Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘julevangelium’

solnedgång

12 februari 2001
Resolution om situationen i Demokratiska folkrepubliken Laos
C. Europeiska unionen och Laos undertecknade den 29 april 1997 ett ramavtal som ger Laos status som ”mest gynnad nation” avseende ekonomiskt utbyte och handel.
J. Enligt landets lagar och enligt internationella konventioner och avtal är det den laotiska regeringens plikt att skydda de utländska investerarnas intressen.

På sin väg från bergsbäckarna i sydöstra Tibet mot sin mynning i den Indiska oceanen passerar Mekongfloden det lilla landet Laos. Under senare år utvecklas landets ekonomi snabbt, men det är fortfarande ett av de fattigare i världen. Dess BNP per capita underskrider allt jämt 3000 $ (1/15-del av Sveriges). Mekongfloden själv är landets viktigaste naturresurs. Det är flodens uppdämning och reglering som lägger grunden för landets ekonomiska tillväxt.

Jag kan inte sluta tänka på landet Laos där det ligger inklämt mellan mäktiga grannar på en halvö i sydostasien. I norr gränsar landet till Kina, i väst och öst till Thailand och Vietnam. Laotierna utgör i sammanhanget lite av kusinen från landet, vad Finland var för oss svenskar på 60-talet. Laos är en gammal fransk koloni som sedan 1975 lyder under kommunismen. Under 2000-talet har de anammat marknadskapitalistisk diktatur av kinesiskt snitt, Kina som för övrigt är deras viktigaste handelspartner, eller snarare exploatör.

Vattenkraft LaosNu byggs dammar och kraftverk längs Mekongfloden. Flöden ändras, mark läggs under vatten och landskapet omgestaltas bit för bit. Laos hårdsatsar på ren, förnybar energi från vattenkraft. I Laos gör man nu vad Sverige gjorde för 60 år sedan. Idag täcker vattenkraften hälften av vårt eget energibehov. Det finns likheter mellan oss, men också viktiga skillnader.

I Laos läggs väldiga områden under vatten när dammarna byggs. Den damm som syns på kartan är mer än 100 kvadratkilometer stor. Tusentals människor har fördrivits från byar och jordar som brukats i generationer. De hamnar i nybyggda bostadsområden där det inte längre finns några möjligheter till självförsörjning. Massexproprieringarna underlättas av landets enväldiga styrelseskick.

I Laos råder det brist på bördig jordbruksmark. I öster ligger markerna obrukbara på grund av alla de odetonerade mineringar som fortfarande utgör minnen av Vietnamkriget. Det mesta av vad som återstår finns i anslutning till Mekongfloden. Genom flodens reglering skapas redan erosion och ojämnheter i vattenflödet som påverkar risböndernas avkastning mer än negativt. Detta gäller även i Kambodja och Södra Vietnam som ligger nedströms Mekong. Allt talar för att problemen kommer att accelerera när man de kommande åren ger sig på flodens huvudfåra med nya megadammprojekt.

Mekongfloden rymmer en rik fauna som redan innan regleringen var hårt ansatt av fiske och klimatförändringar. Nu är läget akut för många arter. Den fantastiska Jättehajmalen är redan i stort sett utrotad då dess vandringsvägar blivit avskurna.

flodbåtEnergin som produceras av kraftverken stannar inte i landet utan exporteras vidare till, i första hand Thailand. Runt kraftverken och i de laotiska bergstrakterna investerar Kina mångmiljardbelopp i infrastruktur som underlättar exploatering av Laos väldiga naturresurser. Omärkligt försvinner deras skyddade cederskogar bit för bit över den norra gränsen. Landet slumpar bort sina naturresurser och får i gengäld vägar, järnvägar, cash och cred. Laos ingår sedan några år i WTO, men dess nomenklatura blir inte mindre korrumperad av det.

Den som vill besöka det traditionella Laos är redan sent ute. Av olika bagpackerbloggar att döma är lämmeltåget i full gång och embarkerar landets olika farleder. Snart omges alla uråldriga buddistiska landmärken av samma globala marknadstempel och välståndskulisser som i alla länder.

Jag får en dålig känsla när jag tänker på vilken framtid det laotiska folket går till mötes. Trots en växande ekonomi och förnybar energi i överflöd skvallrar tecken i skyn om att landets invånare drar det korta strået och snuvas på sin kultur, sina traditioner och sin livsmiljö, att allt det slumpas bort för en vattvälling.

Det är hög tid för världen att återvända till Gandhi. Några av hans visdomsord får utgöra årets julevangelium enligt Mekong:

Det finns tillräckligt för allas behov men inte för en enda mans girighet.
Det finns ingen ondska i pengar. Ondskan ligger i på vilket sätt de används.
Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns i det sätt som den används.
Det finns mer i livet än att öka farten.
Den omtanke som visas idag, kan bära frukt imorgon.
Den goda människan är vän med allt levande.
De som vet hur man tänker behöver inga lärare.
In a gentle way you can shake the world.
You must be the change you wish to see in the world.

Eller som laotierna definierar sig själva: Vi är det folk som lyssnar på riset när det växer.

God Jul.

13 år senare: 2 April 2014
Resolution om utvinning av vattenkraft i Laos
A. Trots att landet är ett av de fattigaste i världen definieras Laos ofta som Asiens batteri på grund av den långa sträcka som floden Mekong rinner inom landets territorium.
B. Floden Mekong attraherar allt större investeringar till landet, till exempel från Thailand, Vietnam och Kina. Sedan 2006 har de årliga utländska direktinvesteringarna i Laos mer än tredubblats, och uppgick till 1 800 miljoner US-dollar under 2012. Enbart de kinesiska investeringarna uppgår till över 5 miljarder US-dollar.
C. Man behandlar för närvarande studien av nya dammar längs med floden Mekong i Laos. Kina har visat ett stort intresse för minst fyra projekt. Peking har redan investerat ytterligare 7,2 miljarder US-dollar i en järnvägslinje som förbinder den sydkinesiska provinsen Yunnan med Laos huvudstad Vientiane.
1. Europaparlamentet fruktar att Kinas ökade politiska betydelse i regionen kan påverka regionens politiska balans.
2. Europaparlamentet fruktar att byggandet av dammarna påverkar ekosystemet i länder som gränsar till Laos (Vietnam, Thailand och Kambodja) och får följder för dessa länders ekonomier

Read Full Post »

Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov. Alla behöver vi ingå i ett socialt sammanhang för att må bra. I dagens Malmö är vi många som lever utan detta. Därför är det viktigt att det i Malmö finns ställen som möter kirseberg1våra behov – som hjälper oss att bryta vårt utanförskap och vår isolering. Träffpunkten Hörnan är ett sådant ställe.

Träffpunkten Hörnan är en verksamhet för vuxna där alla är välkomna oavsett bakgrund eller nuvarande social situation. De enda reglerna som gäller här är ömsesidig respekt och att man är nykter när man befinner sig i lokalen. Hörnan har funnits på Kirsebergs Torg i 20 år och är unik i sitt slag. I Malmö finns fler mötesplatser, men alla dessa är begränsade till en viss grupp människor, t ex ”psykiskt funktionshindrade” eller ”missbrukare”. Hörnan är en mötesplats som är öppen för alla – med det vill verksamheten stå som motvikt till samhällets tendens att dela upp människor i fack.

Malmö är en fantastisk stad. Träffpunkten Hörnan har i två decennier varit ett socialt smörjmedel som med lite växelpengar ur kommunens skattekista har bidragit till en dramatiskt höjd livskvalitet för många invånare. Mesta mervärdet har Hörnan sannolikt gett de av våra vänner som av olika anledningar har dragit människolivets nitlotter. De små helande och läkande DSC_0567underverk som, genom gemenskapandets kraft, ägt rum på Träffpunkten Hörnan, kan inte räknas i skattepengar. Men nog handlar mervärdet om oändligt mycket mer än växelpengar? Kring varje enskild medborgare som tappar fotfästet, uppstår en kostnad som motsvarar driften av hela Träffpunkten Hörnan, eller mer. Kan någon anno 2012, i världens rikaste land,ens tänka tanken att förneka oss denna grundläggande och ytterst lönsamma samhällsservice?

Stadsdelsfullmäktige i Kirseberg beslutade på onsdagskvällen (skånskan 2012-10-24) att avveckla sitt engagemang i träffpunkten Hörnan…Beslutet, som fattades av majoritetspartierna S, MP och V, innebär att stadsdelen sparar 1,2 miljoner kronor i personalkostnader. – Vi är väldigt, väldigt ledsna över det här. Men så är verkligheten, säger Gunilla Bengtsson (S), vice ordförande i fullmäktige… Vi har inga pengar, säger Gunilla Bengtsson.

Gunilla är här inte helt sanningsenlig. Givetvis handlar det om prioriteringar. Beloppet 1,2 miljoner kan inte av någon med intellektet i behåll betraktas som annat än välinvesterade felräkningspengar i en kommun som glatt hostar upp miljarder i mindre lönsamma sammanhang.

Malmös nya konsert-, kongress- och hotellanläggning i Neptuniparken byggs av danska arkitekter och Skanska. Kostnad: 1,4 miljarder kronor. Anläggningen kan stå klar årsskiftet 2013–2014 (sydsvenskan 2010-07-01). Det intressanta för oss är att det blir en mötesplats…säger jurymedlemmen och oppositionsrådet Anja Sonesson (M).

Kan man ställa Träffpunkten Hörnan mot en konsert- och konferensanläggning i Neptuniparken? Jag vet inte. Vad hade Jesus föreslagit i sitt julevangelium? Hur tänker våra, ur arbetarrörelsen sprungna politiker? Vi har inte råd med den knappa promille av vårt kongresscenter som Hörnan kostar?

För,

vi bygger avstånd mellan människor. Vi bygger anonymitet och ensamhet. Vi bereder mark för den isolerade människan, den anonyma tillvaron på internet, för näthoten, de desperata eruptionerna av osorterad vanmakt. Vi bygger misstro och missmod, vi krattar manegén för de blankpolerade stövlar som trampar otåligt i väntan på den civiliserade världens sista världsnyhet. Vi tänker ta kostnaden för detta. Det känns viktigt, men fråga oss inte varför.

DSC_0645Jorden gick inte under. Det är alltid en tröst. Vi skriver snart 2013. Rättvisan sitter i amygdala. Vem opererar bort den på allt fler av oss från klotets karga norr? Jag har vistats en månad i Bangladesh, och amygdala fanns intakt på mina nyvunna vänner där. För dem var jag ”blatte”, avvikande, främmande, men alltid varmt välkomnad, uppskattad, överallt, alltid. Nej, det handlade inte om pengar eller europeisk överhöghet. Det var denna starka ”vi”-känslan som kan gälla mellan människor, mellan allt levande.

Tage Danielsson lyckades förmedla denna djupt hoppingivande och humanistiska känsla. Han uppenbarade sig precis i det korta historiska vacuum, som gav åtminstone en del av oss nordbor lite andhämtning i form av en tro på solidaritet, jämlikhet och en rättvis världsordning. De flesta mår bra av sådant, den för utvecklingen framåt, men den är sällsynt, egendomligt nog sällsynt.

Så här börjar sagan om Karl-Bertil Jonsson:

”Det var en gång en jul för länge sedan, då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna. På den tiden var det ingen skam att vara fattig, så trashankar och avsigkomna stackare behövde inte hålla sig borta ur folks åsyn utan strövade fritt omkring.
När den här julen som sagan handlar om närmade sig blev det som vanligt ett bakande och korvstoppande, ett fejande och putsande, ett stöpande och köpande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinnigt uppsving i affärsverksamheten som gjorde att de rika knösarna till affärsmän blev ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare.”

Du hör den åter i dag när det är julafton. Han tillhör vårt svenska kulturarv, i det som nu kallas PK-media. Planetarisk Kosmopolit? God Jul.

DSC_0050

Read Full Post »