Nej, jag vägrar! Jag tänker inte raljera över Jan Björklunds förslag att införa ettårigt Epatraktorgymnasium. Jag är trött på att tvingas förhålla mig till alla dessa skolpolitiska höftskott. Jag har genomskådat detta confuse-a-cat-trick som bara går ut på att dela oss i läger, för eller emot. För eller emot ettårigt gymnasium, för eller emot I-pads, för eller emot slöjor, för eller emot katedrar, för eller emot blyertspennor från Staedler. En 
(som ni märkt) osviklig strategi för positionering. En (som ni märkt) hopplös strategi för resultat. Nu tänker jag skriva för skoltrötta ungdomar och andra läskunniga personer.
Om alla ställer sig på tå för att se bättre, ser ingen bättre för det. Beteendet är för individen rationellt endast under förutsättning att övriga inte följer hennes exempel. Om de andra gör likadant blir beteendet ur kollektiv synvinkel irrationellt eftersom det inte leder till någon individuell förbättring.
En likande situation på informationsteorins område kan exemplifieras med personalmatsalen där det konverseras runt borden. För att göra sig hörd måste var och en som talar höja rösten, vilket leder till en ljudnivå där var och en måste höja rösten ännu mer. Till slut hör ingen vad någon annan säger, men alla får ont i huvudet.
Detta är exempel på aggregerade effekter. Om dessa effekter bara ledde oss tillbaka till utgångspunkten skulle vi inte behöva bry oss om dem. Emellertid skiljer sig situationen efter att förändring har ägt rum oftast från det föregående tillståndet. Förändringen kan beröra de närmast inblandade, vissa utomstående eller ibland hela samhällen.
Ekonomen Fred Hirsch har förklarat de aggregerade effekterna som en konsekvens av social knapphet. På varje område, där samhället har en begränsad kapacitet att möta en ökad efterfrågan utan att försämra varorna eller tjänsternas kvalitet, gör sig sociala gränser för konsumtionen gällande. Dessa gränser för behovstillfredsställelse framtvingas inte av de berörda varorna och tjänsterna själva, utan är betingade av de villkor för varornas och tjänsternas utnyttjande som råder i samhället. Den njutning individen får ut av en god måltid är ganska oavhängig av vad grannen råkar äta och omfattas alltså i liten utsträckning av den sociala knappheten. Däremot är den njutbara tystnaden en tillgång för vars nyttjande vi är nästan helt utelämnade till andra.
Hirsch delar in konsumtionsknappheten i två kategorier. Dels talar han om den direkta tillfredsställelse som knappheten i sig självt kan åstadkomma, exempelvis vinsnobberi, dels den tillfälliga, där tillfredsställelsen härrör från objektets inneboende karakteristika men påverkas av utnyttjandets omfattning och kan resultera i fysisk trängsel, exempelvis trafikstockningar, eller social trängsel, som om arbetstillfällen.
Aggregerade effekter kan i sin förlängning leda in i tillstånd av informationsstress. När det gäller utvecklingen av TV-utbudet har dessa effekter gjort sig gällande vid jakten på absoluta fördelar (värden i sig själva), såväl som vid jakten på relativa fördelar (värden relativt andra).
Att genom digital-TV få tillgång till ett större programutbud har för de flesta ett egenvärde, alltså absoluta fördelar. Men när antalet TV-kanaler ökar, får varje kanal slåss om ett krympande antal tittare och därmed minskade resurser. Resultatet blir en djungel av lågbudgetkanaler, istället för några av hög kvalitet. TV-tittaren utvecklas till kanalbläddrare som försöker fånga helheten genom att se några sekunder på varje kanal. Istället för att bli berikade känner många frustration och tomhet.
Värdet av en löne- eller inkomstränteökning har i hög grad relativa fördelar. Få gläds åt en löneökning om alla andra löntagare har visat sig få mer. I ännu mindre grad nöjer man sig med en sparränta på 1% om alla andra får 2%. Med informationsteknologins möjligheter har jakten på bästa möjliga avkastning antagit svårbemästrade proportioner. I takt med att komplexiteten på penningmarknaden ökar, avsätter vanliga småsparare allt mer tid och energi för att deras pengar inte ska bli värdelösa. Den som inte tar del av alla mäklarråd blir snabbt akterseglade. När alla tar del av råden ökar priserna i samma utsträckning som de individuella vinsterna och ingen har egentligen vunnit något på affären (förutom mäklarna).
För att dra relativa fördelar av en aggregerad process måste man vara i tätposition, ligga några enheter före i tid, procent, meter beroende på vad processen handlar om. Den förste som skaffar skrivmaskin kan snabbt rycka åt sig ett försprång som sätter övriga under press att skaffa skrivmaskin. Då försprånget ätits upp introduceras ordbehandlaren…
Idéer av den typ som de aggregerade effekterna utgör har bildat grund för ett närmande mellan ekonomi och psykologi. Till detta gränsland hör även begreppet economic man. Enligt detta beskrivs människan som ett väsen vars handlingar styrs av ett ständigt kalkylerande av plus- och minusposter. Genom att konsekvent sätta ”prislappar” på mänskliga handlingsmöjligheter hamnar man dock snart i en ganska ohanterlig retorik. Allt som människor företar sig, från irrationella överväganden, över subjektiva preferenser, till självdestruktiva tendenser, måste tillskrivas objektiva värden och vägas mot den penningmässiga och sociala kostnad som det innebär för samhället. Detta låter sig knappast göras.
När man inom socialpsykologin har försökt förklara de aggregerade effekterna ur ett individperspektiv, har man beskrivit dem som ett utslag av konformistiskt beteende. En ovanlig ansats är teorin om det mimetiska begäret, på svenska beskrivet av sociologen Johan Asplund. Enligt idén uppstår kulturella preferenser genom ett slags mellanmänsklig imitation. Först när person A griper efter ett objekt, får det ett värde också för person B, som också griper efter objektet. Om person B lyckas erövra objektet från A, och A därmed förlorar intresset, blir objektet ointressant även för B. Giltigheten i modellen blir uppenbar när man betänker hur väl fungerande nyttoprylar förlorar nästan hela sitt värde genom att slängas i en container.
Jag nämner teorin om det mimetiska begäret därför att det i dess förlängning bör uppstå såväl fysisk, som social trängsel. Teorin beskriver från början kulturens ursprung, men blir i det sammanhanget begränsad genom sin oförmåga att förklara kulturell mångfald. Som generaliserbar kulturteori stöter den på samma problem som socialdarwinismen gör när den försöker förklara social utveckling i termer av egennytta och styrkeförhållanden. Om mimetiskt begär och socialdarwinism vore allenarådande skulle världen vara öde och regnskogen en plats för en enda art. Istället myllrar jorden av liv och i den orörda regnskogen utvecklas en art- och variationsrikedom som saknar motsvarighet.
Existensen av aggregerade effekter utesluter inte ett synsätt som förutsätter aktiva och mångdimensionella människor, samt att deras handlingar styrs av en mängd medvetna såväl som omedvetna motiv. I den utsträckning människan genom sina handlingar skapar samhällsproblem, har hon också full frihet att ta sig ur dem. I naturen upprätthålls en balans genom en naturlig reglering av olika arters expansion. Den moderna människan saknar i många avseenden dessa ”naturliga” gränser. Eftersom vår kunskap om hur naturlig balans kan upprätthållas har gått förlorad, har framsynta forskare sökt kunskap om vad som är lagom för individ och samhälle. Idag är dessa forskare lika döda som sina teorier. Det är tragiskt eftersom dessa forskare, med namn som Gregory Bateson, Stephen Jay Gould och E.F Schumacher, försett oss med vetenskapliga verktyg, vilkas giltighet bara växer över tid.
E.F Schumacher inspirerade till ett seminarium som hölls vid ”tiden bortom bortom” på Chalmers tekniska högskola. Seminariet dokumenterades i en bok med titeln Teknik för ett lagom samhälle. Det genomgående temat är tekniska innovationer som kan fungera utan att göra våld på den ekologiska eller sociala balansen. Under ”tiden hitom bortom” fick denna forskning många efterföljare och i nästan varje svensk kommun bedrevs försök med småskalig teknik inom allt från boende till avfallsteknik. Denna typ av tillämpade ambitioner har överlevt ända in i våra dagar, men gradvis också frikopplats från den ursprungliga och övergripande teoribasen för att underställas positivistisk marknadslogik. Därmed äts dessa teknologiska framsteg snabbt upp genom aggregerade samhällseffekter.
Katastrofscenarier av den typ forskaren D.L. Meadows framlägger i boken Tillväxtens gränser är ett viktigt, men inte enda, incitamentet till vetenskapliga ansatser inspirerade av begreppet lagom. Numera förlöjligas katastrofscenarier, men oavsett dessas giltighet hopar sig bevisen för att människans själ, precis som vår fysiska omgivning, far illa av en ensidig koncentration på kvantitativ tillväxt. Det finns helt uppenbart en gräns för hur många instrument man kan lägga till en orkester innan musik förbyts i buller.
Inom psykologin visade man redan på 50-talet hur människan i fysiskt och psykiskt avseende mår bäst då hon är lagom stimulerad.
Detta är ett välkänt faktum inom arbetslivsforskningen; Då Sverige sänkte den allmänna arbetstiden till åtta timmar gick produktiviteten upp.
Detta är ett välkänt faktum inom skolan. Mängden stoff som eleven memorerar börjar vid en viss gräns att sjunka när mängden stoff som ska läras in ökar.
I boken Det gemenskapande samhället generaliserar Ivan Illich detta till att gälla hela den moderna samhällsutvecklingen. Illich lägger fram tänkvärda bevis för att läkarvetenskapen stod på toppen av sin effektivitet strax efter sekelskiftet (1900). Därefter började den alstra problem i större utsträckning än man lyckats lösa dem.
Om alla ställer sig på tå för att se bättre ser ingen bättre för det, men alla står på tå där de kunde stått bekvämt.
samtider 