Refuserad replik på debattartikel av Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl, Dagens Industri 2019-05-09 (Satsa på begåvade barn för välfärdens skull).
I Dagens Industri 2019-05-09 framför utbildningsforskarna Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl under rubriken ”Satsa på begåvade barn för välfärdens skull” den i och för sig okontroversiella idén att ett lands utbildningsväsende har betydelse för välståndsutvecklingen. Författarna föreslår att skolans undervisning blir mer lärarledd, att det satsas på spetsstudenter samt att friskolesektorn tillåts expandera. Må så vara, men mot bakgrund av deras egen historieskrivning framstår denna kombination av åtgärder som ologisk. Det stämmer förvisso som författarna menar, att svensk skola allt sedan folkskolereformen 1842 har varit en i långa stycken lyckosam historia, även i ett internationellt perspektiv. Det stämmer också att denna utveckling har brutits under 2000-talet då vi istället har sett en utveckling mot drastiskt försämrade kunskapsresultat. Författarna väljer dock att helt undvika en problematisering av hur denna resultatnedgång i långa stycken sammanfaller med 1990-talets införande av vinstdrift och fritt skolval inom utbildningssektorn. Det går idag att belägga hur den världsunika svenska friskolemodellen har bidragit till sådant som elevsegregation, minskad likvärdighet, betygsinflation och kravlös undervisning. Tendensen över tid har också varit att lärartäthet och andel behöriga lärare har varit jämförelsevis lägre inom de vinstdrivande friskolorna. Att föreslå mer av samma friskolesystem för att uppnå mål som skall gynna begåvade elever och mer av lärarledd undervisning, är mot den bakgrunden inte bara ologiskt, utan rent kontraproduktivt. Jag tror för min del att svenskt näringsliv i längden är mer betjänta av faktabaserad forskning, än av tendentiösa önsketänkanden.
samtider 