Årets mottagare av Nobels fredspris är ständigt lika aktuella, inte bara för sina förgörande insatser i Grekland, platsen för demokratins födelse. Fredspristagarens strävanden efter ekologisk enfald och genetisk utarmning inom jordbruket har nu gått så långt att konsekvenserna börjar märkas på allvar. När en professionell och välskött fröfirma som Impecta ägnar ett helt nyhetsbrev åt regleringseländet inom EU:s jordbruksbyråkrati har det inte bara gått långt, vi bör nog på allvar börja fundera i termer av våra kollektiva möjligheter att långsiktigt kunna äta oss mätta i en någorlunda giftfri miljö.
Så här skriver Veronica Gårdestig, Impecta Fröhandel; ”Under det senaste året har vi varit hos Jordbruksverket vid flera tillfällen bl.a. för att diskutera hur vi ska kunna erbjuda frö till gamla sorter. Kortfattat kan man säga att det kostar väldigt mycket att ha med en sort på den EU-lista som finns och där alla sorter som ska få säljas inom EU måste finnas med. I och med detta utesluts mer eller mindre alla sorter som produceras småskaligt eller som inte längre är intressanta inom yrkesodlingen. Stora, globala företag med intressen inom fröförädlingen har råd att betala. De har också råd att lobba för att regelverket ska anpassas efter deras önskemål, vilka oftast går stick i stäv med hemmaodlarnas och det vi står för.
Vårt svenska Jordbruksverk har varit väldigt tillmötesgående i processen och vi känner ändå att vi har en liten möjlighet att påverka tolkningar och tillämpningar av regler och lagar. Tyvärr börjar det ändå märkas att sorter försvinner från den europeiska marknaden och urvalet av gamla sorter minskar konstant. Vårt svenska kulturarv hotar att försvinna från odling och endast finnas kvar i genbanker för att eventuellt användas i framtiden. Vi jobbar intensivt med att lösa detta men antalet kulturarvssorter kommer definitivt att minska. Exempel på sorter som försvinner är Rädisa ‘Early Purple Turnip’, Märgärt ‘Little Marvel’ och Squash ‘Yugoslavian Finger Fruit’.”
Frågan som lyfts av Impecta är viktigare än vad den kan verka. Det handlar inte bara om ett antal trädgårdsodlares hobbyverksamhet. Det handlar om hållbara system för allas vår långsiktiga överlevnad. Argumenten mot kommersialiserad sortkontroll är de samma som gäller mot GMO, som för övrigt även gäller F1-hybrider och liknande. I och med övergången till en storskalig produktion av ett fåtal motståndskraftiga ”artificiella” arter, kommer den genetiska mångfalden som under lång tid har selekterats fram vad gäller jordbruksgrödor, att snabbt erodera bort. I ett inte allt för avlägset scenario där det storskaliga GMO-jordbruket slår fel står vi då snabbt inför en global svältkatastrof. Detta scenario skulle exempelvis kunna triggas igång genom att GMO-grödor angrips av virus- eller svampstammar som utvecklat resistens mot det bekämpningsmedel GMO-grödan ska harmonisera med. Även denna typ av evolutionär växelverkan är väl känd och belagd.
Direkt sjuk känns ovan beskrivna jordbrukspolitik mot bakgrund av att utvecklingen drivs på av multinationella pestocidtillverkare som Monsanto och Snygenta. Dessa gör det storskaliga jordbruket, framför allt i tredje världen, helt beroende av designade växtgifter mot vilka vissa kommersiella grödor har utvecklat resistens.
Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om föreningen Sesam. Föreningen är ideell och sysslar med något, i fredspristagarens ögon, så subversivt som fröodling. Det är en ideell sammanslutning som verkar för att bevara den mångfald som finns hos trädgårdens och åkerns växter. Verksamhetens centrala idé är att medlemmarna fröodlar dessa sorter så att en genetisk mångfald bevaras och gamla favoriter inte dör ut även om de försvinner ur handeln. Föreningen samarbetar i detta med genbanker, bevarandeorganisationer och fröfirmor spridda över hela världen. Sesams trägne medlem Agneta Börjesson har nu uppförökat de gamla ärtorna Svartbjörsbyn och Märta så pass att de kan inhandlas som kulturarvssorter hos Impecta. Nobels Fredspris borde gått till henne. . .Sesam. . . eller Impecta.
samtider 