Utredningens slutsats är att kamratfostran inte kan anses som oförenligt med vad som enligt 2011 års läroplaner anger inriktningen för skolväsendets värdegrundsarbete. Kamratfostran bör snarare kunna betraktas som ett eftersträvansvärt komplement i skolans dagliga verksamhet. Detta förutsätter emellertid att den kamratfostrande verksamheten sker under ordnade former samt så långt möjligt under överinseende av skolans pedagogiska personal.
Redan i det departementsuppdrag som utmynnat i kamratfostranskommitténs betänkande problematiseras det faktum att antalet ärenden gällande mobbing och kränkningar i skolans verksamhet har ökat konstant under perioden 2009-2014. Då antalet anmälningar redan i september 2013 översteg tvåtusen ärenden, drog utbildningsdepartementet i nödbromsen och tillsatte den s.k. rimlighetsutredningen vilken fick till uppgift att utreda huruvida anmälningsvilligheten speglade ett faktiskt problem. Utredningen kunde fastslå att de avgjorda ärendenas andel av det totala antalet sjunkit med närmare 50% under perioden jan 2009-sept 2013 samt att Elevombudsmannens snabbt ökande administrativa kostnader därmed inte kunde anses försvarbara. Utredningens förslag, att överföra Elevombudsmannens juridiska ansvar för brottmålsliknande ärenden till domstolsväsendet, antogs senare av riksdagen.
Efter Skolinspektionens riktade tillsyn samt beslut i anmälningsärenden gällande riksinternaten Grennaskolan, Lundsberg och Sigtunaskolan under 2012, gjordes utbildningspolitiska kopplingar mellan förekomsten av mobbing i skolan och närvaron av kamratfostrande strukturer. IFAU publicerade sina resultat i oktober 2013 (Kamratfostran som framgångsmotor). Enligt dessa existerade ett tydligt positivt samband mellan höga kunskapsresultat och närvaron av starka kamratfostrande strukturer. IFAU kunde också, som longitudinella effekter, påvisa en stark koppling mellan höga resultat på allmänna socioekonomiska framgångsfaktorer och närvaron av kamratfostrande strukturer under utbildningstiden. En slutsats som drogs var att det inte kunde göras kopplingar mellan förekomsten av mobbing och kamratfostran. De undersökta skolorna utmärkte sig inte uppenbart från andra skolor vad gällde förekomsten av anmäld mobbing. Vad gällde kunskapsresultat och senare livsvärden låg de dock långt över genomsnittet. Kamratfostran kunde därmed beaktas som en önskvärd framgångsfaktor inom ramen för skolutveckling. Sambandet mellan kamratfostran och förekomsten av mobbing eller diskriminering kunde avfärdas som en pseudokoppling.
Under hösten 2012 kunde också Skolverkets statistik gällande ökad förekomst av mobbing, kopplas till skolornas verkningslösa metoder för anti-mobbingarbete. De systematiska programmen för detta arbete ansågs brista i situationsanpassning och kunde till och med inverka kontraproduktivt, bl.a genom sin tendens att sammanblanda mobbing och kamratfostran. Negativa samband kunde också påvisas mellan skolor som lade stor vikt vid omfattande skriftlig dokumentation och förekomsten av mobbing. Som en följd härav upphävdes 2013 förordningar gällande skolans skyldighet att upprätta årligt reviderade likabehandlingsplaner.
Mot ovanstående formulerade utbildningsdepartementet några evidensbaserade utgångspunkter för hur kamratfostran inom ramen för det nationella skolväsendet skulle kunna inarbetas i gällande läroplaner 2011. Dessa mötte politiskt motstånd från MP, VP och C medan S förhöll sig avvaktande. En ”historisk” jämförande studie från FOI gällande värnpliktsarmén vände emellertid det parlamentariska underlaget till utbildningsdepartementets fördel strax innan riksdagsvalet.
FOI kunde i sin jämförande studie påvisa ett tydligt samband mellan allmän livsframgång för män födda 1960-66 och i vilken utsträckning de deltagit i grundläggande militär utbildning. Frekvensen av livsframgång ökade med längden på genomförd värnplikt. Samtliga med någon form av genomförd värnplikt uppvisade högre frekvens än de som stått utanför systemet. Det mest uppseendeväckande var emellertid att det också fanns en signifikant korrelation för avståndet mellan hemkommun och geografiskt säte för tjänstgöringen. Ju längre från hemmet, desto högre frekvens av livsframgång. I en uppföljande enkät undersöktes sambandet mellan just lumparlivets kamratfostrande sidor och den uppnådda livsframgången, vilket stämde väl med den allmänna bilden av hur värnplikten bidragit till att göra ”män av pojkar”.
Utredningen har därefter fullföljt sin genomlysning av utbildningsdepartementets evidensbaserade utgångspunkter och föreslår därför att följande ordalydelse inarbetas under ”skolans uppdrag” i respektive läroplan enligt 2011:
”Kamratfostran kan anses utgöra en väsentlig del av elevens socialisationsprocess. Det rör sig således om en naturlig process, vilken hjälper eleven att träna sina förmågor samt orientera sig i det sociala sammanhanget. Det handlar om, i grunden, positiva processer som stärker individen och bildar grund för goda kunskapsresultat och en god beredskap att som demokratisk medborgare möta arbetslivets krav. Processen kan, och bör inte styras av, inom skolan, verkande personal. Det bör dock vara en kontrollerad process och åligger skolans pedagogiska personal att i samverkan med vårdnadshavare, uppmärksamma och avhjälpa alla tendenser till mobbing och diskriminering som kan uppkomma.”
SD har, för att stödja förslaget i kammaren, yrkat på följande tillägg:
”Skolans pedagogiska personal ska också, i samverkan med vårdnadshavare, försäkra sig om att den kamratfostran som äger rum, utgår från vår gemensamma nationella värdegrund, den kristna etiken samt västerländska humanismen.”
I en kommentar till förslaget säger Ibn Bayhimann, utbildningsminister sedan sept 2014, –Jag konstaterar att det tillägg som föreslås är öppet för tolkningar på ett sätt som möjliggör breda överenskommelser. Skolans värdegrundsarbete på enhetsnivå kan dessutom fortskrida enligt de lokala arbetsplaner som beslutats redan innan denna ändring träder i kraft. Föreliggande förslag kan därför ses som en justering av styrdokumenten så att de motsvarar de krav som utvecklingen ställer.
samtider 