Regeringen satsar 120 miljoner kronor på kompetensutveckling i förskolan de närmsta tre åren. Syftet är att förskolechefer och lärare ska bli bättre på att följa upp och utvärdera verksamheten. ” Vi kan inte vänta med att sätta in hjälp till dem som behöver i årskurs och nio utan hjälpen måste in tidigt. Förskolelärare och andra i förskolan blir bättre och bättre på att upptäcka de barn som behöver särskilt stöd, men då måste de också ha kunskap i hur man ger detta särskilda stöd och det är det som fortbildningen handlar om”, säger Nyamko Sabuni.
Så bra, tänker den godtrogne. Själv blir jag mest förbryllad. Om det redan idag finns vedertagen kunskap om hur man tidigt ger särskilt stöd med bra resultat, varför har då inte dessa sanningar förmedlats till förskolecheferna för länge sedan? Det är heller inte utan att jag blir lite nyfiken på vilka saliggörande formler och handgrepp som kommer att läras ut på dessa kurser. Vem / vilka ruvar nu på dessa kunskaper / hemligheter som snart ska bli tillgängliga för en bredare massa?
Redan i dagsläget kompetensutvecklas förskolechefer en hel del. Många deltar i den nya statliga rektorsutbildningen. Där ägnas ett helt läsår åt hur man ska ”följa upp och utvärdera verksamheten”. Där består stoffet till stora delar av att statens doktrin gällande ”mål- och resultatstyrning” förmedlas, den styrmodell om vilken akademiker brukar säga att ”…den fungerar inte, men det är den enda som är politiskt möjlig.” Doktrinens huvudpoäng ligger i det systematiska arbetet med informationsinsamling, sammanställning, granskning och redovisning. Det som förr kallades byråkrati. Den har redan knäckt SJ och sjukvården. Den har snart fått skolan ner på knä.
Nej, det kan inte vara vad Sabuni åsyftar. Låt oss hoppas att hon verkligen funnit det columbi ägg som skänker barn i behov av särskilt stöd den verksamma hjälp de behöver. Jag ser fram mot att denna kunskap blir allmänt tillgänglig då kompetenspaketets studieplaner avtäcks.
samtider 