlades och omsattes i en forskningsintensiv kontext. En plan tog form i mitt huvud.
Jag hade relativt goda insikter gällande samtida pedagogisk diskurs. Jag kunde därför också lätt identifiera förevarande brister i min sons pedagogiska utvecklingsarbete. Han hade förvisso lärt sig en hel del, men det sätt på vilket han tog sig an uppgiften kändes okoncentrerat och saknade den systematik jag ansåg nödvändig för att uppnå spetskompetens. Han kunde ena stunden ha fokus på sina böcker, för att i nästa stund utföra någon märklig krigsdans, för att därpå åla runt på golvet hummande och brummande, för att strax med pipande läten låta tuschpennor vandra planlöst över ett pappersark. Det kändes helt enkelt inte riktigt seriöst.
Jag visste att goda kunskapsresultat kräver goda förutsättningar, kontinuerlig återkoppling och höga förväntningar. Basen för ett kreativt och kritiskt förhållningssätt uppstår ur det trägna nötandet av grundläggande fakta. Jag visste att framgång följde av hårt arbete. All inlärning kan inte vara rolig och intressant hela tiden, som skolministern brukar säga. Med beprövade tester kartlade jag min sons kunskaper och kunde på ett systematiskt sätt ringa in hans kunskapsprofil. Jag såg snart att han saknade fundamentala baskunskaper i geografisk kontext, plattektoniska referenser, geologisk periodicering och paleontologisk realia, grundläggande fakta som torde vara absolut nödvändiga för att återskapa en autentisk helhet av dinosaurernas tidsålder.
Nåväl, utifrån denna kartläggning kunde jag nu formulera en individuell utvecklingsplan i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet. Jag satte upp ett antal mål och strukturerade ett centralt och åldersadekvat innehåll som svarade mot dessa. Jag lade mycket stor vikt vid frågan om kunskapsuppföljning. Utan sådan kunde ju min son inte veta om han lärt sig något. Tänk efter själv, tänk boken på ditt nattduksbord. Hur ska du utan kontinuerlig uppföljning kunna veta om du läst och förstått den? Alltså, all kunskap börjar med uppföljning. Följ upp, följ upp, följ upp, som min gamle mentor extatiskt brukade utbrista.
För strukturens skull bestämde jag att timmen mellan 18.00 och 19.00 skulle vikas för koncentrerade och planerade studier sex dagar per vecka. Som en morot i systemet införde jag betyg och små premier som kunde relateras till det studerade innehållet. I förarbetena till den gällande skollagen fann jag försittning, kvarsittning och medsittning som tre disciplinerande åtgärder för de fall min son skulle uppvisa bristande koncentration på uppgiften. Redan dag 1 fick jag användning för alla tre, då glassbilens ankomst fick min son att fullständigt tappa fokus.
Dag 2 skulle alltså min son påbörja sin försittning redan 17.45. Den här dagen hade EM i friidrott börjat och han hade tidigare i TV sett några kvalheat på korta häcken. När jag gick in på hans rum strax före sex var han försvunnen. Jag fann honom en stund senare ute på gården ivrigt sysselsatt med att hoppa över de låga staket som delade upp gräsmattan i mindre områden. Jag förklarade att tilltaget skulle innebära för-, kvar-, och medsittning resten av månaden. Min son sprang skrikande in till sin mamma som i sin tur kom ut och undrade vad i helvete jag trodde jag sysslade med. Låt barn vara barn, fräste hon utan någon insikt om att hon genom sin ensidigt formulerade partsinlaga fullständigt hade spolierat förutsättningarna för sin sons kunskapsutveckling.
När klockan närmade sig 18.00 dag 3 hade min sons mor parkerat sig i hans rum. Jag bläddrade förstulet i hans övningshäfte om juraperiodens skifferlager, men hon blängde på mig och väste …du vågar inte! Min son hade tjatat om korta häcken hela dagen och kunde redan räkna upp en stor del av världseliten. Han hade drabbats av korta-häcken-febern. Jag fann honom åter ute på gården hoppande fram och tillbaks mellan de låga staketen. Jag satte mig ner på en bänk och följde hans förehavanden. Han hade bra fart över hindren. Hans fotsättning vid upphoppen var förvånansvärt god och accelerationen efter nedslagen högst påfallande.
Okey, det var inte golf eller tennis, men även när det gällde en perifer idrott som korta häcken fanns uppenbarligen en världselit som lockade sponsorer i den globaliserade ekonomin. Jag tänkte på mitt eget förflutna inom goalball. Genom systematisk träning, höga förväntningar och noggrann uppföljning borde min son kunna utveckla sin talang till användbar spetskompetens i den hårdnande konkurrensen mellan länder och världsdelar. En plan tog form i mitt huvud. . .
Posted in Politik, Satir, tagged bangladesh, frihet, fukurhati, göran greider, jan gillou, joacim olsson, motorvägsbygge, skattebetalarnas förening, skattepolitik, skattesänkning, vellinge on oktober 3, 2013| Leave a Comment »
”Här är friheten större och skatten lägre”, stod det på skylten vid Vellinges infart. Idag sägs det att den är nedplockad och borta. Man kan fråga sig varför. I Vellinge är skatten fortfarande lägre. Så, varför anser man plötsligt att inte friheten är större? Skatten sjunker ju, nästan som en sten. I grannkommunerna kan invånarna få betala så mycket som en tjuga mer, varje dag, i frihetsfientliga påbörder. Så varför är inte längre friheten större? Något jobbigt måste ha hänt i Vellinge.
Jag gör en artikelsökning och blir inte särskilt mycket klokare. Enligt kommundirektören Magnus Hedin vill man tvätta bort bilden av Vellinge som en ”snobbig och självupptagen kommun”. Framtidens bild av Vellinge ska vara ”mjukare och byggas kring värden som attraktivitet, kvalitet och upplevelser”. Jag begriper ingenting. Är inte själva tanken med rejäla skattesänkningar att de ska leda till just attraktivitet, kvalitet och upplevelser?
Joacim Olsson från skattebetalarnas förening förklarar saken. Sänkt skatt, menar han, möjliggör för människor att skapa egen trygghet genom lite pengar på bankkontot. Men för Göran Greider och Jan Gillou är detta negativt laddat. Det ”minskar nämligen beroendet av stöd, bidrag och goda givare”. ”Det är därför skattesänkningarna är så hotfulla. De ger folket frihet, och friheten hotar dem som tidigare har beskurit den”, fortsätter Olsson. Okey.
Sådana som Greider och Gillou tycker alltså att frihet är fel och vill att den blir beskuren. Det tycker Joacim Olsson kan bevisas genom det faktum att välfärden är precis lika stor idag som den var innan regeringen sänkte skatter för drygt 100 miljarder med den enda skillnaden att vanligt folk har lite mer pengar kvar i plånboken. Det låter som trolleri 
och är det kanske också, men man måste inte alltid räkna på allting, förvandla frihetliga idéer till grå matematik. Man kan välja låg skatt på samma sätt som man kan välja lågt pris när man handlar på Konsum.
Många medelklassfamiljer har idag en bruttoinkomst på 55000:- i månaden. De betalar då troligen en skatt på runt 17.500:-, massor av pengar som kunde gett guldkant åt ett eget självbestämmande. Kanske har familjen tre barn som genomgår vår 12-13-åriga skola. Skola kostar pengar, närmare bestämt 1 miljon kronor per barn, således 3 miljoner kronor för en trebarnsfamilj. Det blir 19.000:- per månad under dessa år. En tänkbar frihetsreform är att låta familjen betala skolavgifter på 19000:- per månad, istället för en skatt på 17500:-. Då vet man vad man får för pengarna och slipper grubbla över abstrakta summor som försvinner in i anonyma frihetsbegränsande verksamheter.
Nu hade antagligen Jan Gillou, på sitt förnumstiga sätt invänt att 19000:- i avgift är mer än 17.500:- i skatt. Inskränkt, kategoriskt och fantasilöst. Summan 19000:- är inte statisk. Den är påverkbar. Det är poängen med frihet.
Utbildning måste inte ske i små klasser, av välutbildade lärare, i moderna lokaler. En klass med 60 elever som undervisas av outbildade lärare i en industrilokal ger andra kostnader. Det här är saker som världens utvecklingsländer (jodå, även en och annan friskola) redan har upptäckt. Månadsavgiften för tre barns skola kan där sjunka till mindre än hälften, kanske så lite som 6000:- per månad. 6000:- är inte mer än 17.500:-. Det kan inte ens Jan Gillou påstå.
Säg exempelvis att man i Vellinge vill bygga 1 km motorväg. Då är det inte konstigare än att man ”salar”. Fembarnsfamiljen betalar en avgift på 5000:- och får fri tillgång till den här kilometern med motorväg. Eller, säg att man lägger ner en av de större myndigheterna, Skolverket. För de pengarna skulle faktiskt varenda svensk kommun kunna få 35 meter motorväg. Så tänker en fri entreprenör. Vellinge, sträck på er och sätt tillbaka skylten.
Slutsats
Kanske är det så att man skäms i Vellinge för att man inte har nått målet. Det har man ju i Bangladesh. Vi besökte en dag kommunalrådet i Fukurhati, en kommun av Vellinges storlek. Kommunalrådet var mäkta stolt över att inte en enda invånare levererade ett öre i skatt. Gemensamma angelägenheter täcktes i stort sett av inflödet från centralmakten och visst bistånd. Resten sköttes informellt. Ett antal flinka karlar hade då vi besökte kommunhuset fått avbryta 
sina göromål på åkrarna för att helt ideellt bygga klart den nya byskolan. Kommunalrådets kontorsstol hade gått sönder sedan länge. Det gällde för honom att hitta stolens balanspunkt och sedan sitta blick stilla. Om han rörde sig for sitsen framåt och han föll i golvet. Varför jag nu nämner en så ovidkommande detalj. Förmodligen mitt koloniala tunnelseende…
Så, kanske har skylten inte plockats ner. Kanske har den bara fått sin rättmätiga plats, vid den leriga och övertrafikerade kostig som tillika är infart till Fukurhati, Saturia, Manikganj, Bangladesh.
Posted in Genomslunket, Satir, tagged frihet, här är friheten större, lpo94, skatt, ungdomsarbetslöshet on oktober 1, 2013| 2 Comments »
Här är friheten större och skatterna lägre. Så stod det tidigare på vägverkets skyltar vid infarten till Vellinge kommun. Nu är skyltarna nedtagna och jag grubblar över varför. I väntan på svaret, nästa blogginlägg, publicerar jag ett par gamla outgrundliga samtidskommentarer.
Lpo94
Ungdomsarbetslöhet.
Posted in Satir, tagged 1991, 80-talet, nostalgi, pucko, serier on september 16, 2013| Leave a Comment »
Mer nostalgi, troligen från mitten av 80-talet.
Tja, en metaserie, varför inte?
Bonus: Tidstypisk reklam…från -91.
Posted in Satir, tagged fun strips, illustratör, mort walker (not), serier, tecknat on september 9, 2013| Leave a Comment »
Egentligen var det en tweet från Erik Laakso (Uppstuds) som lockade ner mig i förrådet. När jag rotade efter mina gamla märkessköldar fann jag även mapparna med gamla illustrationer jag gjorde under en kort period i ett annat liv. Jag kan se att jag var bra, men att det skavde. Estetiskt långt efter min tid, budskapen långt före min tid. Nej, de väckte ingen större uppmärksamhet. Nostalgi…
Talar väl för sig själv, så här 23 år senare?
Ytterst få begrep detta budskap…
Den förtroendevalda politikern utväxlades, precis som inom idrotten, i snabb takt mot den professionelle.
En stor stark, ägde ännu nyhetens behag…
Ett av få självporträtt. En ytterst outgrundlig samtidskommentar…
Jodå, där fanns mycket mer. Roligt att återse efter alla dessa år, och som sagt, fortfarande så förvånansvärt aktuellt. Kanske lägger jag ut mer vad det lider, kanske har jag fått en kick att åter lyfta pennan. Vi får se…
Posted in Politik, Satir, Skoldebatt, tagged drömskola, skolan, Skoldebatt, skolpolitik on maj 2, 2013| Leave a Comment »
På twitters #skolchatt uppmanades vi för några dagar sedan att formulera vår skoldröm. En hel del förslag kom in. Många av dem har sammanställts på Storify av Anna Kaya, och det är en småtrevlig läsning. En tanke slår mig. Hur såg ”hans” och ”deras” drömskola ut, när visionerna skulle omsättas i reformer och de inte hittade en enda Post-it-lapp i lådorna på utbildningsdepartementet? Vågar jag göra ett försiktigt rekonstruktionsförsök?
– Min #drömskola fungerar på det sätt den ska enligt lagstiftningen.
– I min #drömskola har alla lärare höga förväntningar på varje elev, i synnerhet på bråkstakarna.
– I min #drömskola är alla lärare 1:e lärare och lektorer eftersom vi har höga förväntningar och eftersträvar likvärdighet.
– I min #drömskola är åtgärdsprogrammen välformulerade och korrekt diarieförda.
– I min #drömskola tolkar rektor målen samt beskriver rektor aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan (alltså, minst ett mål per skoldag).
– I min #drömskola finns det en plan över vilka åtgärder som ska vidtas när kränkningar uppkommer samt åtgärder för hur de ska följas upp.
– På min #drömskola präglas vägledningsinsatserna av ett proaktivt förhållningssätt, rätt elev på rätt utbildning.
– I min #drömskola har man ofta skriftliga faktakunskapsprov.
– I min #drömskola har man många nationella prov i alla möjliga ämnen.
– I min #drömskola skrivs skriftliga omdömen från år 6, såvida det inte utgör en för stor administrativ belastning för lärarna.
– I min #drömskola finns det utförliga kriterier för betygsstegen A, C och E.
– I min #drömskola är alla lärare, utom de obehöriga, behöriga.
– I min #drömskola är katederundervisning en dygd och ett rättesnöre.
– I min #drömskola bedöms och rangordnas barn redan från tidig ålder.
– I min #drömskola kan eleverna både läsa och förstå August Lagerlöf såväl som Selma Strindberg.
– I min #drömskola lär sig eleverna kinesiska eftersom denna kommunistdiktatur har globala imperialistiska anspråk.
– Min #drömskola har statlig huvudman. Åtminstone tills den har det.
– I min #drömskola går eleverna inte omkring i burka.
– I min #drömskola tror inte vem som helst att de kan dansa balett.
– I min #drömskola heter alla slöjdlärare Folke eller Harriet. Men ärligt talat, ska vi ha slöjd?
– I min #drömskola står elevens frånvaro i betyget, gärna i eldskrift.
– I min #drömskola inser eleverna att alla inte kan gå på universitetet.
– I min #drömskola kan alla elever ramsan ”vi ska laga ni ska äta”, och har en godtagbar förståelse för dess betydelse. Åtminstone minns de ”vi ska…” och kan på ett nyanserat sätt koppla detta till en flod, att floden passerar genom orten Skene, samt varför denna ort är berömd.
– I min #drömskola har det fria skolvalet bidragit till att vår egen skola är framgångsrik och har ett homogent elevunderlag.
– I min #drömskola gör eleverna som de blir tillsagda, även när man säger åt dem att utöva demokratiskt inflytande.
– Min #drömskola måste ta en mer aktiv roll för att lyfta resultaten.
– I min #drömskola flyttas de bråkiga pojkarna med bakvänd keps till en annan skola.
– I min #drömskola är IV avskaffat och IA infört, och eleverna framhärdar inte längre i att kalla sitt IA för IV, som visserligen liknar IA, men är avskaffat.
– Min #drömskola inspekteras oavbrutet.
– Min #drömskola har 97 poäng, medan Finlands bara har 96.
Nej, det gick så där. Saknas det visionära flowet, tycker jag…vi får väl improvisera helt enkelt.
Posted in Satir, Skoldebatt, tagged ibrahim baylan, obligatorisk gymnasieskola, skolan, Skoldebatt, skolpolitik, yrkesgymnasium, yrkesinriktat gymnasium on januari 30, 2013| Leave a Comment »
Jodå. Snaran dras åt kring den förda skolpolitiken. Nu senast visar en rapport från skolverket att allt färre ungdomar söker yrkesinriktade gymnasieutbildningar och att allt fler dessutom hoppar av. En nationell katastrof, visst, men jag är inte förvånad. De skolreformer som har genomförts sedan 2006 är ett otidsenligt lapptäcke av återvunnet material, och de är dömda att misslyckas. Det är givetvis frustrerande att se ens farhågor besannas på löpande band, samtidigt som Björklunds förtroendekapital tycks oändligt bland våra förståsigpåare. Men snaran dras som sagt åt. Fler talar om Björklund i imperfektum och nu höjs även röster bland hans egna. Inte en dag för tidigt.
Men just som du tycker dig ana ljuset i slutet av tunneln, inser du att det var ett mötande tåg. Denna gång i form av Stefan Lövén och Ibrahim Baylan som vill införa obligatorisk gymnasieskola. Jo, det är sant. Nej, dom försöker inte ironisera eller göra sig lustiga. Så, man tar sig för pannan. Och förhoppningarna om en ljusnande framtid på andra sidan september 2014 spricker ungefär som trollen i solsken. Obligatorisk gymnasieskola, over and out.
Nu har jag uttryckt mig väldigt negativt och ifrågasättande. Det är väl inte särskilt konstruktivt? Nej, det gäller att se saker och ting ur en positiv synvinkel. Om Björklund snart har bläddrat sig igenom hela katalogen av klantigheter och misstag, bör kanske åtminstone jag byta strategi, nu när Lövén och Baylan börjar bläddra från andra hållet. Skolinspektionen säger alltid att en bra lärare är engagerad och har höga förväntningar på eleven. Så, det är vad jag nu ska möta sossarnas förslag med.
Herrar Lövén och Baylan!
Det är fullt möjligt att införa en obligatorisk gymnasieskola. Tanken har redan prövats, som scenario i vår HEOC™-simulator. HEOC står för Higher Education Obligation Consequenses. Våra preliminära resultat pekar mot att reformen kan bli lyckosam under förutsättning att ett antal kritiska variabler hålls under sträng övervakning och kontroll. Dessa är i fallande ordning:
Jag skulle kunna stapla hundratals argument mot en obligatorisk gymnasieskola, men nu är jag konstruktiv och nöjer mig med ett. Varsågoda:
Jag är verksam på gymnasiet sedan länge och anser att en av de stora lättnaderna jämfört med grundskolan är det bemötande man kan ge den stökiga och strulande eleven genom att säga,
Hej, du! Du är stor nu. Du har gjort ett eget frivilligt val och befinner dig hos oss. Vi finns här för att ge dig värdefull kunskap. Om du vill ha den. Vi gör allt för att hjälpa dig, men du måste ta emot det vi ger. Annars är du fri att gå. Nu. Valet är ditt.
Denna frihet gör våra politiker sitt bästa för att kringskära. Men den är viktig. Den ger kvalitet.
Posted in Epistemologi, Satir, Skoldebatt, tagged begåvningsreserv, jordliknande planeter, kvantmekanisk teleportering, liv på andra planeter, nationella prov, nincompoops, rymdteleskåpet kepleer, sambedömning, skolverket, tau ceti on januari 26, 2013| 1 Comment »
Rymdteleskopet Kepler har förändrat vår världsbild. Vi vet numera att det vimlar av jordliknande planeter i universum . Enligt de observationer som gjorts av Kepler, har förmodligen 17% av rymdens stjärnor en jordliknande planet i omloppsbana runt sitt klot. Om vi begränsar oss till vår ”lilla” vintergata betyder det att det finns minst 17 miljarder planeter som liknar jorden. Därmed kan vi också sluta oss till att sannolikheten för liv på andra planeter än vår egen har höjts dramatiskt.
Eftersom planeter som hyser liv nu är en realitet hitom science fiction, bör vi också kunna betrakta dessa planeters invånare som våra medhjälpare på sikt. De kan utgöra lösningen på vår egen civilisations stora ödesfrågor. Nej, jag tänker inte i första hand på vårt klimat, utan på uppnåendet av en likvärdig och rättssäker bedömning av skolans nationella prov.
I och med Skolverkets PM med Dnr 73-2012:1512, bör våra intraplanetariska förutsättningar för en absolut och in i döden och totalt genomsäker ultraoberoende rättning av de nationella proven anses uttömda. Vi riskerar därmed en situation där vår jordiska begåvningsreserv förskingras i hamburgerflippande och ruttjänster, medan dumdryga 
men välbetalda så kallade nincompoops ansvarar för globala klimatfrågor och annat som kan betraktas som civilisatoriskt helt avgörande. Detta leder givetvis utvecklingen åt fel håll. Dumdryghet tenderar redan i dagsläget att ansätta vår civilisation med svåra prövningar. En likvärdig och rättssäker bedömning av skolans nationella prov har således avgörande betydelse, och dess lösning kan sökas i de nya rön som rymdteleskopet Kepler förmedlar hem till vår planet. I en interplanetarisk bedömningskontext blir resultat och utfall totalt oberoende av otillbörliga variabler.
Rymdteleskopet Kepler har nyligen upptäckt en jordliknande planet som cirklar runt stjärnan Tau Ceti. Den befinner sig 12 ljusår från jorden. Det kan låta närma, men stäckan är betydligt längre än något existerande chartermål. Om vi med ljusets hastighet överför våra nationella provresultat till Tau Ceti för provrättning och sambedömning, innebär resan fram och tillbaka för proven en tidsrymd om 24 år. Det kan låta som en besvärande tidsrymd för att erhålla feed-back. Man bör dock hålla i minnet att 24 år sammanfaller med vad Jan Björklund anser vara ett rimligt tidsspann för att åstadkomma positiva resultat i svenskt skolväsende. Tidspannet motsvarar också vad som förflutit sedan de beslut som Jan Björklund hävdar är orsaken till svenskt skolväsendes haveri, implementerades i svensk skola. En uppföljningscykel om 24 år för nationella prov förefaller därmed, om inte optimal, åtminstone kompatibelt med rådande förändringstakt.
Anser man, trots ovanstående, att omedelbar och oberoende feed-back är viktigt, bör man påskynda utvecklingen av tekniker för kvantmekanisk teleportering. Denna teknik bör vara fullt tillämpbar på nationella prov, eftersom provresultaten utgörs av information, snarare än materia. Tekniker för teleportering av information har utvecklats och förfinats sedan 1993. Fotoner av äldre datum, i form av kosmisk bakgrundsstrålning med våglängder närmare en millimeter, bör i sammanhanget kunna utgöra ett användbart och lätthanterligt material. Om ”äldre” fotoner kan 
”spinna” en långvågig representation av det nationella provet i exempelvis Svenska 1 för gymnasiet, kan detta omedelbart uppfattas av, och därmed överföras till våra vänner i motsvarande omständigheter vid stjärnan Tau Ceti. De kan bedöma och ”spinna” tillbaka ett resultat som är garanterat oberoende och in åt h-e rättssäkert. Med denna teknik överträffas även de tidsrymder som gällt för den amatörmässigt utförda provrättningen hos Skolinspektionen.
De invändningar som har rest mot ovanstående scenario har handlat om den interplanetära språkförbistring som skulle kunna sätta käppar i hjulet för skisserad utveckling. Den som reser sådana invändningar har inte hört talas om Google Translate.
Som av en händelse kan interplanetarisk sambedömning enligt ovanstående beställas genom undertecknad redan nu. Vi erbjuder en trygg helhetslösning där du lugnt kan sitta kvar i din fåtölj och lita på att våra tjänster gör jobbet. Priset är som hittat, eller strax under. Naturligtvis är tjänsten berättigad till RUT-bidrag. Välkomna.
samtider 