Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Trädgård’ Category

Grekland är vinets vagga, demokratins och gudarnas hemvist på jorden. Det kan vara svårt att tro när man besöker dagens Grekland, men så ligger det till. De viner och druvsorter vi känner idag, även franska och italienska, har sitt troliga flertusenåriga ursprung i den grekiska myllan. Varför är då Grekland inte något vinland?

Retsina, en klassiker sedan mer än femtusen år, är väl det grekiska vin som de flesta känner till. Genom att blanda kåda från Aleppotallen i jästsaften, får det vita vinet en speciell doft och karaktär. Det är gott att dricka väl kylt en varm dag, men något vin i egentlig mening är det inte. Systembolagets storsäljare, Retsina från Kourtaki, domineras helt av kådan. Resten av vinet är ganska anonymt. I beställningssortimentet finns dock sorter där kådan har tonats ner för att ge plats åt druvans, oftast Savatiano, karaktär. Några av dessa är dock riktigt bra, t.ex. beställningssortimentet,

Pris: 189 kr
Artikelnummer: nr 79950
Alkohol: 13,5 %
Druvsorter: Assyrtiko. Handplockade druvor
Ursprung: Guomenissa, Grekland
Producent: S. Kechri & Co. Winery – Distillery

Vid mina besök i Grekland har jag sökt efter bra rödviner i små butiker och på lokala tavernor. Jag har dock för det mesta kammat noll. Den kvardröjande känslan har varit att greker helt enkelt inte kan (eller orkar?) göra riktigt vin. De flesta av vinerna har, trots låg alkoholhalt, befunnit sig i det smakmässiga ingenmansland man finner hos de billigaste lådvinerna, en kort fadd eftersmak med ton av gårdag. För det mesta gapar greklandshyllan tom på mitt lokala bolag, men eftersom Grekland är en ekonomi på dekis, vill man ju ändå stödhandla deras produkter. Därför tog jag, utan några förväntningar, ett par av de ekologiska flaskor ”The Lion”, som stod inklämda mellan Frankrike och Italien. Mina lågt ställda förväntningar kom fullständigt på skam. Vinet var briljant, närmast påminnande om ett välbalanserat Rioja, bryggt på den inhemska druvan Agiorgitiko uppblandad med 20% Cabernet Savignon. Vinet kommer från Giannikos Winery på norra Pelloponnesos, närmare bestämt trakten av Nemea. I området gör sig för närvarande fler producenter gällande, och jag har, efter upptäckten av The Lion, funnit fler pärlor i beställningssortimentet. Har vi månde en grekisk vinrevolution i sikte?

Pris: 119 kr
Artikelnummer: nr 6259
Alkohol: 13,5 %
Druvsorter: Agiortiko + 20% Cabernet Savignion
Ursprung: N:a Pelloponensos, Grekland
Producent: Giannikos Winery

Apropå Rioja, skrev jag för ett tag sedan om detta lättdruckna nordspanska vin. Jag påstod att det de senaste åren har utvecklats mot en mer enhetlig och kommersiell stil. Jag föreslog att kanske EU hade med saken att göra, och har sedan dess gjort en del efterforskningar. Mycket riktigt, initierade EU 2008 ett omfattande vinprojekt för att reglera vinproduktionen och göra det europeiska utbudet konkurrenskraftigt på en internationell marknad. I Spanien har det bland annat inneburit att stora arealer av vinodling har gallrats undan för att ge plats för färre, men modernare producenter. I EU:s dokumentation nämns inget specifikt om Grekland, men misstanken kvarstår, att EU-medel har ett finger med i spelet för den grekiska vinproduktionens snabba utveckling. I Spaniens fall har EU:s närvaro inverkat menligt så till vida att traditionellt hantverk och ”unika” karaktärer bland riojorna har försvunnit. I Greklands fall har kanske närvaron inneburit ett nödvändigt kapitaltillskott för att ta sig över vattenytan.

Greklands svaga ställning i vinvärlden beror naturligtvis varken på att greker är lata eller okunniga. Den bör dels kunna förklaras med att området blev en del av Osmanska riket 1453 och att vintillverkning därmed var förbjudet ända in på 1800-talet. Greklands moderna historia har dock inte varit mindre stormig. Den bakgrundsteckning som Åkessons vin ger av familjen bakom Giannikos Winery, säger det mesta,”Giannikosfamiljen startade sin verksamhet inom vin redan 1896 på Peloponnesos i Grekland då de planterade sin första vingård. På 1940-talet, efter sviterna av två världskrig, det grekiska inbördeskriget samt angreppet på de europiska vinrankorna av vinlusen, led dock den grekiska befolkningen svårt av svält och detta ledde Nikolaus Giannikos till att emigrera med sin familj till Napa Valley i Kalifornien där han fortsatte att arbeta med vinodlingar. På 1970-talet hade situationen i Grekland stabiliserats och familjen flyttade tillbaks igen. Deras vingård var vid detta lag dock kraftigt nedgången och sonen Michalis tog då på sig uppdraget att omplantera hela vingården och renovera vineriet samt familjens hem. I och med detta så etablerades Giannikos Winery. 1996, exakt 100 år efter att den första vingården planterades, så led familjen dock ett svårt nederlag när en eldsvåda förstörde en stor del av vineriets byggnader.”

 Om Grekland nu skall hosta upp sig på vinmarknaden, verkar den största utvecklingspotentialen finnas på norra Pelloponesos, i de trakter där familjen Giannikos har sina vingårdar. Det andra intressanta, mer klassiska området, finns i grekiska Makedonien. I det kuperade landskapet kring Náoussa tillverkas Greklands motsvarighet till italienarnas Barolo, på den inhemska druvan Xinomavro. Precis som Barolo, mår de bra av lagring och erhåller då den speciella stilen som är stram och elegant.Systembolaget har nyligen tagit in Tsantali Naoussa Reserve, ett renodlat Xinomavrovin från en klassisk producent, i sitt fasta sortiment.

Pris: 100 kr
Artikelnummer: nr 2354
Alkohol: 13 %
Druvsorter: Xinomavro. Handplockade druvor
Ursprung: Naoussa, Makedonien, Grekland
Producent: Tsantali

Förvisso är det fortfarande så att Naoussa kallas för Greklands Piemonte. Men Vi ser med tillförsikt fram emot den dag då grekerna har tagit nästa steg i sin vinrevolution och det är Piemonte som kallas förItaliens Naoussa.

 

 

 

 

Read Full Post »

Klimat eller väder?

garden

Malmö, juni 2016. Vädret är tropiskt.

I Paris regerar regnet, så till den grad att staden står under vatten. Det gäller flera områden i centraleuropa. Klimat eller väder? Det är den ena frågan. Miljöpåverkan eller väder? Det är den andra, lätt förbisedda frågan.

Read Full Post »

Vår! Snart i en park nära dig…

ont hems

tulpaner hems

tulpa hems

apple hems

blomma hems

 

Read Full Post »

ko

Vissa drömmar dröjer sig kvar. Jag hade en sådan för några nätter sedan. Trots sin bisarra inramning framstår den i sin enkla logik som obehagligt trovärdig och har tvingat mig att ägna en del tid åt informationssökning på ämnet GMO. Variationer på den framtidsbild som spelas upp i min dröm framstår plötsligt som mer än sannolik.
Vad jag alltså såg i min dröm var min yngste son Alve, snart ett år. I drömmen hade han blivit gammal och satt med ett av sina barnbarn i knäet. Han berättade om sin egen barndom och hur man på den tiden kunde plocka bär, frukter och grönsaker direkt från träd, buskar eller trädgårdsland utan att det behövde passera livsmedelsverkets kontrollinstanser. Ungefär följande dialog utspann sig sedan:

lilja”Men hur vågade ni äta mat direkt från naturen?”
”Det var inte farligt på den tiden. Ett krusbär var ett krusbär, en melon var en melon.”
”Varför är det inte så längre?”
”Jag tror att det började med kriget mot Nordkorea. En av stormakterna, kanske USA, började genmodifiera smultron. Man korsade in en gen från, jag tror det var Od- eller Bolmört, den gen som står för själva giftigheten i växten.”
”Är det därför det finns giftiga smultron?”
”Från början, ja. Man spred fröer från dessa smultron med hjälp av drönare över det där arma landet. De slog rot, växte upp, barn åt av dem och dog. Det kallades för biologisk krigsföring.”
”Varför då, varför gjorde man så?”
”Tja, det var krig. Man ville väl vinna genom att slå mot fiendens ömmaste punkt.”
”Vann dom då?”
”Tanken var nog att det här skulle vara hemligt men på något sätt kom det ut vad den här stormakten hade ägnat sig åt. Nordkorea började fröbomba både USA och andra länder.”
”Med smultron?”
”Med alla möjliga växter, vissa giftiga, andra narkotiska. Man började även korsa in gener från djur i växter och gener från växter i djur. Snart ägnade sig alla krigsförande länder åt det här.”
”Och det är därför vi inte längre kan veta om den omärkta maten är giftig eller om den går att äta?”
”Tråkigt nog, allt det här spreds ju helt okontrollerat.”

grödorUngefär där tar drömmen slut. Den där lättnade över att det bara var en ond dröm infinner sig. I realiteten är det ju helt otänkbart att någon skulle använda kraftfulla teknologiska verktyg till något så galet, eller? Det är i vart fall inget som existerar i Anna-Maria Corazza Bildts föreställningsvärld. Hon vill övertyga oss om att GMO inte på något sätt skiljer sig från traditionell växtförädling (man skulle vilja se henne korsa in gener från råtta i blomkål med traditionella metoder). Är grödorna bevisligen säkra för människor och natur bör det vara upp till lantbrukarna och konsumenterna att avgöra om de vill odla och konsumera GMO-grödor. Det ska inte toppstyras av staten, avslutar Corazza Bildt i en text som ångar av aningslöshet. Med sådana politiker stärks ytterligare känslan av realism i min dröm. Hon förtiger i sin inlaga bland annat följande uppenbara realiteter:

vit vallmo – Jodå, scenariot i min dröm, med biologisk krigsföring är tydligen redan en realitet.
– Vi har bara sett början på de patentstrider som kommer att utkämpas då arter, livsformer och biologiskt material blir privat egendom med skyddad upphovsrätt.
– Existerande GMO kräver i första hand inte mindre bekämpningsmedel (som Corazza Bildt hävdar) utan är resistent mot bekämpningsmedel så att detta kan användas obegränsat. Det mest kända är, av Monsanto marknadsförda, Round-up.
– Ett antal stora multinationella företag har snabbt etablerat sig som globala aktörer på GMO-marknaden. De säljer ”sterilt” utsäde som gör brukare, framför allt i tredje världen, helt beroende av deras produkter.
– GMO leder till monokultur. Det hotar den biologiska mångfalden och gör jordbruket ytterst sårbart.
De produktivitetsvinster GMO ger är inte oomtvistade.
– Global mat- och jorbruksproduktion så som den ser ut i dag är groteskt dysfunktionell. Enorma mängder med grödor och mat slängs, både av efterfråge- och prisregleringsskäl. Enorma arealer används som bete för köttdjur eller för energiframställning. Med en sund omställning av jordbruket skulle stora produktionsvinster kunna göras helt utan GMO.

Den lobby som lindar politiker som Anna-Maria Corazza Bildt runt sitt finger är stark. Dock finns det förnuftiga röster i debatten. Jag hoppas de inte tystnar.

Här är en bra introducerande text för dig som vill veta mer om GMO.

dy

 

Read Full Post »

höst

”Kill your Darlings” heter det ju. Varje gång jag tror mig ha skrivit den avslutande delen i trilogin om ledarskap gör jag just det, rensar texten på ”darlingar” och sitter åter med ett blankt ark. Grönkål, vad sägs om det? Förra årets grönsak i USA, supertrendig i Beverly Hills, nyttig, god, tjusig och härdig; Dessutom inte utrotningshotad som den vanliga ålen.

Men vad har man den till, mer än som menlös garnering? Jag säger långkål och få utanför Hallands gränser vet vad jag talar om, en helt oumbärlig ingrediens på julbordet. Recept: Repad grönkål i lagom mängd fräses i smör, långkokas sedan i lagom mängd grädde, nån buljongtärning och lite peppar. Låt det sjuda i någon timme tills grönkålen tagit upp all grädde. Otroligt gott! Det som inte blir långkål kan med fördel få bli grönkålssoppa. En mängd recept finns på nätet.

Odling av Grönkål från frö är inte så svårt. Jag brukar så inomhus i slutet på april, avhärdar sedan successivt för definitiv utsättning i början på juni. Den växer bra i vanlig mullhaltig och gödslad trädgårdsjord, inte för skuggig. Ge plantan ordentligt med plats grönkåloch vatten så växer den snabbt och brukar vara skördeklar från slutet av augusti. Jag brukar dock låta dem stå kvar en bra bit in på vintern. De är mycket härdiga.

Grönkål finns i alla möjliga sorter. Om du ska prova tre spännande sorter så föreslår jag som nr 1 Pentland Brig för dess fenomenala smak. Någon invänder säkert att den inte är så mosskrusig. Det är sant, men som nr 2 föreslår jag Baltisk Röd, visserligen för dess fina färg men den är dessutom mosskrusig. Som nr 3 väljer jag absolut Nero Di Toscana, även kallad svartkål för att det är en av de tjusigaste växter man kan ha i ett trädgårdsland. Det är den som dominerar bilderna höger/ovan. Runåbergs Fröer är pålitlig leverantör av fröerna.

Riskbedömning: Vid försådden kan spinn bli en plåga. Se till att de krukor som används har decinficerats med kokande vatten. Under sommaren utgör främst kålfjärilarnas larver ett hot. Plocka dem för hand. Äter mördarsniglar Grönkål? Gissa… Fram mot vintern är Grönkål populär mat för både rådjur och vildsvin om dessa finns i närheten.

Grönkål som plockats håller inte särskilt länge. Den kan som sagt stå kvar på jord mitt i vintern men om möjlighet till detta saknas är mitt råd infrysning. Strunta i förvällning, repa bara bort de grova nerverna från bladen och lägg in i fryspåsar. Det enda du behöver tänka på att hållbarheten efter upptining är obefintlig. Den bör användas inom ett dygn för att inte tappa i smak.

Så låt oss nu längta efter våren och hoppas att Grönkål årgång 2015 blir något utöver det vanliga.

 

 

Read Full Post »

Längta bort

äng

En midsommaräng. Det är bara sex månader bort. Bilden är tagen med mobilkamera en stund efter midnatt. Ljusare då än vad det nu är när man åker hem från jobbet.

En del människor gillar november. De ljuger, eller bor de i en annan del av världen. Så här års är tid att längta bort.

Inom kort återkommer jag på bloggen med Den pedagogiska ledaren och auktoritet III. Den handlar om det pedagogiska ledarskapets pågående infantilisering och är lite snårig att få ihop.

Read Full Post »

fikonblad

Äntligen!

I år får jag frukt från fikonbladspumpan Cucurbita ficifolia, följaktligen också egna fröer. Dess fröer är svåra att få tag på, men jag har lyckats på olika sätt och haft fikonbladspumpans fantastiska rankor i trädgården under de senaste 3-4 åren. Blomningen har dock kommit sent, frukterna ännu senare och inget har hunnit mogna innan höstkylan har satt in på allvar. Men i år!

Jag kommer att odla vidare på mitt eget utsäde och selektera utifrån tidig blomning. När jag odlade denna växt på 90-talet var det annorlunda (inbillar jag mig). Plantorna betedde sig ungefär som andra pumpor och gav generöst med frukt år efter år. När jag åter tagit upp odlandet av dem nästan 20 år senare beter de sig som primadonnor från medelhavet. Vad jag hört kommer mycket av det frö som idag är i omlopp i norden från Portugal. Kan det vara så att de ”anpassade” stammar som fanns tillgängliga på 90-talet har tynat bort? Kan inte veta, men det verkar så.

Lite om denna växt: Tillhör pumpasläktet, någonstans mellan klassisk pumpa och melon. Dess kött är lite sötare och används med fördel i desserträtter, typ ”falsk ostkaka”. Skjuter lååånga rankor, 10 meter är inte ovanligt, blommar och ger frukt som vanlig pumpa, men tycks alltså vara lite senare. Får blad liknande fikonets, därav dess namn och därför en mycket vacker och exotisk växt. Försås och odlas på samma sätt som pumpa. Se mer om det här.

 

 

 

Read Full Post »

borlotti_0003

Italien i allmänhet, Toscana i synnerhet har mångomvittnade mattraditioner med råvaror av yppersta klass. När det gäller råvarorna har jag funderat på hur mycket som är en produkt av Italiens odlingstraditioner, jord och klimat. Kan motsvarande ”arombomber” härbärgeras på våra arktiska jordar? Vad jag vet är att druvorna växer som ogräs och faktiskt  blir riktigt goda. Persikoskörden dubblades i år och resulterade i hela två välmatade frukter. Detta vet  jag alltså redan, men hur är det med alla de fantastiska grönsaker man finner på varenda toskansk restaurang och marknad? Jag bestämde mig inför denna sommar för att vika en del av odlingarna åt oprövat italienskt utsäde, to take Toscana ToSkåne. Hur gick det? Jag kommer här att berätta om borlottibönor, tomater och sodaört.

Sommaren har varit fantastisk, säger ni. Visst, rena medelhavsklimatet när det gäller värmen och alla soldagar, men minns ni våren? Kylan ville aldrig släppa och plågade oss långt in i maj. Det ställde till problem i förodlingen. Tomater, peperoni och mycket annat försås inomhus redan i mars/april och avhärdas successivt under maj för att slutligen utplanteras permanent kring första juni. Avhärdningen innebär att växterna vänjer sig vid klimatombytet genom att vistas ute några timmar om dagen. En förutsättning är att utomhustemperaturen dagtid stiger till åtminstone runt 15 grader. Denna vår bjöd på kallt, kallt, kallt sedan pang, jättevarmt. Det gjorde att borlottiskörd_0003avhärdningsproceduren delvis misslyckades. Exempelvis skadades stjälkarna på den italienska tromboncinosquashen (Serpente Di Sicilia)så allvarligt att de aldrig hämtade sig. Det som klarade våren fick dock en fenomenal sommar.

Borlotti är Toscanas klassiska böna och bland det absolut mest tjusiga man kan odla. Bönorna är små konstverk, marmorerade i vitt och vinrött. Även baljorna antar denna mönstring då de mognat. Deras kulinariska egenskap handlar framförallt om kombinationen av smak och konsistens. De är krämigare än andra bönor och höjer nivån på vilken sallad som helst. I Italien är bönan så populär att den tillägnas egna högtider.

Jag sådde bönorna på friland mot söder så snart jorden fått upp värmen (15 grader, början på juni). Jag lät stjälkarna klättra på bomullstråd. De rände snabbt i väg ett par meter och började blomma med ljust rosa blomning redan efter midsommar. Blomningen avtog under några augustiveckor för att ta fart igen mot slutet av månaden, kanske för att jag börjat skörda. En fin höst kommer att bjuda på ytterligare en skörd.

Mina borlottibönor och övriga italienska fröer handlades hos Franchi Sementi. Bönorna (Fagiolo Rampicante i Italien) var av sorten Borlotto Lamon och odlingsresultatet mycket lyckat i skånskt klimat. Möjligen bör bönorna försås från zon III-IV. Avkastningen per planta var dock inte gigantisk. För att kunna festa ordentligt på färska borlottibönor krävs åtminstone 15 plantor.

pomodoro_0006De tomater man köper i våra svenska butiker är tragiska. De växthusodlade lågpristomaterna från Holland är värst, som att tugga uppblött toalettpapper, men så kallade kvisttomater är inte mycket bättre.

Jag valde att förså sorten Costoluto Di Parma redan i mars. Den långa kalla våren gjorde att de förblev krukade inomhus under allt för många veckor. Då de äntligen kunde placeras i växthus var flera plantor allt för gängliga. Några tog sig dock fint och tomaterna mognar fortfarande där ute.

mognande tomatC_0009Costoluto Di Parma är stora, röda, något platta och åsade. Smaken, ja den är faktiskt något helt annat än våra köpetomater, en stark doft och syrlig smak som verkligen är tomat. Fantastiskt god, helt enkelt. Enligt forskningsrön från lantbruksuniversitetet i Alnarp är själva tomatsmaksgenen förstörd på våra komersiella tomater. Hos Costoluto Di Parma finns den definitivt kvar och ger precis de goda frukter man minns från Toscana. Tomaten är klart odlingsvärd, men bör stå i växthus från zon II. Klassiska tomatsorter som oxheart och brandywine är dock lika odlingsvärda.

Sodaört (Okahijiki), är egentligen en japansk växt, men populär i Italiensk matlagning, ofta under namnet Agretti. Den bildar en tuva av ihoptrasslade gräslöksliknande skott med en konsistens som påminner om suckulenter. Det lätta tuggmotståndet gör den perfekt som snabbt wokad i olja och sedan ner i någon maträtt. Smaken drar en aning åt det naturligt salta.

Sodaörten är lättodlad som ettårig när den väl kommit igång. Det kan dock vara svårt att hitta frö till sodaört. De är dyra, har mycket kort livslängd och är tröggroende. Jag köpte småplantor på Åbergs trädgård och är nöjd med resultatet.

sodaört_0012

Sammanfattningsvis går det alltså utmärkt att odla toskanska delikatesser i Sverige. De blommiga smaker man minns från Italienresan kan återskapas i de egna trädgårdslanden. Squashen Serpente Di Sicilia misslyckades i år, men får en ny chans till våren. Det enda jag antagligen väljer bort inför nästa säsong är Erba Stella (Buck´s horn), såg ut som och smakade mest vanligt gräs, inte alls som jag minns det från italienska sallader.

Read Full Post »

Via våra medier meddelas idag att en …man i brittiska Aylesham har gripits av polis efter att ha satt eld på en pappersvallmo och lagt ut bilder av tilltaget på Facebook…19-åringen riskerar nu åtal för blombränningen. Brottsrubriceringen lyder ”illvillig telekommunikation”.

Det här ter sig givetvis absurt och helt obegripligt om man inte samtidigt vet att den 11 november är Remembrance Day, Vallmodagen. Denna firas till minne av de soldater som stupade under 1:a världskriget och har som högtidsdag en stark ställning.

Därför brukar det runt den 11 november varje år dyka upp underliga nyhetsinslag med anknytning till blomman Vallmo. I fjol var det brittiska premiärministern David Cameron som hamnade på kollisionskurs med fobollsorganisationen FIFA efter att dessa förvägrat Englands landslag att bära en vallmodekal på sina tröjor. Cameron ansåg det vara …absurt att jämställa en minnesblomma med ett politiskt budskap.  

Bakgrunden till Remembrance Day handlar om hur miljontals granater under första världskriget förvandlade enorma markarealer till en brun sörja av jord och lera. Träd, buskar och växter försvann. Eftersom vallmon trivs i vilken jord som helst var den därför en av få växter som kunde gro vid fronten. Vallmon blommade varje vår och täckte det sönderskjutna ingenmanslandet mellan skyttegravarna med röda blommor. Växten blev därefter en symbol för första världskrigets fasor.

Som odlad tillhör Vallmo ett mycket gammalt släkte. Den odlades redan 5 000 år f.Kr i Mesopotamien. Vallmo intar en central plats i den grekiska mytologin, där den förknippats med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Om det växte mycket vallmoblommor på ett fält så var detta ett tecken på att skörden skulle bli stor.

Vallmons vetenskapliga latinska namn är Papaver. Papaversläktet är stort och omfattar en mängd ett- och fleråriga växter, vars häftiga frökapslar vittnar om att de är gömfröiga. Trädgårdsnörden kan ägna ett trädgårdsliv åt att beforska alla de hundratals arter och varieteter som, bland perenner, rymmer allt från små arktiska svavelgula dvärgar (bl.a P. microcarpum och P. radicatum) till orientaliska blodröda giganter (bl. a P. Orientale och P. bracteatum), bland anueller rymmer allt från de skånska åkrarnas vackra ogräs (P. Rhoeas) till pråliga färger och jättefrökapslar (P. somniferum)

Vallmo har förblivit den blomma jag gillar bäst och odlar mest av. Inte främst för att den är fantastiskt lättodlad, utan för att den är underskön och bättre än någon annan blomma förmedlar den lätta känslan av att det äntligen är sommar. Min absoluta favorit är Pionvallmo (P. somniferum), enkla fyllda och i alla tänkbara färgkombinationer. De blir kraftiga i mina välgödslade land och jag låter dem blomma i stora bestånd, sprida sig och även invadera delar av kökslanden. Sensommarens frökapslar är konstverk var för sig och innehåller tusentals fröer till nya generationer. Pionvallmons egentliga namn är Opievallmo. Den odlas för kapslarnas giftiga saft, men knappast i vårt klimat. Här odlas den för sin skönhets skull och ingenting annat.

Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..

Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule

Read Full Post »

De första djuren alstrades i fuktigheten och var omslutna med en taggig bark. När de blev äldre, vandrade de över till det torrare landet, och sedan deras bark väl splittrats och avkastats, överlevde de en kortare tid i sin nya existensform.

Människan alstrades till en början av levande varelser av en annan art, detta därför att medan de andra snabbt kan börja söka sin föda själva, kräver människorna och allenast de en lång tid av vårdnad. Om människan varit sådan i begynnelsen, skulle hon aldrig ha kunnat fortleva…

Sålunda bildades människorna inne i dessa ”fisklika varelser” och förblev inom dem liksom foster, intill dess de nått sin mognad. Sedan brast och öppnades äntligen dessa varelser, och ut ur dem trädde män och kvinnor som redan var i stånd att ta hand om sig själva.

Diodoros 50 f.Kr

Read Full Post »

Older Posts »