Tack politiker i Sollentuna kommun för att ni vågar göra tuffa besparingar i jobbiga tider. Ungdomar är förbannat jobbiga och utgör förmodligen det största konkurrenshindret om Sverige vill göra sig gällande på en globaliserad marknad. Det är bra om de tidigt sätts på plats och lämnar utrymme för hållbar tillväxt, det vill säga tillväxt generation 40+.
Jag minns en kommun som beslutade sig för att spara in på pillövskransar och promotors till de simskolebarn som tog guldkandidaten, ett beslut som förstärkte kommunkassan med åtskilliga hundralappar och som dessutom punkterade uppblåsta egon hos söndercurlade ungdomar. Denna kommun vågade visa barnen att ingenting är gratis och att de definitivt inte skulle inbilla sig att deras kostsamma ansträngningar hade något värde i vuxenvärldens ögon. För att budskapet skulle gå fram ordentligt lät man formuleringen stå kvar i de utdelade diplomen ”…att det för skicklighet i simning tilldelat NN den mindre belöningen pillövskransen…” och lämnade raden för promotors underskrift tom. Med illa dold skadeglädje kunde vi vuxna iakta guldkandidaternas förvånade minspel då samhällets genmäle inskränkte sig till en ljummen festis och ett iskallt dopp. Vi kunde nästan ta på hur barnens självhävdelsebehov kvävdes redan i sin linda och hur de medvetandegjordes om att inte ansätta hårt prövade kommunpolitiker med luxuösa utsvävningar i form av simövningar, musikskola, demokratiskt inflytande och andra moderna påfund. De insparade hundralapparna kunde ge ytterligare guldkant åt någon spännande kommunal konsultutredning och på köpet gav vi kommunens unga det långfinger som befriade dem från patetiska illusioner om att de utgjorde något annat än en belastning i den kommunala balansräkningen. Jag minns också att detta gällde andras ungar, inte mina barn.
Succén med slopade pillövskransar gav kommunen blodad tand och gav dem mod att året därpå spara bort de skattefinansierade guldstjärnor som det strösslades med i barnens skolböcker. Det medgav ytterligare ekonomiskt utrymme för det internationella utbyte som vi skattebetalare verkligen lade stor vikt vid att kommunledningen ostört skulle kunna ägna sig åt.
Det här är många år sedan och även denna kommun blev sedermera progressiv, flummig och världsfrånvänd. Det talades om att barn och unga hade rättigheter, mer sällan några skyldigheter. Det gick så långt att varenda unge trodde sig om att vara någon speciell och av gud utvald. Fram tills nu,
Tack politiker i Sollentuna kommun, tack Folkpartiet och tack Jan Björklund för att ni vågar göra tuffa besparingar i jobbiga tider. Ungdomar är som sagt förbannat jobbiga. Dessutom lata, uppkäftiga och svårt underpresterande i sina skolsituationer. Äntligen vågar någon sätta dem på plats och visa dem deras rätta värde. Det måste helt enkelt vara den framtidssatsning som säkrar vår svenska konkurrenskraft. De påstår att det är svårt att klara sig på 7900 kronor i månaden. Det räckte gott åt mig 1983 och de har aldrig brutit torv på en norrländsk myr i 30 graders värme.
Tack också för att ni äntligen vågar göra ordentliga besparingar på den måttlösa kravmaskin som kallas svensk skola. Slimmad skola och sänkta ungdomslöner – en liberal combo för tillväxt, välfärd och framtid.
samtider 