Det verkar råda konsensus om att skolpolitiska förslag ska byggas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Läraren är viktig, inte för att läraren är viktig, utan för att Hattie har sagt. Hattie är forskare, till och med forskningsforskare. När Moderaterna lanserar sin djärva skolvision, är tidiga betyg och fler nationella prov viktiga. Det visar en ”bred genomgång av forskning och erfarenheter på skolområdet”. På DN-debatt får de mothugg av ett antal lärare. Lärarna menar att de inte redovisar sina källor. ”Låt vetenskapligheten även genomsyra utbildningspolitiken”, avrundar de med kontrollerad ilska sitt inlägg. På bloggen PedagogStockholm visar en mycket gedigen genomgång av moderaternas forskningsreferenser att de i flera fall är ”ute och cyklar”.
Så oavsett vad man nu tycker om Moderaternas skolpolitik, vilar argumenten, för och mot, på vetenskaplig grund. Och detta gäller som sagt hela den skolpolitiska diskursen. Jan Björklund bygger sina skolreformer på forskning och beprövad erfarenhet. Ibrahim Baylan gör likaledes med sina skuggreformer.
Vi kan därmed sägas ha en, från ax till limpa, vetenskapligt utprovad skola. Politikerna implementerar skolreformer som är strikt vetenskapligt selekterade. De skriver dessutom i vår senaste skollag, att undervisning och annan skolverksamhet ska bedrivas enligt de former som anbefalls av vetenskaplighet. Sist, men inte minst, ska de lärdomar som förmedlas till eleverna, ävenledes vara vetenskapligt pregnanta. Således en oslagbar triptyk som fört Sverige till toppen i alla Pisa-mätningar, som utraderat orättvisor och säkerställt likvärdighet, som inte bara har ökat, utan överträffat en fullständig måluppfyllelse. . .
. . .på sikt, alltså. Väldigt lång sikt. Jan Björklund förklarar problemet. För 40 år sedan infördes ovetenskaplighet i den svenska skolan. Både jag och Jan var med redan då. Vi kan intyga. Varken ”Hej matematik”, ”Li och Lo” eller dåtidens betyg i årskurs 3 hade ett uns av forskningsunderlag. Trots att vi hade borgerlig regering lyckades socialdemokraterna förstöra skolan. Så till den milda grad att den än intill denna dag bara blir allt sämre. Men det vänder. Räkna med 20 år. För vetenskapen kräver tid, tålamod och uppoffringar.
Antag nu att ni ska ordna barnkalas. Ni tänker att fiskdamm vore en god idé. Hur kan ni veta det? Förmodligen är det bara ett löst antagande. Visst, ni har varit på kalas, sett barn bli glada, eller åtminstone inte ledsna. Om ni mot denna bakgrund bestämmer er för fiskdamm agerar ni ovetenskapligt. Det finns inga systematiserade studier som visar att just fiskdamm skulle vara ett särskilt önskvärt inslag. Det rör sig antagligen också mer om slentrian och brist på fantasi, än om beprövad erfarenhet. Alternativ som blindbock, svälta räv, paintball, Lan och go-cart skulle alla, var för sig, kunna utgöra potentiella kioskvältare.
Något liknande gäller för den vetenskapligt grundade skolan. En lärare kan inte helt ogenomtänkt dra ner en karta över Afrika. Hon måste överväga alternativen samt vad dessa kan innebära för elevgruppens samlade inlärning, likvärdighet, medverkan och måluppfyllelse. Eftersom de till buds stående alternativen är närmast oändligt många i varje givet ögonblick blir den vetenskapligt grundade skolan väldigt komplicerad. Komplicerad att beforska, men nästan overkligt genomtänkt när det väl är gjort. Vi har ju alla tagit del av relativitetsteorin:
E=mc2
Så mycket komplicerat kunnande, reducerat till en underbart vacker formel. Låt inte Niels Bohr och andra dilettanter besudla den med missfoster som Rz=(2π2meZ2e4)/h3.
En motsvarighet i skolans värd, till Einsteins relativitetsteori inom fysiken, skulle kunna sägas vara Skolinspektionens beskrivning av de åtgärder som rektor och lärare ska vidta för att öka elevernas möjligheter att nå goda resultat.
- Utveckla en trygg relation med varje elev.
- Ha höga förväntningar på varje elev.
- Se varje elev som en individ och låt varje elevs bakgrund och erfarenheter vara utgångspunkt för undervisningen.
- Låt elevernas olikheter vara en tillgång i undervisningen och ge utrymme för gemensamma reflekterande samtal.
- Samarbeta med andra lärare och genomför ämnesövergripande projekt.
- Se till att läraren har kunskap om olika arbetsmetoder och sätt att lära.
Hur svårt kan det vara? Varför följer inte rektorer och lärare denna enkla instruktion om endast sex punkter? Vill de helt enkelt inte vara vetenskapliga? Ibland kan man tro det. Ta till exempel våra höjdhoppare. De behöver bara lära sig en enda instruktion. Hoppa högst! Ändå är det i tävling efter tävling bara någon enstaka tävlande som har förstått.
Man kan misstänka att det i skolans värld finns misantroper som vägrar vetenskaplighet. Jan Björklund är inne på liknande tankegångar. Han inser att det kan leda oss in i, just det, relativ fattigdom. Våra ungdomar måste rustas för att kunna hävda vår nationella särart i den aggressiva kapitalistism med vilken kineser och koreaner utmanar det globala samfundet. Då leder det fel att snöa in på livskvalitet och diverse trivselaspekter.
Här gör sig Jan skyldig till en förenkling som också så här långt har präglat mitt inlägg. Sann vetenskap består inte bara av en massa oberoende variabler. Där måste också finnas den beroende variabeln. Vid målstyrning är den målet. Systematiska metoder för ökad livskvalitet kan därmed mycket väl vara strikt vetenskapliga. I en komplex vetenskaplig design kan dock beroende variabler hamna i motsättning till varandra. Man kan exempelvis se sig 
tvungen att ge upp målet livskvalitet för högre och viktigare värden, så som tillväxt och avkastning. En följdproblematik som då kan uppstå är om detta framkallar politiska reaktioner som kontaminerar det vetenskapligt uttänkta resultatet. Problematiken kan dock upphävas genom en korrekt operationalisering av de ingående begreppen. Livskvalitet kan definieras som ”individuell upplevelse av aktivt bidrag till samhällelig tillväxt och avkastning”, eller ”konsumerandet av jättemånga saker, kommersialiserade upplevelser och tjänster”.
Så, låt oss summera. Hvad kräfva vetenskapen av vår skola? Med tidigare betyg, fler prov, mer kontroll och hårdare arbete, får vi kinesen på knä. Med låga ingångslöner och okvalificerade jobb i tjänstesektorn, står snart koreanen med ryggen mot väggen. De tekniska landvinningarna och den ökade medicineringen av elever och lärare inverkar gynnsamt på processen, liksom syntetiskt protein, kbt och platta pekskärmar. Låt oss också iakta själva livets korthet, hur det endast varar runt 30.000 dagar av vilka många förslösas i barndom, pension, ferier och helger. Med tidigare skolstart, längre dagar, färre helger, kortare sommarlov, senare pension och sänkt A-kassa kommer livskvalitet. Inte omedelbart, men på sikt. Väldigt lång sikt.
Hinner man dö under tiden är en annan fördel att det märks mindre om man har oturen att hamna i helvetet även efter döden.
Kommentar 2013-03-14:
När man talar om trollen… Nyss fådd inbjudan från SKL-Skåne. Boxarna har blivit runda och minsann skymtar jag ordet ”barn” i en av dem. Alltid något.
samtider 