Vapenexperten David Kellys död 17 juli 2003 skakade Storbritannien och utgjorde en belastning för den redan hårt pressade premiärministern Tony Blair. Enligt bl.a ”The Observer”, hävdade de sjukvårdare som först anlände till Kelly, att denne knappast dött som följd av ett självmord. Händelserna i England företer några egendomliga paralleller med en svensk tragedi 16 år tidigare. Den 15 januari 1987 klockan 17,54 dog krigsmaterialinspektör Carl Algernon under ett tunnelbanetåg vid T-centralen i Stockholm. I hans fall, liksom i fallet David Kelly, fastställdes dödsorsaken till självmord. Kellys roll i de händelser som ledde fram till hans död blev aldrig helt klarlagda. Utredningen pågår ännu på sparlåga. Orsakerna till Carl Algernons död är fortfarande delvis höljda i dunkel och utgör, kanske i första hand genom sina eventuella kopplingar till mordet på Olof Palme, ett oläkt sår i svensk politisk historia. Har vi lärt oss något av historien? I ljuset av den handel med Saudiarabien som nu rullas upp har jag svårt att tro det.
Krigsmaterialinspektör Carl Algernon var amiral av högsta rang och utsedd av Sveriges regering att kontrollera svensk vapenexport. Vid tiden för hans död stod ett pressat Bofors i debattens centrum anklagade för att systematiskt ha åsidosatt gällande svenska regler för vapenexport. Händelserna vid Bofors utgör med stor sannolikhet den direkta orsaken till Algernons död. Vad som efter hans död utspelade sig var en näst intill oöverblickbar härva av lögner, halvsanningar och hemligstämplade uppgifter.
Carl Algeron utsågs 1981 till chef vid KMI. Han hade då bakom sig en spikrak militär karriär samt hade under tre år fungerat som chef för försvarsdepartementets kommandoexpedition. Algernon gick sjökrigsskolan i Näsby Park 1945-47. Där gick samtidigt Claes-Ulrik Winberg och Martin Ardbo. Dessa fungerade som koncernchef respektive VD för Bofors vid tiden för Algernons bortgång. Ardbo, som avled 2004, tvingades senare avgå. Claes-Ulrik Winberg åtalades under sommaren 1987 för sin inblandning i Bofors smuggelaffärer men omkom i en bilolycka (!) innan han hann ställas inför rätten.
Algernon mötte ledningen för Bofors strax innan han dog.
Samma eftermiddag som Algernon dog ringde Anders Carlberg, VD vid Nobel Industries och anhöll om ett möte. En kvart senare anlände Carlberg med en liten delegation ur Nobels ledning till Algernons tjänsterum. Förutom Carlberg och Algernon deltog VD Martin Ardbo samt marknadsdirektör Hans Ekblom vid mötet. Enligt vad som framkommit i polisförhör sökte man Algernons bekräftelse på hans kännedom om olagligheter i Sveriges vapenexport. Algernon skall vid mötet ha nekat till all sådan kännedom samt skall i detta sammanhang ha uppvisat ett A4-papper ur sitt kassaskåp. Pappret har aldrig kunnat återfinnas varför dess eventuella innehåll varit föremål för åtskilliga spekulationer. Vad som skedde efter mötet är emellertid ett stycke svensk nutidshistoria.
Efter mötet, som inte varade mer än en kvart, lämnade Carl Algernon krigsmaterialinspektionen och promenerade till T-centralens tunnelbanenedgång. Klockan 17.45 stod han på perrong tre för tåg mot Ropsten och Mörby. Några minuter senare, klockan 17.54 såg åtskilliga vittnen hur Algernon föll och landade på rälsen framför ett ankommande tåg. Carl Algernon dog omedelbart. I den följande polisutredningen fastställdes dödsorsaken till självmord. I den portfölj Algernon bar då han dog fanns handlingar som kunde styrka att han kände sig trängd av de pågående vapenaffärerna vid Bofors, dock inget som direkt kunde relateras till eventuella orsaker bakom hans död. Den intressantaste delen av polisutredningen är dock ett större antal vittnen som med övertygelse vittnat om att de sett Algernon knuffas ut på spåret. Flera vittnen hävdar också att de sett fler personer som har planerat och genomfört dådet. Ett vittne hävdar att han följt efter ”mördaren” och sett hur denne mottagit en attachéväska för att sedan försvinna i en diplomatskyltad BMW. Mot bakgrund av samstämmigheten mellan de vittnen som hävdar mordteorin kan polisutredningens fastställande av självmord te sig en smula märkligt. Inte mindre märkliga blir omständigheterna några månader senare då polisens filmade rekonstruktion av händelsen ”försvinner” vid ett lägenhetsinbrott hos en poliskommissarie.
Fallet Cats Falck 1984.
Misstankarna om att Carl Algernon bragts om livet blev åter aktuella 2003. Före detta handelsminister Björn Molin (fp) gav då ut boken ”Ingen väg tillbaka” i vilken han tecknat en bild av sin tid i regeringen fram till 1982. Molin fick som handelsminister åtskilliga indikationer på att allt inte stod rätt till i Bofors. Han förmådde dock inte då att rätt tolka tecknen, att systematisk vapensmuggling kunde pågå i ett välrenommerat företag i Sverige. I ljuset av de fakta som senare framkommit höll dock Björn Molin för troligt att Carl Algernon mördats. Han angav sig också vara säker på att Olof Palme känt till turerna i svensk vapenexport och har hållit för troligt att detta på ett eller annat sätt utgjort skäl till varför han mördades. Björn Molin skrev att den enda då levande som torde sitta inne med sanningen om Carl Algernon var Martin Ardbo. De sammanhang som Björn Molin antyder och som har kopplingar till svensk vapenexport börjar redan med en drunknad kvinnlig journalist och hennes väninna 1984.
Den 29 maj 1984 hittades journalisten Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns drunknade i sin bil på botten av Hammarbyhamnen. Polisen avskrev fallet som ”olycka”. Cats Falck var journalist vid TV:s rapport och undersökte svensk vapenexport. Hon hade funnit att svenska vapen fraktades sjövägen till östtyskland och där anlöpte ett lager som stod under östtyska säkerhetstjänsten ”Stasis” beskydd. Följaktligen har Stasi i flera sammanhang utpekats som skyldiga till morden på såväl Carl Algernon som Cats Falck och Lena Gräns. I juni 1997 kopplades tysk polis in på fallen efter anonyma uppgifter till SÄPO som också nådde massmedia. Svensk polis var dock vid tiden kallsinniga till att åter ta upp fallen.
Kopplingar till Palmemordet.
Den olagliga svenska vapenexporten har med falska slutanvändarintyg nått olika destinationsländer. Ett par av fallen sammankopplas med mordet på Olof Palme samt i senare led med Carl Algernon.
Under Olof Palmes sista år pågick spekulationer i massmedia kring mutaffärer i samband med vapenförsäljning till Indien. Uppgifter cirkulerade om att Sverige t.o.m skulle ha erbjudit kärnbränsle som bonus vid försäljning av haubitzkanoner. Olof Palme mördades, liksom Rajiv Gandhi. Indien begärde Martin Ardbo utlämnad men fick aldrig sin begäran tillgodosedd. Den tvättning av vapenbyken som Sten Andersson en gång utlovade har som bekant ännu inte blivit av. Vad som egentligen skedde mellan Sverige och Indien har därför aldrig blivit helt klarlagt.
Vapen skall också ha gått till Iran trots att Olof Palme fungerade som FN:s medlare i kriget mellan Iran och Irak. Denna export hänger eventuellt samman med leveranserna till Östtyskland. Det mottagande företaget i Östtyskland ”Imes” stod under säkerhetstjänsten ”Stasis” överinseende och fungerade som mellanhand i vapenhandel med Iran för att på så vis dra in västvaluta till landet. Den mest uppseendeväckande delen av spåret går dock till CIA.
Uppgifter om Bofors inblandning i Iran-Contrasaffären.
Kort efter Palmes död exploderade massmedia av uppgifter om den så kallade ”Iran-Contrasaffären”. Oliver North och de andra inblandade blev välkända namn världen över. I korthet handlade affären om att USA, via mellanhänder, bedrev ”statsunderstödd” illegal vapenhandel med bl.a Iran. Många har spekulerat i att Sverige och Bofors kom att bli påtänkta mellanhänder i dessa affärer i och med behovet av ”legala” aktörer. På detta sätt skall Palme, samt eventuellt Algernon, ha blivit inblandade. Men denna historia har, trots spaltkilometer av undersökande texter, aldrig blivit klarlagd och lär förbli begravd i ett töcken av vilda spekulationer. Parallellerna mellan Storbritanniens David Kelly och Sveriges Carl Algernon är dock, trots det stora tidsspannet, tillräckligt påfallande för att presenteras sida vid sida. De ännu pågående oroligheterna i Irak för den stora berättelsen om dolda agendor och skändliga brott bakom världsfrälsarambitioner och fredsretorik in i 2010-talet.
Vi skriver nu 2012. Sten Tolgfors svettas på en presskonferens och Carl Bildt hävdar att vapenhandel med diktaturer är bra för demokratin. Jag tror att vår förmåga att lära av historien närmar sig noll.
samtider 