Han heter Janne Josefsson och är en gudabegåvad journalist. Janne Josefsson vet vad han gör. Janne har gjort ett reportage om barnfattigdom. Det är väl, gäsp, funkar som mitt i veckan TV. Men inte alls i paritet med vad Janne Josefsson kan leverera när han är i toppform. Men Janne Josefsson vet vad han gör, han är som sagt gudabegåvad. Han sätter sin doja mitt i ett getingbo och har en kalibrerad koll på konsekvenserna. Reportaget om barnfattigdom är del 1 i en trestegsraket. Klart att Janne har koll på ämnets sprängkraft.
Janne säger att det inte finns någon barnfattigdom. Det är ett budskap som smeker likt honung i mångas öron. Janne, Mr Helt Omöjlig, säger det ”jag” alltid har sagt, yippie! Opinionen delas omedelbart i the good guys & the bad guys. Givetvis
är ”the bad guys” i oändlig majoritet. Alla de som äntligen får utlopp för ett uppdämt behov av att få sparka på ”de inbillade fattiga”, få knyta en näve mot dem som gnäller trots att de har råd med både cigg och mobil. Alla de som har ställt till det för sig och fan i mig får skylla sig själva. Alla de som nästan alltid har en annan hudfärg, tro eller kultur.
Som vore de blinda abborrar sväljer de Josefssons bete. Nej, inte bara nättrollen, utan ALLA, hög som låg, från mitten och höger ut. Att manipulera världens mest impulsstyrda folk är som att stjäla godis från ett barn. Våra medier flyter medströms och sväller över av förakt, riktat mot de inbillade fattiga. De stora drakarnas lika lättviktiga som aningslösa pladdermaskiner tröskar igång och uttalar sig tvärsäkert om fattigdomsbegreppets irrelevans och relativitet. Äntligen!
Så, cirkusen är i full gång. Janne Josefsson njuter. Det handlar som sagt om steg 1. Alla är vi delar av den publicistiska muralmålning han nu arbetar med. Janne Josefsson vet vad han gör. Han vet exakt vilka som tvärsäkert kommer att underblåsa de åsikter han fört fram, han väntar med spänning på dem som ligger i den ”vita” zonen. Han har god koll på alla de rigida övertoner som kommer att prägla våra slutsatser. Janne har öppnat dammluckorna. Nu är det bara att köra! Grattis Janne, det går enligt planerna. Ingen anar oråd. Ingen anar del 2 i denna trestegsraket. När du återkommer med frågorna om vad Z och Y egentligen menade med sina XXX-uttalanden, firar du åter en ”de neddragna byxornas och långa ansiktenas natt”.
Janne Josefsson är en gudabegåvad journalist. Han läser våra maktahavare och identifierar sig med samhällets utsatta barn. Nej, han gör ingen Göran Skytte nu heller. Jag väntar med spänning på del II. Grattis igen, Janne Josefsson. Allt går enligt planerna. Vadå? Lugn, ingen läser min blogg.
Rättelse: Bilderna till denna bloggtext är tänkta att illustrera fattigdom. Många har gjort mig uppmärksammad på att så inte alls är fallet. Barnen på bild 1 ser oförskämt välmående ut. Kvinnan på bild 2 talar faktiskt i mobitelefon. Hennes minsting tycks dessutom förfoga över ett cykeldäck. Med tanke på allt skräp människorna på bild 3 har spritt runt sin bostad kan de knappast heller betraktas som fattiga. Jag ber om ursäkt.












