Våra politiker är så kloka. Flera av dem har noterat den demografiska obalans som ger sig till känna genom att antalet äldre i riket blir allt fler. Hemma på kammaren grubblar de över staplar och pilar i powerpoints från SKL samt hur de ska omsätta sin nyvunna kunskap i praktisk politik.
Enkla trendframskrivningar leder givetvis till att allt fler äldre ska försörjas av en krympande skara i arbetsför ålder. Med dessa ”grundfakta” för näthinnan lägger dagens politiker listiga förslag som ska mildra eller upphäva effekterna av en allt mer skevande demografi.
Jan Björklund tänker till och föreslår sänkta ungdomslöner. Smart.
Anders Borg tänker till och sänker pensionerna. Smart.
Mats Odell tänker till och föreslår införandet av egenfinansierade plustjänster inom äldrevården. Dubbelsmart.
Smart, eller farligt.
Det enda vi egentligen vet om framtiden är att den blir något annat än vad vi tänkte oss. När politiker funderar över framtiden är det alltid som om samtiden inte existerade. De säger att ”i framtiden måste vi arbeta fler timmar och pensionera oss senare”, ett uttalande som totalt bortser från att arbetslösheten samtidigt pendlar runt 10% av befolkningen, mer än det dubbla bland ungdomar. Ett uttalande som totalt bortser från industrins exempellösa produktivitetsökningar, teknikutvecklingen samt nya migrationsmönster. Ett uttalande som knappast problematiserar att man precis har sänkt våra skatter med 70 miljarder kronor. Ett uttalande som så fullständigt bortser från att framtiden kan bära med sig nya tankesätt, nya förhållningssätt och andra förväntningar på vad som utgör ett gott liv.
Ibland tycks våra politiker vara gjorda av trä. Och de nyvunna demografiska insikterna får inte skymma sikten för deras omedelbara behovstillfredsställelse.
Förra året sänkte alliansregeringen min skatt med 26000 kronor. Det blev dyrt. Insättningen till min inkomstpension sänktes med 31000. Hur tänkte dom där? Inteckna framtida pensioner för att sänka skatterna? Varför reagerar ingen?
samtider 