Och vad har man den till?
Jag har grubblat mycket över det och får väl säga som så många före mig: En teoretisk ram är en krycka på vägen mot empirisk kunskap. Mitt mål var att presentera en teoretisk ram, representerande en högre grad av universell giltighet än de befintliga. Med utgångspunkt i föreliggande teori (se tidigare inlägg I-IV) kan vilken frågeställning eller hypotes som helst prövas mot en konsistent och kontextoberoende begreppsapparat, oavsett om utgångspunkten är deduktiv, induktiv, positivistisk, kvalitativ, diskursiv, feministisk… Så långt, mission completed. Begreppet organisation har fått en rimlig begreppsdefinition (Gareth Morgan utgick från samma tankegång men löste problemet genom att gestalta de existerande organisatoriska perspektiven metaforiskt (Morgan, 1986))… Emellertid återstår åtskilligt tankearbete för att finslipa en varaktig organisationsekvation med stort E. Men å andra sidan; vad kan någon rimligen förvänta sig på två veckor?
Två böcker måste nämnas. De har tjänat som inspirationskälla i utformandet av denna organisationsteoretiska ansats. Ingen av dem handlar egentligen om organisationsteori, men borde kanske göra det eftersom de innehåller nycklarna till ett nytt sätt att betrakta organisationerna på.
Mary Catherine Bateson, antropolog, är dotter till den berömde forskaren Gregory Bateson. Då hennes far var döende i cancer sammanställde hon , i samtalets form, essänsen ur hans teorier. Resultatet finns översatt till svenska under titeln ”Där änglar är rädda att gå” (Bateson, 1988). Här framstår hans tankegångar klarare än någonsin i hans egna böcker. Batesons livsuppgift var utarbetandet av en modern epistemologi. Den blev aldrig färdig, men påbörjad. Hans insikter om de större sammanhangen förtjänar ett bättre öde än att glömmas. Hans resonemang kring det verbala språkets påverkan på vårt sätt att organisera verkligheten, ledde mig vidare. Det är Bateson, som apropå undermåliga teorier, har sagt att, ”Någonstans i följden av handlingar och föreställningar kan vi vänta oss finna en klass som behandlas som om den var en av sina medlemmar; eller att en medlem behandlas som om den var identisk med klassen; eller att ett unikt drag behandlas som ett allmänt eller tvärtom” (Bateson, ibid s. 103). Exakt detta lyckas organisationsteorierna göra gång på gång.
Stephen Jay Gould (1941-2002) var paleontolog, men undervisade i bl.a idéhistoria vid Harvard. Han har gett ut flera böcker med naturhistoriska essäer som är små underverk av vetenskaplig stringens utan att för den skull förlora i läsvärde. Små detaljer sätts alltid i större sammanhang och blir intresseväckande. Exempelvis berättar han i ”Pandans tumme” om detta pungdjurs sjätte finger på ett sätt som lockar till generaliseringar kring liknande fenomen i, varför inte, en organisation (Gould, 1987). Existerande organisationsteoretiska perspektiv fastnar ofta, paradoxalt nog, i det mindre uppenbara och missar därför uppenbara förbindelser mellan detaljer och helheten. Så undgick det följaktligen Bang att se ”följa-John”-beteendet i utgivandet av organisationsteoretiska kulturanalyser under 90-talet (Bang, 2000).
…Gunnar Adler-Karlsson förresten, denna ytterst bortglömda samhällsvetare. Borde jag nämna honom? Jag gör det. Googla namnet, läs gärna Lärobok för 90-talet, utgiven redan 1989. Då kallade jag honom knäpp, nu under kraftig omvärdering. Återkommer om det…
To may be continued…
Referenser.
Bang, Henning (1994): Organisationskultur. Lund: Studentlitteratur.
Bateson, Gregory & Bateson, Mary Catherine (1988): Där änglar är rädda att gå. Stockholm: Symposion.
Gould, Stephen Jay (1987): Pandans tumme. Stockholm: Ordfronts förslag.
Morgan, Gareth (1986): The Images of Organization. Newbury Park, California: SAGE Publications.
samtider 