Just nu står den svenska skolpolitiken extremt bredbent. Det är nära nu till att sömmarna börjar spricka. Med en fot på var sida om helvetesgapet blir det inte så mycket framåtrörelse. När Jan Björklund lägger förslag om ettårig gymnasiepraktik för obildbara, sker det efter flera års skolinspekterande där Skolinspektionen regelmässigt lagt skuldbördan för bristande måluppfyllelse på skolorna. Enligt protokollen har elevmisslyckanden förklarats med att skolans förväntingar inte har varit tillräckligt höga. Detta är också vad den mediaanpassade skolinspektionen har matat ut till en indignerad publik. Märkligt nog samma publik som nu vänder på en femöring och plötsligt anser att det är bättre att ungar utan läshuvud får praktik, än att de inte gör något alls. Färre tycks bekymrade över det nya moment 22 som en prövad skolprofession tvingas hantera.
Är det förresten någon som minns Skolinspektionen? I mitten av december 2011 väckte deras granskning av riksinternaten i Lundberg, Gränna och Sigtuna stor uppmärksamhet. Därefter har de försvunnit från medias radarskärmar. Ett mönster som kan gömma händelser bortom vår insyn. Den som nu vill veta vad Skolinspektionen sysslar med får göra sig omaket att besöka deras hemsida. Och där glimmar den! Efter 60 år av väntan, definitionen på pedagogiskt ledarskap!
Under senare års skolräder har Skolinspektionen regelmässigt förklarat missförhållanden med att rektor har brustit i sitt pedagogiska ledarskap. Alla är överens om att pedagogiskt ledarskap inte syftar på ett ledarskap som är pedagogiskt, utan som bedrivs i en pedagogisk miljö. Utöver detta har meningarna gått i sär. Eftersom begreppet har saknat en entydig definition har förmodligen detta också påpekats för Skolinspektionen. I längden har det då inte ansetts riktigt rättssäkert att bara svara typ, ”spelar roll?”. Således har en officiell definition formulerats, och lyder som följer:
Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat.
Ridå.
Jag är grymt besviken, men andra verkar nöjda. Skolledarnas Lars Flodin menar att, ”Skolinspektionen har valt en bra definition av begreppet pedagogiskt ledarskap i sin rapport. Förbundet delar uppfattningen att implementeringsarbetet med de nya reformerna har inneburit ett steg på vägen mot ett mer systematiskt förhållningssätt när det gäller kvalitetssäkring och utveckling. Det är dock viktigt att skolhuvudmannen ser sitt ansvar i detta och ger skolledarna det stöd som behövs för att axla Sveriges viktigaste uppdrag”. Å andra sidan har Flodin ofta replikerat medhårs och pliktskyldigt när det gäller denna typ av spörsmål. Jag tror inte att hela hans inre krets står upp och hurrar.
Min åsikt? Vad jag kan se är det endast bisatsen leda och styra lärprocesser som har att göra med vad som skulle kunna vara pedagogiskt ledarskap. Den första meningen är fullt ut en definition av begreppet undervisning. Huvudsatsen i andra meningen beskriver ett ledarskap vilket som helst. Den avslutande bisatsen beskriver ett individualistiskt chefskap, åter frikopplat från begreppet pedagogik. Dessutom tycks begreppet insats syfta på en individuell prestation i en skolmiljö där det ofta är processinriktad samverkan och liknande som avgör resultatet.
Eget förslag? Nej, men det finns gott om dem. Ur mängden kan jag hämta Bo Nestors definition, ”Det inflytande en skolledare utövar i förhållande till lärare genom olika handlingar, som syftar till att påverka dem att utveckla undervisningen i enlighet med de mål och riktlinjer som anges i skolans styrdokument”. Den duger alldeles utmärkt.
Men enklast är nog att helt enkelt sluta använda begreppet. När skolpolitiska beslutsfattare ombeds konkretisera begreppet hamnar de alltjämt i den förenklade föreställningen om att ”rektor ska röra sig ute i verksamheten”. När den ska omsättas i en användbar praxis hamnar man ofelbart i föreställningen om lektionsbesökens välsignade inverkan på skolkvalitén. Över deltagarna i den nya rektorsutbildningen formligen haglar lektionsbesöken. Jag finner denna föreställningsvärd förenklad och lite naiv.
Jag har en son som ofta spelar ett dataspel benämnt ”Football Manager”. Spelet är så långt från action man kan komma. Snarare präglas det av administrativa uppgifter i det oändliga. Idén är att man styr ett fotbollslag, men varje litet ingrepp i lagets karriär kräver hanterandet av oändligt många variabler. Min son kan sitta i timmar och lägga upp individuellt anpassade träningsprogram åt individerna i sin trupp. När det är match kan han lägga en kvart på förberedelser inför en enskild hörna. Vem ska stå var, hur slås hörnan, hur rör sig de olika spelarna när den slås? Och så vidare. Allt detta har han utvecklat mer eller mindre till perfektion. Han vinner ofelbart match efter match. Men gör det honom till en bra fotbollstränare?
Jag ser Fabio Capello eller någon annan av de stora fotbollstränarna. Hörnan ska slås. Från sin plats vid långsidan ser de mönstren. Reptilsnabb reaktion, en viftning till den långe backen som ser sig omkring, smyger närmare stolpen och…mål. Om jag vill bryta ner Fabios ledarskap i en deskriptiv definition som andra kan ta till sig och följa kommer jag ofelbart att misslyckas. Det handlar om kunskap, det handlar om erfarenhet, det handlar om övertygelse, utstrålning och ännu mer erfarenhet. Det handlar om att kunna omsätta allt detta i inre mönster och till snabba intuitiva beslut. Det handlar om mod, att våga misslyckas, om social kompetens och om konsten att låta olika erfarenhetsfält befrukta varandra. I allt detta går Skolinspektionen fullständigt vilse med sin mekaniska och dokumentsbundna syn. De sitter fast förankrade bakom parametrarna i sitt Football Manager.
1980-talets arbetslivsforskning var något viktigt på spåren när de talade om tyst kunskap. Jag tror att den grandiosa och instrumentella roll man nu vill tillskriva skolans rektorer kommer att leda fel. Samtidigt som våra lärosäten sprutar ur sig avhandlingar om bedömning och betyg saknas i stor utsträckning framåtsyftande ansatser när det gäller skolans ledarskap. Ann Ludvigsson som disputerat med avhandlingen Samproducerat ledarskap vid Jönköpings högskola står för ett av få intressanta bidrag.
samtider 