Jag lärde mig älska Aten, inte för dess skönhet, men för dess varma och familjära anslag. I Aten visste ingen vad narkotika var, till Aten kunde man anlända med packning mitt i natten, rent av övernatta mot en husvägg vid Omonia. I Aten förvandlades staden varje kväll till ett vardagsrum. På gatan intog man sin kvällsvard och de man inte redan kände, träffade man.
Jag återvänder till en kall, död stad. De enda som skrattar är de som skrattar hela vägen till banken, och de är inte många. Någon säger, Förr var vi greker fattiga och lyckliga, nu är vi fattiga och olyckliga.
Här hemma skrattar många Åt, tror att grekernas kris är självförskyld. Har redan glömt svenska räntor på 500%. Vi behöver inte fråga oss Om det blir vår tur… Frågan är När…
Har lite undrat var 65daysofstatic håller hus. Blir glad när jag får svaret. De är i Aten:
samtider 
[…] mer på https://samtider.wordpress.com/2012/04/22/grekland/ Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna […]