Jag betraktar mina blommande Rosenkvitten och kommer osökt att tänka på Potatisbacken i Ammarnäs. Potatisbacken utsågs förra året till Sveriges åttonde underverk. Det handlar om en sydvänd sluttning som i minst 150 år har hävdats av ammarnäsborna för potatisodling. På dessa breddgrader är, eller var, det nästan enda möjligheten att mätta magen året om. I dag är de ”hängande” potatisodlingarna en syn för gudarna. De kunde valt Rosenkvitten istället. Det är vad jag tänker, men menar det kanske inte riktigt.
Rosenkvitten är en lågväxande buske som finns i en mängd kloner och sorter utgående från arterna liten rosenkvitten chaenomeles japonica och stor rosenkvitten chaenomeles speciosa. Flera sorter har hygglig härdighet och bör i gynnsamma lägen klara sig en bit upp i norrland. Rosenkvitten ska inte förväxlas med Kvitten cydonia oblonga, som visserligen är nära släkt men ändå skiljer sig genom att vara ett lövfällande träd med ytterst begränsad härdighet.
Jag tänker på potatisbacken därför att Rosenkvitten i min trädgårdsvärld är den perfekta växten när det handlar om att skapa något meningsfullt av en tråkig slänt, eller när man vill ha något som omfamnar en sten eller lägger sig som en naturlig spalje mot en trist del av husväggen. För om Rosenkvitten inte tuktas gör den gärna så, lutar sig mot något, lägger sig längs marken, uppför eller nerför sluttningar. Det blir ofta mycket vackert.
Rosenkvitten blommar överdådigt i rött, orange eller vitt beroende på sort. Men Rosenkvitten är inte bara prydnad. Mot hösten sätter den frukt som ser ut som äpple. De är hårda att äta färska, men tillredda är de en smaksensation i häradet mellan äpple och päron med ett stråk av persika och citronens syrlighet. De innehåller enorma mängder vitamin och antioxidanter och deras höga pektininnehåll gör dem enkla att använda till marmelad och gelé eller som arom till allt från äpplesylt till likör. Nätet vimlar av recept.
Om du vill använda frukt från rosenkvitten bör du plantera minst två olika sorter eftersom dess förmåga till självpollinering är begränsad. Du bör också vara medveten om att det finns prydnadssorter som framkorsats mer för prydnad än för fruktsättning (och vice versa).
Jag tänker igen på potatisbacken därför att Rosenkvitten borde vara en gröda med kommersiell potential i vårt karga nord. Dess förmåga att ersätta citron som essäns är mångomvittnad vilket bara det är argument nog för odling på stora arealer. I baltstaterna har det länge funnits stora odlingar med Rosenkvitten. Det handlar säkert delvis om att balterna har betydligt grönare fingrar än oss, men en annan förklaring är nog också att odlingarna blir arbetsintensiva eftersom incitamenten att åstadkomma fungerande mekaniska skördemaskiner har varit för svaga. I en EU-finansierad utredning om Rosenkvittens kommersiella potential föreslås skörd medelst en ombyggd sticksåg eller slagborrmaskin (!). Bortsett från detta aparta skörderåd finns i Rosenkvittenutredningen, sammanställd av Kirsten Jensen, det mesta som är värt att veta om denna gröda.
Rosenkvitten finns på varenda plantskola. Ta inte första bästa utan fundera över vilka egenskaper du är ute efter. Tänk på att en del sorter får ruggiga taggar, medan andra är i stort sett taggfria.
Jag vill i sammanhanget slå ett slag för Ensamma Trädets Plantskola. Anders Kjellsson har numera flyttat ifrån Mandelmanns trädgårdar och bosatt sig vid Hornborgasjön. Bit för bit bygger han nu en webshop där man i skrivande stund bl.a kan bli ägare av en fantastisk vitblommande Rosenkvitten chaenomeles nivalis (100:-).
samtider 