Nu har Jan Björklund fått ett nytt infall och vill införa övningsskolor. Någon skulle kunna tro att det handlar om skolor för skolor som inte fungerar, men det handlar om verksamhetsförlagd utbildning för den snabbt krympande skaran studenter som envisas med att vilja bli lärare. Enligt Björklund är det meningslöst att dessa blivande lärare utsätts för dåliga förebilder på vanliga skolor. ”Att…få vara i verkligheten, det är ju ingen poäng”, menar Björklund. Han vill därför införa ”superskolor” spridda över hela landet där lärarstudenterna erhåller uppbygglig kunskap och fostran i en miljö fjärran från det svenska skolväsendets vardagstrassel.
Jan Björklund vill inledningsvis testa sitt infall i Stockholm. Där fungerar lärarstudenternas praktik, liksom mycket annat som är skolrelaterat, extra dåligt. Det har Jan Björklund god kännedom om eftersom Stockholm är hans skolpolitiska hemmaplan sedan tidigt 90-tal och han som ansvarig skolpolitiker har kunnat följa förfallet på nära håll.
Det märkliga är egentligen inte utbildningsministerns alla vettlösa hugskott, det märkliga sker hos mottagarna. Jan Björklund har en mäktig och okritisk beundrarskara som väljer att sila hans förslag genom ett välvilligt reaktivt filter. När Björklund vill införa katederundervisning är det plötsligt underordnat vad nationalencyklopedin har att säga om detta begrepp. Metta Fjelkner och andra fastslår att vad Björklund ”egentligen” menar är ”lärarledd och planerad undervisning av hög kvalitet som stimulerar elevens deltagande och leder till goda resultat”. Trots dessa självutnämnda översättningsmaskiner förfärar spåren allt mer efter alla implantat i det lapptäcke av reformer som sköljer över utbildningsväsendet.
Inför detta senaste hugskott replikerar lärarförbundets Eva-Lis Sirén, ”Det är ett intressant förslag”, och jag tror inte att hon menar det ironiskt. Eva-Lis har förmodligen inte vistats vid ett regemente eller på en räddningsskola och sett den väldiga förkärlek för övningsmiljöer och simulering som finns där. Jan Björklund hävdar att inspirationen kommer från ett land på ”F” (inte Fillipinerna), men det är lätt att ana den militära generalstabskartan bakom detta och många andra av hans förslag. Om Eva-Lis Sirén inte drabbats av Björklunds-koman hade hennes svar förstås sett annorlunda ut. Förslag: ”Hur vore det, till att börja med, om Jan Björklund försöker få ordning på några av de redan genomförda reformerna innan han rusar vidare med nya storskaliga idéer som tar stora resurser och många år av implementeringsarbete? Förklara också på vilket sätt de enorma ekonomiska besparingar som din regering nu gör på skolans område kan kallas skolsatsning.”
Jag har för övrigt ett anspråkslöst förslag till Jan Björklund, bättre än hans eget och betydligt mer skonsamt för skolväsendet. Inför ett övningsutbildningsdepartement! På detta kunde Björklund få skjuta lite från höften som han ville utan att det drabbar en massa oskyldiga människor. Vi hade kanske sluppit ogenomtänkta reformer som håller myndigheter, rektorer, tusentals lärare, elever och föräldrar sömnlösa om nätterna. Vi hade kanske sluppit detta ovärdiga drev efter eländesskildringar i massmedia vecka ut och vecka in. Vi hade kanske haft en skola där lust att lära, nyfikenhet, tillit, kreativitet, välvilja och framtidstro var ledorden.
Nu kanske Björklund oroas över vem som ska ta hand om det riktiga utbildningsdepartementet medan han övar. Jag säger bara, lugn! Släng in en krukväxt. Det kan liksom inte bli värre. För att vara tydlig, lärarens bekymmer är liksom inte vem som nu ska stöka i klassrummet när Pelle är hemma från skolan.
samtider 