Gammal arbetare prisar de sociala framstegen (Ur Arbetarbladet 24 augusti 1946)
Häromdagen råkade vi förre valsaren Johannes Lindelöf i Örtakolonien, som hör till en av de mest vakna iakttagarna av det som sker i tiden. Han kom i arbete i Järnverket vid 13-årsåldern och gick där sen troget i 44 år, tills krafterna började sina och han nödgades förtidspensionera sig. Han var då ännu ej fyllda 60 år.
När han ser tillbaka på de flydda åren fylls han av beundran över det som uträttats på det sociala området i vårt land, och de reformer som genomförts, blir så mycket större, då man betänker hur arbetarna lokalt och genom riksdag och landsting fått sträva för att nå fram till resultatet. För egen del har han närmast anledning att tänka på pensionen, som tillsammans med pengarna från järnverket räcker till att leva på, även om det gäller att vara sparsam. Utsikten finns ju nu att få en ännu bättre pension, som han anser bör kunna ge full trygghet, om inte anspråken är stora och inte penningvärdet blir försämrat. En del återstår ju ännu att uträtta på olika områden, men om man ser de sociala åtgärderna mot bakgrunden av gångna tiders förhållanden, så måste man säga, att en storartad utveckling skett.
Och han nämner i detta sammanhang förhållandena under den tid, då disponent Magnusson var fattigvårdsstyrelsens ordförande och bestämde vad som skulle ges ut till behövande. När en slant gavs ur fattigkassan, åtföljdes tilldelningen alltid av förmanande ord till vederbörande, att denne skulle vara rädd om slantarna och inte förslösa dem på onyttiga ting. På den tiden rådde ännu den 40-gradiga skalan, då en sådan man som disponent Magnusson hade 5,000 röster, medan Lindelöf själv inte hade flera än 11. Nu har en valsare lika mycket att säga till om vid votering som en bruksdisponent. Tiderna förändras.
Ungdomen förstår inte mycket av det slit, som de gamla fått utstå i sina uppväxtår. Då Lindelöf började i verket gick man 9 skift om 8 timmar i veckan, medan man nu går endast 6 skift. I stort sett har också arbetet blivit lättare nu, fastän på sina håll mera hetsigt och pressande. Förr började man gå skift vid 10-12 års ålder – nu får ingen gå skift, om han inte fyllt 16 år. Förr visste en arbetare inte vad semester var för något. Det var bara tjänstemännen, som fick åtnjuta sådan. Arbetarna hade bara helgerna att ta igen sig på. Nu har ju också arbetarna fått 14 dagars semester.
Då 8-timmarsarbetsdagen blev genomförd, gjordes stort motstånd från de borgerliga, och märkligt nog fick dessa genom en ovederhäftig propaganda i pressen och på annat sätt stöd av de äldre arbetarna, som befarade att de inte skulle kunna tjäna så mycket på den kortare arbetstiden som de tidigare gjort under den längre. De yngre var dock av en annan mening. Och de fick rätt. Arbetsgivarna torde också nu allmänt inse, att 8-timmarsdagen var till välsignelse för dem själva, ty effektiviteten blev större, man fick mer uträttat. Så har det varit med alla reformer på detta område. Arbetarna har genom de olika åtgärderna funnit ökad trevnad i arbetet, den gamla slavkänslan har försvunnit, och man har med större intresse gått till uppgifterna. Till denna effektivisering har också det förbättrade förhållandet mellan arbetare och arbetsledning bidragit.
Till ungdomen vill Lindelöf ställa den maningen, att de sluter upp kring de ideal, som pionjärerna kämpat för under de gångna åren, ty endast på den vägen kan de nå en bättre tillvaro. Men det räcker inte bara med att rösta med Arbetarpartiet, det gäller också att sätta sig in i tidens frågor genom de bildningsorganisationer, som står till buds. Skall arbetarklassen komma någon vart, så måste den veta något. Det går ej, som fallet är i Ryssland, att bara proklamera, utan man måste först ombilda människorna.
Båda dessa råd är värda att föra vidare. Det gäller inte bara att användaden rätta röstsedeln, utan också att i höstens studiearbete vidga sin uppfattning om tidens stora sociala frågor.
Det är inte svårt att vara stolt över ”förre valsaren” i artikeln, min farmors far, betydligt klokare och mer genomtänkt än samtidens politiska garnityr.
samtider 