År 1989 praktiserade jag en tid på SCB. På den tiden genomfördes ännu gigantiska folk- och bostadsräkningar i Sverige. De omfattande formulären besvarades av i princip alla vuxna svenskar och upptog hundratals hyllmeter i centralbyråns katakomber. Min uppgift var att bland dessa söka fram specifika svar från några givna år och sammanställa ett antal kvalitativa utsagor (senare publicerade i SCB:s rapport nummer 64:1990, om levnadsförhållanden). Vad som slog mig när jag satt med alla dessa originalformulär, var mängden rödpennor, alltså handskrivna korrigeringar. Svaren hade en gång bearbetats manuellt och på fråga efter fråga krävdes tillrättalägganden från tjänstgörande analytiker för att de ursprungliga svaren skulle vara möjliga att bearbeta kvantitativt. Det var nästan hisnande att tänka på dessa ”datas” väg från bristfälligt avgivna svar i miljoner formulär, till ”hårda fakta” i SCB:s offentliga statistik. Det var näst intill känslan av att ha avslöjat ett bedrägeri.
Den där insikten från SCB, om kvantitativa datas skenbara auktoritet, har följt mig genom livet och bidragit till ett kritiskt perspektiv på statistikens alla absoluta utsagor. Det gäller även idag, när ”det nya” som skall välsigna mänskligheten, är big-data. Det har visserligen påtalats i decennier att den nya tidens hårdvaluta är information, men det är först under de senaste, max 10 åren, som fenomenet big-data spelar en huvudroll i ett antal uppmärksammade storpolitiska händelser med globala dimensioner. Turerna kring face-books hantering av sina kunders personliga information pågår exempelvis fortfarande. Vad som betraktas som bekymmersamt i väst, utgör dock en grundläggande premiss i öst, vilket jag skall återkomma till.
IT-bolag, kognitionsvetenskap och framtidsforskare är givetvis högst medvetna om utvecklingen inom ”big-data” och deras tilltro till de möjligheter som ligger i dess nyttjande är grandios. Det skissas redan på global digital infrastruktur där alla de ting som omger oss står i förbindelse med interagerande databaser och programvaror. Framtidsmäklaren Troed Troedsson skriver att den ”…digitala bilen kan göra något som den analoga inte kan, nämligen samla in data och skicka tillbaka till biltillverkaren. Häng med nu för nu exploderar världen”. Han gör sedan en fantasifull teckning av hur dessa gränslösa datatransaktioner, fulländar såväl fordonens prestanda, som Trafikverkets logistik och att detta sker i mer eller mindre momentana processer. Således en”weberskt” fulländad byråkrati och planekonomi till mänsklighetens fromma, om man får tro mäklare Troedsson. Redan nu kan vi emellertid se, att scenariot är långt ifrån så okomplicerat som Troedsson vill ge sken av. Egentligen gör han samma misstag som science-fictionförfattare har gjort i alla tider. Han bortser från den mänskliga faktorn samt från ett stort antal vitala naturlagar. Dessa parametrar förändras inte när tekniken gör det och de kommer, som alltid, att ha sista ordet i vad en big-data-styrd infrastruktur kommer att innebära för mänskligheten.
I Kina har företaget Alibaba utvecklat appen Sesamkredit. Den visar ”hur trovärdig” du är som medborgare. Dataalgoritmer med massiv tillgång till all upptänklig information om dig som medborgare utvärderar fortlöpande dina mått och steg och förser dig med ett kreditbetyg som omfattar livets alla sidor och som är offentligt för vem som helst att beskåda. Från och med nästa år, gäller obligatorisk anslutning till dessa system för alla kinesiska medborgare. En liknande utveckling i Europa är ännu otänkbar. I miljonstaden Berlin slås man av hur invånarna vägrar befatta sig med något annat än kontanter, just av anledningar som ligger i det kinesiska exemplets riktning. Om vi anammar den Troedssonska logiken bör vi därmed anta att Europa nu snabbt blir frånåkt av Kina när det gäller sådant som förfiningen av mänskliga kvaliteter. Jag är dock skeptisk.Den mänskliga faktorn och ett stort antal vitala naturlagar kommer att ha sista ordet även här. Förutom att det kinesiska exemplet visar på hur den teknologiska utopin är granne med den teknokratiska dystopin, utgör det ett smörgåsbord på de sidoeffekter som i andra, tredje, fjärde o.s.v led uppträder vid implementeringen av ny teknik. De flesta av dem är så stereotypt återkommande i teknologiska generationsskiften att de borde kunna förutses och pareras för. Det händer dock aldrig, bland annat därför att nyttan i dessa sammanhang initialt överstiger kostnaden för åtminstone en viss tid, i vissa kluster av vissa befolkningar. När en ny tekniks baksidor väl blir tydliga, har vi redan gjort oss beroende av den i en socioteknisk infrastruktur.
Trots det kinesiska, snabbt expanderande,mardrömsexempel (och trots face-book-skandalen mm mm), utgår den västerländska diskursen från föreställningar om att big-data kommer att i grunden revolutionera kvalitén på vår tjänsteproduktion. Troedsson skriver 
apropå våra streamingföretag att ”digitaliserad film skapar ett lärande i Netflix som är helt omöjligt att föreställa sig i ett filmbolag som skickar film via TV-antenner eller på celluiodrullar”. Han landar i slutsatsen att big-data inom kort kommer att ge oss underhållning och digitala läromedel av en kvalitet som är vida överlägsen dagens. Han bortser därmed åter från mänskliga faktorer och vitala naturlagar, men inte bara det; han bortser dessutom från de grundläggande premisserna för sådant som estetiskt skapande. Estetiska värden låter sig nämligen inte enkelt härledas ur kvantitativ datainsamling. Den digitala och den analoga världen utgör olika ”logiska typer”. Om vi tänker på ”film” som ett ”gestaltat manus” och vidare funderar över manusförfattarens skrivprocess, vägen från ”story-line” till ”färdiga scener”, så inser vi antagligen att ”skriva manus” skiljer sig från att ”titta på film”. Det ena är ”skapande”, det andra är ”simpel konsumtion”. Det är lätt att ”gilla” ett specifikt replikskifte, en annan sak att uppfinna, eller omskapa, ett gillat replikskifte. Att peta in ett ”Talking to me?”, här och var är definitivt inget givet framgångskoncept. Det jag beskriver här är egentligen vår tendens att blanda samman den virtuella världen, med den analoga världens gränser och förutsättningar. Big-data utgör i ”informationsteoretisk” bemärkelse inget specialfall, utan är underkastat samma teoretiska lagbundenheter som den gamla världens informationsteori. Big-data uppstår inte av sig själv, utan konstrueras ur komplicerade algoritmer, designade av kodknackande tekniker. Det är i slutändan dessa som måste veta vad vi letar efter, och sedan formulera det binärt.
Under de närmaste åren kommer det att ske ett uppvaknande inom bland annat kognitionsvetenskapen. Man kommer att placera big-data i en kritisk kontext och börja ställa de svåra forskningsfrågorna. Därmed kommer antagligen också förväntningarna på vad big-data kan bibringa mänskligheten, att skruvas ned. Detta innebär bland annat att…
- Big-data sätts i en realistisk informationsteoretisk kontext, styrd av insikten om att även big-data kan fördelas och studeras i ”brus-signal-modeller”, att det därutöver sätts i en realistisk kunskapsteoretisk kontext.
- Big-data betraktas i sitt kommersiellt ekonomiska perspektiv. Skall vår integritet bli en handelsvara?
- Big-data som medel för maktutövning analyseras. Vill vi förvandlas till våra kreditbetyg?
- Ömsesidig påverkan mellan big-data och socioteknisk infrastruktur studeras.
- Etiska problem kopplat till big-data studeras. Här har det redan inletts forskningstrevare kring sådant som vad ett självkörande fordon skall prioritera när saker går åt helvete.
- Säkerhetsproblem kopplat till interaktiv digital infrastruktur. Dagsläget är sådant att vi redan nu bygger stora system som vi vet kan bli, och blir, hackade av främmande makt eller utnyttjat i terror. Kan digitala system någonsin bli tillräckligt motståndskraftiga mot dolda och illvilliga krafter för att upplevas som trygga nog att bygga storskalig interaktiv infrastruktur på?
- Inte heller big-data kan kringgå termodynamiken. En global digital interaktiv infrastruktur betyder en enorm energiåtgång samt fortsatt rovdrift på planetens knappa resurser.
…också har vi förstås det där med naturlagarna, för att bara nämna några saker.
samtider 