“…Och jag skall låta berberis och vresros växa upp i öknen jämte korallkornell och snöbär och skall på hedmarken plantera ölandstok tillsammans med begonia och tagetes”(Jesaja 41:19). Måhända var det Jesaja som med sina kreativa växtval lade grunden för alla de generationer av kommunala parkförvaltningar som därefter skulle följa. Med 1900-talets omfattande sekularisering har dessa växter dock hamnat i onåd och deras värde gradvis devalverats för att efter 1970-talets miljonprogramsplanteringar nå en absolut bottennivå. I synnerhet Berberis har mot förra seklets slut intagit en vanhedrande position som den växtlighet vars skönhetsvärde överträffas av en illa asfalterad garageuppfart.
Det utbredda hatet mot dessa växter saknar objektiv grund och bör snarare betraktas som projiceringar mot ett antal företeelser som de förknippas med. Korallkornellens karminröda ved mot ett smaragdgrönt bladverk är i sig ett underverk, men framkallar djupt liggande omedvetna aversioner associerade med en känsla av förlorad livsmening. En glittrande Begonia med porslinslika kronblad i mörkt rosa nyans är en skönhet, men framkallar starka känslor av vanmakt och underläge. Berberis, den kommunala rabattens inkarnerade djävul, bjuder om hösten på färgsprakande crescendon och dignar av bär fyllda med C-vitamin, men framkallar hos betraktaren ett oresonligt raseri, vagt riktat mot en övermakt av planerad ondska och destruktiv intervention mot närsamhällets traditionella värden.
Dessa hatade örter har å andra sidan haft sina tillskyndare och tillbedjande. De har utgjort existensens själva grundval för de kommunala parkförvaltningarna, men även omfamnats av en och annan villaägare med bristande omdöme och i avsaknad av självbevarelsedrift. Det påstås att kommunala tjänstemän har ingått hemliga ordnar för att tillbedja de kommunala rabatternas heliga sakrament. Där har målats tecken med berberis gula växtsaft och tagits blodröd nattvard gjord på berberisbär. På motsvarande sätt anklagar berberishatare denna buske för att vara svartrostens hemvist. Under rituella former har man hackat och malt dessa växter till flis och tillverkat dåligt toalettpapper som skeppats till Nordkorea och Libyen.
Ur dessa grundläggande motsättningar uppstår under 1900-talet en intressant konfliktlinje. På ena sidan står staten, centralmakten och dess grundläggande intresse av att undanröja destabiliserande företeelser i rikets provinser. På andra sidan står kommunerna, lokalmakten med dess starka hävdelsebehov av självstyre och subsidiaritetsprincip. Staten, som förfogar över den lagstiftande makten, utdelar det avgörande slaget i maj 1976 genom utfärdandet av Berberislagen (SFS nr 1976:451). Enligt denna lags 2 § heter det att, ”För område där berberis förekommer i större utsträckning får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket fastställa plan för bekämpning av berberis”. Vidare i 4 § att, ”Levande exemplar av berberis får ej saluhållas, överlåtas eller planteras”. De skarpa formuleringarna i 7-9 § undanröjer varje tvivel om att staten en gång för alla bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna och betvinga kommunala upprorsmakare,
7 § För kontroll av lagens efterlevnad skall den bekämpningsskyldige lämna länsstyrelsen tillträde till område där länsstyrelsen bedömer att berberis kan finnas. Lag (1990:1491).
8 § Polismyndighet skall på begäran av länsstyrelsen lämna handräckning när det behövs för kontroll av lagens efterlevnad eller för verkställighet av beslut enligt 6 §. Lag (1990:1491).
9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats i bekämpningsplan enligt 2 § första stycket eller mot förbud enligt 4 § dömes till böter.
Jesajas växter har därmed gradvis försvunnit ur kommunala planteringar för att vid millennieskiftet vara så gott som bortglömda.
I
det ovanstående har jag överdrivit vissa detaljer. Möjligen har jag heller inte använt den mest ortodoxa översättningen av Jesaia. Det intressanta är emellertid den klassresa som dessa växter har påbörjat under senare år. När berberis, korallkornell, ölandstok och vresros åter börjar fylla våra villaträdgårdar, bär de vittne om mänsklig historielöshet och våra korta tidsperspektiv.
En av mina vänner ville visa sin pimpade trädgård. Redan vid infarten möttes vi av blekgul ölandstok. Paradlanden mot entrén hade fyllts av rosa begoniaplantor i snörräta rader med en meters lucka och vresros som fond. Längs husväggen bildade korallkornellerna fond till små nysatta tujor inramade av tagetes. Den största sensationen var dock en gigantisk berberishäck som utgjorde insynsskydd till husets pool. Denne vän är adjunkt och inbiten anti-SKL-aktivist. Mina noteringar kan inte kallas vetenskapliga, men tyder ändå på att denna kategori medborgare trotsar all vedertagen logik genom att gå i bräschen för dessa grödors revansch. Aktionsgruppen för kunskap i skolan påstås till och med diskutera att låta berberisbusken pryda sina sköldar.
Hos våra kommunala parkförvaltningar går man åt motsatt håll, dyker allt djupare i biodynamikens hemligheter, odlar skägg, följer månkalendern och dansar nakna i dess bleka sken.
samtider 