Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Satir’ Category

Älgskinnsbyxor.

Ett populärt klipp som inte kräver närmare presentation.

Read Full Post »

Utredningens slutsats är att kamratfostran inte kan anses som oförenligt med vad som enligt 2011 års läroplaner anger inriktningen för skolväsendets värdegrundsarbete. Kamratfostran bör snarare kunna betraktas som ett eftersträvansvärt komplement i skolans dagliga verksamhet. Detta förutsätter emellertid att den kamratfostrande verksamheten sker under ordnade former samt så långt möjligt under överinseende av skolans pedagogiska personal.

Redan i det departementsuppdrag som utmynnat i kamratfostranskommitténs betänkande problematiseras det faktum att antalet ärenden gällande mobbing och kränkningar i skolans verksamhet har ökat konstant under perioden 2009-2014. Då antalet anmälningar redan i september 2013 översteg tvåtusen ärenden, drog utbildningsdepartementet i nödbromsen och tillsatte den s.k. rimlighetsutredningen vilken fick till uppgift att utreda huruvida anmälningsvilligheten speglade ett faktiskt problem. Utredningen kunde fastslå att de avgjorda ärendenas andel av det totala antalet sjunkit med närmare 50% under perioden jan 2009-sept 2013 samt att Elevombudsmannens snabbt ökande administrativa kostnader därmed inte kunde anses försvarbara. Utredningens förslag, att överföra Elevombudsmannens juridiska ansvar för brottmålsliknande ärenden till domstolsväsendet, antogs senare av riksdagen.

Efter Skolinspektionens riktade tillsyn samt beslut i anmälningsärenden gällande riksinternaten Grennaskolan, Lundsberg och Sigtunaskolan under 2012, gjordes utbildningspolitiska kopplingar mellan förekomsten av mobbing i skolan och närvaron av  kamratfostrande strukturer. IFAU publicerade sina resultat i oktober 2013 (Kamratfostran som framgångsmotor). Enligt dessa existerade ett tydligt positivt samband mellan höga kunskapsresultat och närvaron av starka kamratfostrande strukturer. IFAU kunde också, som longitudinella effekter, påvisa en stark koppling mellan höga resultat på allmänna socioekonomiska framgångsfaktorer och närvaron av kamratfostrande strukturer under utbildningstiden. En slutsats som drogs var att det inte kunde göras kopplingar mellan förekomsten av mobbing och kamratfostran. De undersökta skolorna utmärkte sig inte uppenbart från andra skolor vad gällde förekomsten av anmäld mobbing. Vad gällde kunskapsresultat och senare livsvärden låg de dock långt över genomsnittet. Kamratfostran kunde därmed beaktas som en önskvärd framgångsfaktor inom ramen för skolutveckling. Sambandet mellan kamratfostran och förekomsten av mobbing eller diskriminering kunde avfärdas som en pseudokoppling.

Under hösten 2012 kunde också Skolverkets statistik gällande ökad förekomst av mobbing, kopplas till skolornas verkningslösa metoder för anti-mobbingarbete. De systematiska programmen för detta arbete ansågs brista i situationsanpassning och kunde till och med inverka kontraproduktivt, bl.a genom sin tendens att sammanblanda mobbing och kamratfostran. Negativa samband kunde också påvisas mellan skolor som lade stor vikt vid omfattande skriftlig dokumentation och förekomsten av mobbing. Som en följd härav upphävdes 2013 förordningar gällande skolans skyldighet att upprätta årligt reviderade likabehandlingsplaner.

Mot ovanstående formulerade utbildningsdepartementet några evidensbaserade utgångspunkter för hur kamratfostran inom ramen för det nationella skolväsendet skulle kunna inarbetas i gällande läroplaner 2011. Dessa mötte politiskt motstånd från MP, VP och C medan S förhöll sig avvaktande. En ”historisk” jämförande studie från FOI gällande värnpliktsarmén vände emellertid det parlamentariska underlaget till utbildningsdepartementets fördel strax innan riksdagsvalet.

FOI kunde i sin jämförande studie påvisa ett tydligt samband mellan allmän livsframgång för män födda 1960-66 och i vilken utsträckning de deltagit i grundläggande militär utbildning. Frekvensen av livsframgång ökade med längden på genomförd värnplikt. Samtliga med någon form av genomförd värnplikt uppvisade högre frekvens än de som stått utanför systemet. Det mest uppseendeväckande var emellertid att det också fanns en signifikant korrelation för avståndet mellan hemkommun och geografiskt säte för tjänstgöringen. Ju längre från hemmet, desto högre frekvens av livsframgång. I en uppföljande enkät undersöktes sambandet mellan just lumparlivets kamratfostrande sidor och den uppnådda livsframgången, vilket stämde väl med den allmänna bilden av hur värnplikten bidragit till att göra ”män av pojkar”.

Utredningen har därefter fullföljt sin genomlysning av utbildningsdepartementets evidensbaserade utgångspunkter och föreslår därför att följande ordalydelse inarbetas under ”skolans uppdrag” i respektive läroplan enligt 2011:

”Kamratfostran kan anses utgöra en väsentlig del av elevens socialisationsprocess. Det rör sig således om en naturlig process, vilken hjälper eleven att träna sina förmågor samt orientera sig i det sociala sammanhanget. Det handlar om, i grunden, positiva processer som stärker individen och bildar grund för goda kunskapsresultat och en god beredskap att som demokratisk medborgare möta arbetslivets krav. Processen kan, och bör inte styras av, inom skolan, verkande personal. Det bör dock vara en kontrollerad process och åligger skolans pedagogiska personal att i samverkan med vårdnadshavare, uppmärksamma och avhjälpa alla tendenser till mobbing och diskriminering som kan uppkomma.”

SD har, för att stödja förslaget i kammaren, yrkat på följande tillägg:

”Skolans pedagogiska personal ska också, i samverkan med vårdnadshavare, försäkra sig om att den kamratfostran som äger rum, utgår från vår gemensamma nationella värdegrund, den kristna etiken samt västerländska humanismen.”

I en kommentar till förslaget säger Ibn Bayhimann, utbildningsminister sedan sept 2014, –Jag konstaterar att det tillägg som föreslås är öppet för tolkningar på ett sätt som möjliggör breda överenskommelser. Skolans värdegrundsarbete på enhetsnivå kan dessutom fortskrida enligt de lokala arbetsplaner som beslutats redan innan denna ändring träder i kraft. Föreliggande förslag kan därför ses som en justering av styrdokumenten så att de motsvarar de krav som utvecklingen ställer.

Read Full Post »

Passa Re

En kort bildnovell i ”fem delar”.

1.

2.

     

3.                                                                4.

5.

SLUT

Read Full Post »

berberis

“…Och jag skall låta berberis och vresros växa upp i öknen jämte korallkornell och snöbär och skall på hedmarken plantera ölandstok tillsammans med begonia och tagetes”(Jesaja 41:19). Måhända var det Jesaja som med sina kreativa växtval lade grunden för alla de generationer av kommunala parkförvaltningar som därefter skulle följa. Med 1900-talets omfattande sekularisering har dessa växter dock hamnat i onåd och deras värde gradvis devalverats för att efter 1970-talets miljonprogramsplanteringar nå en absolut bottennivå. I synnerhet Berberis har mot förra seklets slut intagit en vanhedrande position som den växtlighet vars skönhetsvärde överträffas av en illa asfalterad garageuppfart.

Det utbredda hatet mot dessa växter saknar objektiv grund och bör snarare betraktas som projiceringar mot ett antal företeelser som de förknippas med. Korallkornellens karminröda ved mot ett smaragdgrönt bladverk är i sig ett underverk, men framkallar djupt liggande omedvetna aversioner associerade med en känsla av förlorad livsmening. En glittrande Begonia med porslinslika kronblad i mörkt rosa nyans är en skönhet, men framkallar starka känslor av vanmakt och underläge. Berberis, den kommunala rabattens inkarnerade djävul, bjuder om hösten på färgsprakande crescendon och dignar av bär fyllda med C-vitamin, men framkallar hos betraktaren ett oresonligt raseri, vagt riktat mot en övermakt av planerad ondska och destruktiv intervention mot närsamhällets traditionella värden.

Dessa hatade örter har å andra sidan haft sina tillskyndare och tillbedjande. De har utgjort existensens själva grundval för de kommunala parkförvaltningarna, men även omfamnats av en och annan villaägare med bristande omdöme och i avsaknad av självbevarelsedrift. Det påstås att kommunala tjänstemän har ingått hemliga ordnar för att tillbedja de kommunala rabatternas heliga sakrament. Där har målats tecken med berberis gula växtsaft och tagits blodröd nattvard gjord på berberisbär. På motsvarande sätt anklagar berberishatare denna buske för att vara svartrostens hemvist. Under rituella former har man hackat och malt dessa växter till flis och tillverkat dåligt toalettpapper som skeppats till Nordkorea och Libyen.

Ur dessa grundläggande motsättningar uppstår under 1900-talet en intressant konfliktlinje. På ena sidan står staten, centralmakten och dess grundläggande intresse av att undanröja destabiliserande företeelser i rikets provinser. På andra sidan står kommunerna, lokalmakten med dess starka hävdelsebehov av självstyre och subsidiaritetsprincip. Staten, som förfogar över den lagstiftande makten, utdelar det avgörande slaget i maj 1976 genom utfärdandet av Berberislagen (SFS nr 1976:451). Enligt denna lags 2 § heter det att, För område där berberis förekommer i större utsträckning får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket fastställa plan för bekämpning av berberis”. Vidare i 4 § att, ”Levande exemplar av berberis får ej saluhållas, överlåtas eller planteras”. De skarpa formuleringarna i 7-9 § undanröjer varje tvivel om att staten en gång för alla bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna och betvinga kommunala upprorsmakare,

7 § För kontroll av lagens efterlevnad skall den bekämpningsskyldige lämna länsstyrelsen tillträde till område där länsstyrelsen bedömer att berberis kan finnas. Lag (1990:1491).

8 § Polismyndighet skall på begäran av länsstyrelsen lämna handräckning när det behövs för kontroll av lagens efterlevnad eller för verkställighet av beslut enligt 6 §. Lag (1990:1491).

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats i  bekämpningsplan enligt 2 § första stycket eller mot förbud enligt 4 § dömes till böter.

Jesajas växter har därmed gradvis försvunnit ur kommunala planteringar för att vid millennieskiftet vara så gott som bortglömda.

I det ovanstående har jag överdrivit vissa detaljer. Möjligen har jag heller inte använt den mest ortodoxa översättningen av Jesaia. Det intressanta är emellertid den klassresa som dessa växter har påbörjat under senare år. När berberis, korallkornell, ölandstok och vresros åter börjar fylla våra villaträdgårdar, bär de vittne om mänsklig historielöshet och våra korta tidsperspektiv.

En av mina vänner ville visa sin pimpade trädgård. Redan vid infarten möttes vi av blekgul ölandstok. Paradlanden mot entrén hade fyllts av rosa begoniaplantor i snörräta rader med en meters lucka och vresros som fond. Längs husväggen bildade korallkornellerna fond till små nysatta tujor inramade av tagetes. Den största sensationen var dock en gigantisk berberishäck som utgjorde insynsskydd till husets pool. Denne vän är adjunkt och inbiten anti-SKL-aktivist. Mina noteringar kan inte kallas vetenskapliga, men tyder ändå på att denna kategori medborgare trotsar all vedertagen logik genom att gå i bräschen för dessa grödors revansch. Aktionsgruppen för kunskap i skolan påstås till och med diskutera att låta berberisbusken pryda sina sköldar.

Hos våra kommunala parkförvaltningar går man åt motsatt håll, dyker allt djupare i biodynamikens hemligheter, odlar skägg, följer månkalendern och dansar nakna i dess bleka sken.

Read Full Post »

Det var en gång för länge sedan en liten sexårig kille, min äldste son. En morgon vaknade jag av märkliga brummande, hummande och pipande ljud från hans rum. Jag tassade över och kikade in genom dörröppningen. Ljuden kom från honom där han satt i sin säng med två uppslagna böcker och ett stort antal plastgjutna leksaksdjur från förhistorisk tid. Han hade drabbats av dinosauriefebern.

Jag insåg ganska snabbt att hans kunskaper var förvånansvärt omfattande. Han hade inte bara lärt sig ett stort antal arter till deras latinska namn, utan kunde också redogöra rätt bra för deras levnadsvanor och livscykler. Han kunde mer eller mindre utantill återge innehållet i de datoranimerade dvd-filmer från BBC som han vid ett tillfälle tjatat till sig på någon loppis. Bra eller dåligt? Jag ska villigt erkänna att jag hellre sett honom begåvad med en nyttigare talang. Men samtidigt som jag befarade att hans expertkunskaper skulle ge begränsad nytta på en globaliserad arbetsmarknad, borde spetskompetens, även inom ett perifert område, kunna utgöra en konkurrenskraftig tillgång om den förädlades och omsattes i en forskningsintensiv kontext. En plan tog form i mitt huvud.

Jag hade relativt goda insikter gällande samtida pedagogisk diskurs. Jag kunde därför också lätt identifiera förevarande brister i min sons pedagogiska utvecklingsarbete. Han hade förvisso lärt sig en hel del, men det sätt på vilket han tog sig an uppgiften kändes okoncentrerat och saknade den systematik jag ansåg nödvändig för att uppnå spetskompetens. Han kunde ena stunden ha fokus på sina böcker, för att i nästa stund utföra någon märklig krigsdans, för att därpå åla runt på golvet hummande och brummande, för att strax med pipande läten låta tuschpennor vandra planlöst över ett pappersark. Det kändes helt enkelt inte riktigt seriöst.

Jag visste att goda kunskapsresultat kräver goda förutsättningar, kontinuerlig återkoppling och höga förväntningar. Basen för ett kreativt och kritiskt förhållningssätt uppstår ur det trägna nötandet av grundläggande fakta. Jag visste att framgång följde av hårt arbete. All inlärning kan inte vara rolig och intressant hela tiden, som skolministern brukar säga. Med beprövade tester kartlade jag min sons kunskaper och kunde på ett systematiskt sätt ringa in hans kunskapsprofil. Jag såg snart att han saknade fundamentala baskunskaper i geografisk kontext, plattektoniska referenser, geologisk periodicitet och paleontologisk realia, grundläggande fakta som torde vara absolut nödvändiga för att återskapa en autentisk helhet av dinosaurernas tidsålder.

Nåväl, utifrån denna kartläggning kunde jag nu formulera en individuell utvecklingsplan i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet. Jag satte upp ett antal mål och strukturerade ett centralt och åldersadekvat innehåll som svarade mot dessa. Jag lade mycket stor vikt vid frågan om kunskapsuppföljning. Utan sådan kunde ju min son inte veta om han lärt sig något. Tänk efter själv, tänk boken på ditt nattduksbord. Hur ska du utan uppföljning kunna veta om du läst och förstått den? Alltså, all kunskap börjar med uppföljning. Följ upp, följ upp, följ upp, som min gamle mentor brukade utbrista extatiskt.

För strukturens skull bestämde jag att timmen mellan 18.00 och 19.00 skulle vikas för koncentrerade och planerade studier sex dagar per vecka. Som en morot i systemet införde jag betyg och små premier som kunde relateras till det studerade innehållet. I den gällande skollagen fann jag försittning, kvarsittning och medsittning som tre disciplinerande åtgärder för de fall min son skulle uppvisa bristande koncentration på uppgiften. Redan dag 1 fick jag användning för alla tre, då glassbilens ankomst fick min son att fullständigt tappa fokus.

Dag 2 skulle alltså min son påbörja sin försittning redan 17.45. Den här dagen hade EM i friidrott börjat och han hade tidigare i TV sett några kvalheat på korta häcken. När jag gick in på hans rum strax före sex var han försvunnen. Jag fann honom en stund senare ute på gården ivrigt sysselsatt med att hoppa över de låga staket som delade upp gräsmattan i mindre områden. Jag förklarade att tilltaget skulle innebära för-, kvar-, och medsittning resten av månaden. Min son sprang skrikande in till sin mamma som i sin tur kom ut och undrade vad i helvete jag trodde jag sysslade med. Låt barn vara barn, fräste hon utan någon insikt om att hon genom sin ensidigt formulerade partsinlaga fullständigt hade spolierat förutsättningarna för sin sons kunskapsutveckling.

När klockan närmade sig 18.00 dag 3 hade min sons mor parkerat sig i hans rum. Jag bläddrade förstulet i hans övningshäfte om juraperiodens skifferlager, men hon blängde på mig och väste …du vågar inte! Min son hade tjatat om korta häcken hela dagen och kunde redan räkna upp en stor del av världseliten. Han hade drabbats av korta-häcken-febern. Jag fann honom åter ute på gården hoppande fram och tillbaks mellan de låga staketen. Jag satte mig ner på en bänk och följde hans förehavanden. Han hade bra fart över hindren. Hans fotsättning vid upphoppen var förvånansvärt god och accelerationen efter nedslagen högst påfallande.

Okey, det var inte golf eller tennis, men även när det gällde en perifer idrott som korta häcken fanns uppenbarligen en världselit som lockade sponsorer i den globaliserade ekonomin. Jag tänkte på mitt eget förflutna inom goalball. Genom systematisk träning, höga förväntningar och noggrann uppföljning borde min son kunna utveckla sin talang till användbar spetskompetens i den hårdnande konkurrensen mellan länder och världsdelar. En plan tog form i mitt huvud. . .

Read Full Post »

Tack politiker i Sollentuna kommun för att ni vågar göra tuffa besparingar i jobbiga tider. Ungdomar är förbannat jobbiga och utgör förmodligen det största konkurrenshindret om Sverige vill göra sig gällande på en globaliserad marknad. Det är bra om de tidigt sätts på plats och lämnar utrymme för hållbar tillväxt, det vill säga tillväxt generation 40+.

Jag minns en kommun som beslutade sig för att spara in på pillövskransar och promotors till de simskolebarn som tog guldkandidaten, ett beslut som förstärkte kommunkassan med åtskilliga hundralappar och som dessutom punkterade uppblåsta egon hos söndercurlade ungdomar. Denna kommun vågade visa barnen att ingenting är gratis och att de definitivt inte skulle inbilla sig att deras kostsamma ansträngningar hade något värde i vuxenvärldens ögon. För att budskapet skulle gå fram ordentligt lät man formuleringen stå kvar i de utdelade diplomen ”…att det för skicklighet i simning tilldelat NN den mindre belöningen pillövskransen…” och lämnade raden för promotors underskrift tom. Med illa dold skadeglädje kunde vi vuxna iakta guldkandidaternas förvånade minspel då samhällets genmäle inskränkte sig till en ljummen festis och ett iskallt dopp. Vi kunde nästan ta på hur barnens självhävdelsebehov kvävdes redan i sin linda och hur de medvetandegjordes om att inte ansätta hårt prövade kommunpolitiker med luxuösa utsvävningar i form av simövningar, musikskola, demokratiskt inflytande och andra moderna påfund. De insparade hundralapparna kunde ge ytterligare guldkant åt någon spännande kommunal konsultutredning och på köpet gav vi kommunens unga det långfinger som befriade dem från patetiska illusioner om att de utgjorde något annat än en belastning i den kommunala balansräkningen. Jag minns också att detta gällde andras ungar, inte mina barn.

Succén med slopade pillövskransar gav kommunen blodad tand och gav dem mod att året därpå spara bort de skattefinansierade guldstjärnor som det strösslades med i barnens skolböcker. Det medgav ytterligare ekonomiskt utrymme för det internationella utbyte som vi skattebetalare verkligen lade stor vikt vid att kommunledningen ostört skulle kunna ägna sig åt.

Det här är många år sedan och även denna kommun blev sedermera progressiv, flummig och världsfrånvänd. Det talades om att barn och unga hade rättigheter, mer sällan några skyldigheter. Det gick så långt att varenda unge trodde sig om att vara någon speciell och av gud utvald. Fram tills nu,

Tack politiker i Sollentuna kommun, tack Folkpartiet och tack Jan Björklund för att ni vågar göra tuffa besparingar i jobbiga tider. Ungdomar är som sagt förbannat jobbiga. Dessutom lata, uppkäftiga och svårt underpresterande i sina skolsituationer. Äntligen vågar någon sätta dem på plats och visa dem deras rätta värde. Det måste helt enkelt vara den framtidssatsning som säkrar vår svenska konkurrenskraft. De påstår att det är svårt att klara sig på 7900 kronor i månaden. Det räckte gott åt mig 1983 och de har aldrig brutit torv på en norrländsk myr i 30 graders värme.

Tack också för att ni äntligen vågar göra ordentliga besparingar på den måttlösa kravmaskin som kallas svensk skola. Slimmad skola och sänkta ungdomslöner – en liberal combo för tillväxt, välfärd och framtid.

Read Full Post »

Skolinspektionen kommer att inspektera er skola vid ovan angiven tidpunkt. Inspektionen är ett led i uppdraget att höja kvalitén och graden av måluppfyllnad i den svenska skolan. Våra kvalificerade, väl utbildade och avlönade inspektörer bör betraktas som kronan i det reformverk vars uppdrag är att, om möjligt, skapa åtminstone ett minimum av åtlydnad och regelstyrning i det totala bildningsmörker och den kompetensförslumning som kännetecknar svensk skola.

Inför vårt besök vill vi ta del av hur ni går tillväga i ert systematiska kvalitetsarbete med inriktning på kvalitet och kvalitetshöjande kvalitetsarbete. För att underlätta vårt arbete ombeds ni därför att sända omfattande redovisningar till oss. Dessa skall vara Skolinspektionen tillhanda om senast två veckor från dagens datum. Detta bör inte utgöra något problem för Er eftersom vi utgår från att Ni har ordning på Era papper. Vi vill också understryka att Vi är en potent myndighet med stora befogenheter. Brister i verksamheten kan medföra dryga viten, tvångsförvaltning eller, om bristerna bedöms allvarliga, att Er skola stängs. Upptäckta fel och brister kommer att återkopplas via pressmeddelanden, nyhetsinslag, artiklar och fördömanden i svensk media på ett sätt som ytterligare framhäver skolans misslyckande i skarp relief till regeringens skolpolitiska ambitioner och vår myndighets förtjänster. Om detta triggar missnöjda avnämare och rättshaverister i er närmaste omgivning kan knappast vara vårt bekymmer.

Skolinspektionen kommer att i sina bedömningar utgå från de nationella styrdokument som skolan måste åtfölja i sin dagliga verksamhet. Det gäller således skollag med förarbeten, proposition och kommentarer, arbetsmiljölagen, diskrimineringslagen, förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen, barnkonventionen, läroplaner, kursplaner, ämnesplaner, skolförordningar, föreskrifter, skolverkets allmänna råd, ett godtyckligt urval av resultat från pedagogisk forskning samt sådant våra folkvalda politiker kommer på vart efter.

 Begäran om information omfattar nedanstående punkter:

Era sammanställningar över ur inspektionssynpunkt adekvata händelser i verksamheten.

Era sammanställningar över planerade eller genomförda åtgärder.

Sammanställda elevresultat / betyg / omdömen, fördelade på ämne, årskurs, kön, etnicitet, socialgrupp, diagnos, lärare, nationella prov, närvaro, förväntad värdegrund, föräldramedverkan samt annat som kan gynna svensk konkurrenskraft i en globaliserad värld.

Sammanställning av skolans dokumentation gällande uppföljning av kunskapsresultat (individuella utvecklingsplaner, betyg, studieplaner och betyg, upprättade åtgärdsplaner och utredningar, underlag för utvecklingssamtal, förlösande statistik, grafer och polygonkurvor).

Sammanställning över personal avseende behörighet, antal tjänsteår, annan behörighet, behörighetsprognoser och obehörighet. Kontakta Proffice eller annat av myndigheten anlitat bemanningsföretag / riskkapitalbolag i oklara fall.

Redogörelse för upprättade handlingsplaner och utvärderingar avseende fortbildningsinsatser för skolans personal samt hur skolan arbetar för att förbättra den pedagogiska personalens karriärmöjligheter. Med karriär avses i detta sammanhang möjligheter att slippa undervisning och stökiga elever till förmån för sittandet vid tjusigt skrivbord bläddrandes i viktiga papper och mästrandes arbetskygga element som försöker slippa undervisning och stökiga elever.

Handlingsplaner mot mobbing, kränkningar, rasism, rökning, alkohol, narkotika, elevfrånvaro, psykisk ohälsa, hedersvåld, anorexi, bulemi, datormissbruk, shopaholism, heltäckande klädsel, verbala övergrepp, depression, miljöförstöring, religiös / politisk extremism, brist på grundläggande livsmening, gängkriminalitet och organiserad brottslighet.

Fördelning av arbetsmiljöuppgifter och riskbedömningar gällande fysiska, tekniska, kemiska, psykosociala och medicinska risker på skolan. Vidare situationsspecifika riskbedömningar gällande studiebesök, raster, måltider, varusmuggling och en orättvis världsordning.

Hur säkerställer skolan att dess verksamhet underordnas synpunkter från elev, förälder, huvudman, riksdag, utbildningsdepartement, dagens nyheter, UR, SR, SVT, universitet- och högskola, skolinspektion, skolverk, specialpedagogisk myndighet, socialtjänst, polis och åklagarämbete, arbetsmiljöverk, LR, lärarförbundet, internet, PISA, EU, OECD och Jan Björklund?

Hur säkerställer skolan att elever som tycker att undervisningen känns tråkig och meningslös ändå inser sin skyldighet och förstår sitt ansvar att ta del av en förmån som kostar våra skattebetalare väldigt stora belopp?

Hur säkerställer skolan att elever med särskilda behov tar sin medicin och att denna medicin inte byter ägare?

Hur säkerställer skolan att elever i en hälsosam utsträckning omfattas eller påverkas av jämnåriga, i hemmet förekommande fostransambitioner, kommersiella budskap eller psykoekonomiska påtryckningsmedel?

Hur säkerställer skolan att all personal har höga förväntningar på alla elever och att även de elever som utsorteras i betygskonkurrensen känner sig lyckade och fyllda av tillit och livslust, att nyanlända krigsflyktingar trots trångboddhet, fattigdom, utsatthet, stigmatisering och traumatiserade, dysfunktionella föräldrar erbjuds samma möjligheter som kamraterna från gräddhyllan på den andra planeten?

Hur säkerställer skolan genom sin verksamhet att politiker inte fattar kontraproduktiva beslut som medför segregation, girighet, egoism eller ett oönskat resultatutfall på samhällsnivå?

Hur säkerställer skolan att jordens livsuppehållande processer fortgår trots mänsklighetens omfattande ekologiska ingrepp och användande av icke förnybara energikällor?

Hur säkerställer skolan jordens fortsatta rotation runt solen och galaxens fortsatta resa i ett evigt universum?

Hur säkerställer skolan att vi ska orka se våra barn i ögonen innan de slocknar för gott?

Ovanstående inlägg skrevs på den tiden då Skolinspektionen ännu inte hade inspekterat de riksrekryterande skolorna vid Lundsberg, Sigtuna och Gränna (2011-12-15 ca). Sedan dess har de i stort sett försvunnit från medias radarskärmar. Generaldirektören själv hamnar efter undertecknad avseende träffbild på Google (2012-03-09).

Inspektionerna vid de riksrekryterande utbildningarna har (som många påpekat) fått visst rättsligt efterspel. Det senaste är att en av dem vägrar betala sitt vite. Skolinspektionen i allmänhet, generaldirektören i synnerhet, befinner sig allt jämt i extrem mediaskugga (2012-05-24).

Det senaste är att Skolinspektionen granskar och kritiserar skolornas arbete med den demokratiska värdegrunden. Jagade med hugg och slag blir väl alla demokrater? I sin undersökning upptäcker Skolinspektionen att många yrkesskolor och skolor i ”fattiga” områden har gapiga elever som säger fula ord. Skolinspektionen menar att dessa skolor reproducerar ett patriarkalt system. På dessa skolor säkerställer inte skolledningen att den demokratiska värdegrunden upprätthålls. Om jag var gud, som det heter i KSMB:s lilla visa, skulle jag låta tanter och farbröder från Skolinspektionen ta över och driva t.ex Rosengårdsskolan i Malmö bara för en dag. Jag skulle filma allt med min mobilkamera (2012-10-05).

Numera orkar man knappt längre notera framåtrörelse i detta ärende. Det senaste  verkar vara att strykjärnsnollningen på Lundsberg inte var uppsåtlig. Heja… (2013-10-15). Skolinspektionen står allt jämt med någon slags Svarte Petter, tänka sig. Se vidare mitt senaste inlägg i saken 

 

Read Full Post »

Kort sketch i tiden.

Roller: En ordförande

Tre ledamöter, A, B och C.

Scenen: Konferensmiljö

Speltid: 2-3 min.

Ordf: -Härmed förklarar jag planeringsmötet för vårt kommunala turistbolag öppnat. Efter några år av vikande intäkter i näringen är det dags att föra upp den avgörande frågan på dagordningen, nämligen hur skall  vi  locka  turister  ?…Jag lämnar ordet fritt.

En kort tystnad och en hand sticks
tveksamt upp i luften.

A: – Skulle vi inte kunna satsa på en stor drive…?

Ordf: – Bra, utveckla.

A: – Tja, en kampanj.

B: – Du menar som en festival?

A: – Ja, en brett upplagd satsning.

Tempot ökar, snabba
replikväxlingar.

C: – Massor av resurser!

A: – Vi skaffar en plattform att stå på!

C: – Rejält, över hela linjen!

A: – Erbjuda gångbara alternativ!

B: – Helt ohämmat!

A: – Ja, en lokal, öh, KVALITETSBOMB!

C: – En RESURSEXPLOSION!

A: – Spänning!

Ordf: – Bra

C: – Äventyr!

Ordf: – Bra.

A: – Romantik!

Ordf: – Ja.

C: – Glädje!

Ordf: – Bra, bra.

A: – Erotik!

Ordf: – Al right.

C: – Vilda nätter!

Ordf: – Oh yeah.

B: – Fiskdamm åt barna!

Ordf: – JAAA, jag menar…nää. Vadå, fiskdamm?

B: – Jodå, oerhört populärt.

C: – Trams. Vi måste vara konkreta nu.

A: – Riktigt! Vi får inte fara ut i fria fantasier. Steget från idé till genomförande är oerhört långt.

C: – Ja, och därför måste vi fokusera de genomförbara koncepten, de konkreta idéerna med tydlig organisationsram och rimlig kostnadsbild. Inget flum.

B: – Men en fiskdamm bör vi väl klara.

A: – Jaha du. Du anser väl att de olympiska spelen kan förläggas till Sösdala du?

B: – Näee.

A: – Nä, utan vi skulle lugnt och sansat kunna förverkliga ett bärande koncept som placerar kommunen i centrum på 2000-talets turistkarta. Då krävs konkretisering.

B: – Ja…ha.

Ordf: – Nä, som sagt, fiskdamm åt barna…icke. Vi talar inte olympiad i Sösdala nu, utan om…en stor drive, typ.

A: – Ett tvärkommunalt samarbete kring en, öh, kulturtribunalsatsning.

C: – Ett gigantiskt folklivsinferno som sätter särarten i högsätet.

A: – Ansöka om medel på där för avsedd förtryckt blankett.

Ordf: – Toppen! Jag tror vi har hittat vinnarformeln och…klockan är nästan elva. Nu tar vi lunch.

Ridå.

Read Full Post »

« Newer Posts