Chance har aldrig varit utanför trädgårdsmuren och har fått de flesta av sina intryck från olika TV-program. När hans arbetsgivare i huset (som är den ende som bor där förutom Chance själv) dör säljs byggnaden och Chance blir i princip utkastad, ovetande om vad som väntar honom. Allt därute är nytt för honom och han betraktar det hela från ett naivt och världsfrånvänt perspektiv. Över huvud taget behandlar han omvärlden som om den vore ett TV-program som går att stänga av om det blir för jobbigt. Det hela blir, om inte komiskt, så i alla fall dråpligt.
De flesta har säkert sett filmen och det är svårt att inte tänka på Jan Björklund och den position han skaffat sig som upphöjt orakel i svensk politik. Det är knappt två veckor sedan jag skrev om Björklunds infall gällande övningsskolor. Jag insinuerade i sammanhanget att det under våren finns goda skäl för Björklund att i enlighet med confuse-a-cat-tricket, droppa ogenomtänkta förslag omkring sig. Förutom att han står byxlös inför lärarnas stundande avtalsrörelse ska han i år göra stora besparingar på svensk skola. Förmodligen konfronteras han också dagligen med inkommande statistiska underlag som visar på fortsatt dyster skolutveckling.
Under två veckor har Björklund hunnit med fler politiska magplask än vad en aldrig så ivrig fritidsbloggare hinner referera. Det började med en klumpig bredsida riktad mot Sollentuna skolors satsning på IPads i undervisningen. ”Jag blir oerhört provocerad när kommunala företrädare anser att böcker tillhör forntiden”, menade Björklund och brydde sig aldrig om att kontrollera fakta i sammanhanget. Många debattörer gjorde sig lustiga över Björklunds teknikrädsla, något som omedelbart försatte hans politiska översättningsmaskiner i högsta beredskap.
På detta följde Björklunds nya och plötsliga infall gällande ettårigt gymnasium utan teori. Förslaget kan vara en del i den folkpartistiska kombon vars andra del består av sänkta ungdomslöner (Sollentuna igen (mycket Stockholm)), men förslaget läggs mindre än ett läsår in på Björklunds egen gymnasiereform. Fler än undertecknad måste väl ändå minnas hur Björklund i ”uppsnacket” inför genomförandet dyrt och heligt fastslog att det nu var slut med skolfrånvaro, avhopp och bristande skolprestationer? Nu var det slut med förhatliga IV-program som bara erbjöd meningslös yrkespraktik. Hans infall känns extra respektlöst med tanke på att den nya utbildningen ska starta redan till hösten, som om svensk skola bara sitter och väntar med planering, resurser, upplägg och lokaler. Begriper inte ministern att hans infall i praktiken är storskaliga reformer som påverkar tusentals människor, som kräver planerad implementering och demokratisk dialog?
Nej, uppenbarligen inte. Hemställan till riksdagen om att skjuta upp kravet på lärarlegitimation kommer inte som någon överraskning för oss med viss professionell erfarenhet av svenskt skolsystem. Trots att myndighetsutövningen har outsourcats på ett bemanningsföretag med en jävig internutrednings välsignelse, har projektet slutat i diket. Jag föreställer mig att kunniga administratörer på skolverk och departement måste ha sett det orimliga i legitimationslagstiftningen redan från början. Om dessa blir överkörda, om de väljer att tiga, eller om de agerar politiska översättningsmaskiner, tänk Mr Chance, kan jag inte veta.
När Björklund nu börjar tröttna på grundskola och gymnasium för att ge sig i kast med högskola skvallrar dock en del tecken på att denna värld inte är fullt lika passiv och medgörlig. SVT har kontaktat samtliga av Sveriges större myndigheter och i de allra flesta fall saknas kritik från myndigheterna. Undantaget är dock utbildningsdepartementet under utbildningsminister Jan Björklunds (FP) ledning. Kritiken går ut på att Björklund styr utan att beslut fattas i demokratisk ordning, tänka sig.
När jag idag läser att Björklund är öppen för kärnvapen i Sverige och vill bestycka Gotland spricker himlen upp och solen visar sig. Jag hoppas att den visar sig för Jan Björklund också. Ta paus Jan. Skjut undan penna och papper, gå ut i solen, dra in luft och samla tankarna. Tänk dialog, tänk samtal, tänk kunniga människor, tänk vänner som vill dig väl, vänner som kan, vill och förstår. Gärna olika sorter, mångfald. Det blir enklare, bättre och roligare.
samtider 